linamarcela

Det är inte alltid lätt att sakna,
det hade ju faktiskt inte ens varit kul om det alltid varit lätt.
Men ibland blir det för tungt för att det ska kännas hanterbart,
som att saknaden tar över.
Då får man tänka om, styra över det man kan och inse vad man faktiskt inte
kan rå över. Hitta tillbaka till banan helt enkelt.
och tack och lov går det alltid, hur förtvivlad jag än känner mig,
så kommer jag därifrån för jag har någonting som driver mig så mycket starkare än
det tråkiga, jag har det där.
Det där som jag alltid önskat att jag skulle få men aldrig varit hundra på att det faktiskt finns
i verkligheten. Så nu släpper jag det aldrig, jag vet vad som är viktigt  och det kommer alltid
att vara värt besväret, alltid övervinna det tunga och tråkiga.

Nej, för när man försöker göra någonting bra så går det åt helvete i alla fall.
Skippade after work för jag är trött som ett as,
och tänkte vara snäll mot mig själv och låta mig somna tidigt ikväll så jag är utvilad imorgon
och så jag slipper förkylningen som är på väg.
Precis när jag snyggt glidit i min rutiga pyjamas (nej jag har ingen rutig pyjamas men det passade in i texten) så börjar DEN. FestEN med stort F.
Grannen har årets fest, o ja vet i fan vad de firar men riktigt jävla bra fest är det.
Jag hör varenda ord de skriker, de snackar skit inne på toaletten vars ventilaitonssystem sitter ihop med mitt så jag kan sitta där inne och lyssna  "han tror att han fattar men det gör han inte" (mer än så vill jag inte avslöja för min grannes skull).
Senaste timmen har nivån höjts ett antal steg, och jag kommer inte få sova inatt,
för sist höll de på till 2-3 någon gång åtminstone.
Så nu är då frågan, vad att göra?
Det är för tidigt för att det ska vara socialt accepterat bland studenter att klaga på ljudnivån,
och min andra plan var att gå upp och vara med på festen, men det är en brud som har den, och jag får bara en känsla av att jag inte är välkommen med tanke på blickarna jag fick av gästerna när jag faktiskt var ute och öppnade ytterdörren åt några av dom.
joråsåatte

one love, when love takes over, tonight's gonna be a good night, sexy bitch (det började jävligt bra), fortsätter med Summer of 69 (vafan är det min playlist de snott??), men sen händer någonting märkligt: Vandraren.´och nu även Pontare med Vindarna viskar mitt namn och fastän de inte kan texten så skriker det med utan att tveka!   o nu blev det tyst. vad händer?
kanske att de tar sitt förnuft till fånga och får till lunds nations penthouse och fortsätter där?
Det blev punk. men känner jag brudarna rätt så byter de snart igen, måste vara mer kommersiellt än så,
och eftersom jag inte heller är sådär superförtjust i att dansa till punk så går jag inte upp nu heller.

Det jag ville komma fram till är att det finns ingen karma,
det är ingen idé att försöka vara duktig.
synda och lev!

Blir att testa capoeira!
givet!

och shit vad kul det ska bli,
men får hålla mig lite,
tålamod.
varför föddes jag inte med det?

Jag har sovit alldeles för lite senaste veckorna,
somnar liksom inte på kvällarna.
Har försökt precis allt:
tv på, tv av, dator på, dator av, lampan tänd, lampan släckt,
musik i bakgrunden, knäpptyst, dricka te, varm mjölk, äta mycket, äta lite,
ligga på mage, rygg, sidan, fosterställning, krama kudden, täcket, nallen.
träna mycket, träna lite, träna sent, träna tidigt, promenera, vila, läsa bok, tidning, inte läsa alls,
ligga blixtstilla, räkna får, fantisera, fokusera, många täcken, inget täcke,
massa kläder, mindre kläder. you name it.
jag somnar inte. har haft perioder med svårt att somna tidigare,
men då brukar alltid någonting fungera. jag blir liksom rastlös när jag försöker sova,
som om jag blir otålig. väntar på någonting.

(känner ni också hur idélampan tänds över huvudet, polletten trillar ner och huvudet slås på spiken)

Ja jag ligger och väntar på Micke varenda kväll. Insåg det igår,
att omedvetet har jag legat och väntat. tittat på klockan och bara väntat.
Och som ett barn innan julafton kan jag inte sova. Jobbigt bara att det är jättelångt kvar till jul.
Får bli ändring på det nu. Annars kommer jag hamna 240 timmars sömn back minst. Blir svårt att ta igen det!

en del stöter på krogen, andra på Hemköp.
Det finns också de som försöker lägga in en stöt när man stretchar,
och en god vän sa att det (med vissa undantag) aldrig är fel tillfälle att ragga.
Jag vet dock undantag! När personen i fråga knappast kan andas, då är det ett relativt
dåligt läge att ragga. Men ja det är sant, man kan ju alltid försöka...

damn girl!

grymt bra start på dagen!

blev ett dubbelspinningpass idag,
1,40 och riktigt slut efteråt,
men jäklar vad skönt,
och grymma ledare!

imorgon är det styrka som gäller,
och träningen är just nu roligare än aldrig förr!!

Idag är jag så sjukt peppad,
jag verkligen sprudlar av energi,
kan inte sitta still i fem minuter,
det dansas, hoppas, studsas och jag är
LYCKLIG!
Varför denna plötsliga lycka då?
Nej den är faktiskt inte plötslig,
allt är bara precis som det ska vara,
och då är det så underbart!

Nu blir det dubbelspinning och sen middag på locus medicus,
mkt mkt bra start på veckan!

leave me the time to pray for you

Kanske kan man beskriva gårkvällen David Guetta som katastrof,
men det vore att försöka släta över det hela.
Som tur var så blev det ett par timmars pepp med tjejjorna hemma hos Louise innan,
och det blev en och annan anständig bild iaf!

.. berättade jag förresten att jag vann NRJs nya skiva?
mkt märkligt att ha en ny CD i samlingen, inte varje dag nu när spotify tillfredställer mig ganska bra..
Blir iaf en bra uppvärming att lyssna på under dagen,
för att ladda för ikväll,
tror kläderna är kirrade nu också, tänker enkelt!
så man kan dansa maximalt!

Var fullt hus här inatt,
det var fullt. bokstavligt talat. men oj så trevligt.
pepp pepp och jag är så löjligt taggad för ikväll!

förresten,
who says you can't be happy all the time?
I know, I'm still gonna try!

Blev distanslöpning med H och M igår, 15 km i skrylle med medelpuls på 88% av max. :) Shit vad jobbigt det var i slutet o shit vad grymma de är, ska helt klart med nästa vecka igen! Grymt skönt med hård löpträning. Behagligt? Absolut inte! ;)

Har knappt blivit någon sömn inatt, mest legat vaken. Vet inte riktigt varför, däremot vet jag att en sömnlös natt är lång. Väldigt lång. Man hinner dock fundera över mkt, även sånt man inte alltid tar sig tid till att tänka igenom. Men nu är allt igenomtänk. Får jag gå upp nu?

och nu kommer den, helgen.
tjejjorna, David Guetta, passen, phat pat back from thailand och alex, tacokväll, 
you name it!
Det ska bli så jävla kul alltihop och jag är pepp så jag inte kan sitta still!
Först väntar mysfika med J,  hård löpträning med H och M, lite skola och pass
men sen mina vänner går helgen i dansens tecken!


the world is mine!!

Ibland får man dom,
tankeställarna.
och jag tycker nästan alltid att det är kanonbra.
Idag har jag tänkt till igen,
verkligen fått perspektiv.
Och nej man kan inte jämföra olika människors lycka eller sorg,
nej man kan inte jämföra känslor,
men man kan stanna upp en stund och tänka igenom sina egna,
fundera över varför man känner och vad man kan göra åt det,
hur man ska hantera det på bästa sätt för en själv.

Så idag har jag fått mig en tankeställare,
och jag ska försöka att inte tappa bort den på ett bra tag!

Det spelar faktiskt ingen roll hur underbar helgen har varit,
för söndagkvällen kommer ändå,
med mörker, garanterat dålig underhållning på tv, och en stor portion saknad.
En söndagkväll bör spenderas i soffan, i famnen.
Det ska pratas strunt. blandat med filosofering kring livets alla magiska gåtor.
Världsproblemen blir lösta och man somnar innan filmen är slut men vägrar erkänna att man kastar in,
"jag lyssnar på filmen" när man egentligen bara njuter av att få somna precis där och då, tryggare än tryggast.
Kanske till och med blir nedbäddad eller buren till sängen.
Spelar egentligen ingen roll hur söndagkvällen ser ut,
jag kan lika gärna sitta på golvet,
så länge jag får spendera den med Micke.

saknar dig.

Har haft en underbar helg med föräldrarna på besök kombinerat med lite utgång,
verkligen slappnat av, njutit av varenda stund.
inga tankar på skola, jobb eller annat stressande.
Bara mysfaktorer!
och mina föräldrar är så toppen,
alltså inte nog med att jag har fått världens bästa mormor,
utan även bästaste föräldrarna.
Och nu när jag bor så mycket längre ifrån dom än tidigare så tänker jag på det oftare,
alltid nyttigt att tänka till, känna efter och se allt det fina man har:
min familj som är så otroligt viktig för mig!
Ska bli suveränt att åka hem om en månad och träffa de andra,
men innan dess väntar massa roligt här nere,
först och främst plugg men alldeles snart kommer tjejjorna ner och det är David Guetta och totaltdanslycka!

Life is good.
enjoy!

Äntligen fick jag revansch från förra helgens migränmisär,
så det blev utgång med lite nytt folk (alltid skoj att träffa nya människar ju! :) )
och det var Stortengan som gällde. sjukt mkt folk och hyfsad musik gjorde att det blev dans dans och dans.
Åh vad skönt att dansa av sig lite, och bra uppvärmning för nästa helgs David Guetta!
Var en del skumma människor ute,
eller kanske jobbiga människor faktiskt.
Kan bero delvis på att jag själv var vid mina sinnens fulla bruk och då blir andras fyllor så hmm mycket märkligare. Men ändå tycker jag nog att en del beter sig väldigt konstigt.
Ingen självrespekt helt enkelt.
Jag är inte den som skäms av mig, väldigt få saker får mig att blir generad,
jag tycker sällan att man borde skämmas, så länge man är sig själv.
men en del andra skulle nog må bra av lite mer självinsikt och kanske faktiskt skämmas lite
eller kanske jobba på självrespekten till att börja med.
Det gör lite ont i mig att se, för det syns ofta, när någon försöker vara någon den absolut inte är,
och utan den respekten för sig själv så tappar andra människor också respekten.
Någonting som verkligen får mig att tappa respekt är såklart när någon annan inte visar mig respekt,
eller som jag precis nämnt, när jag märker att personen inte har minsta respekt för sig själv.
nog om det.

Apropå att skämmas så träffade jag B som jag inte träffat på ett tag nu,
och bland det första han sa till mig var att "dansa som om ingen ser dig" med en glimt i ögat,
vilket jag tyckte var väldigt bra sagt och passade mig utmärkt!
Insåg väldigt snart att det var ju jag som sagt det till honom förra gången vi sågs,
så klart det passade mig! :)
dans blev det och sen blev klockan 03 och garderobskön ett faktum.
och oj vad jag var nöjd! och inte är jag bakis idag heller!

När man lägger pussel kan man köra fast, det är inte alls kul att lägga klart himlen när alla bitar är blå. Känns omöjligt o det är lätt att ge upp. Men för varje bit man får på plats,desto lättare blir det. Positiv feedback. Det är ungefär så det är att sakna sin babe: ibland går det bra o ibland går det dåligt. Vissa stunder känns det nästan omöjligt. Men för varje gång det är tungt blir det färre bitar kvar. :)

Igår hade vi hiphop med idru o med en lätt tryckande huvudvärk tänkte ja inte vara med men när musiken vreds upp kunde jag ju inte låta bli ändå. Blev ett o annat schysst gung och 1,5 h sprang verkligen iväg. Tiden går fort när man har roligt eller hur är det? Ska nu öva lite på koreografin tills nästa onsdag då vi fortsätter:). Tänkte igår att hiphop kanske är nåt för mig, tror det blir efter att jag gått massageutbildning, tränat boxning, gått på capoeira, lärt mig spanska ordentligt, dansat tango och ragga. Gjort en klassiker, tävlat i triathlon...Då någon gång är det dags för hiphop. Ja ja det är ju ändå kul att ha många intressen men kanske ska lära mig att begränsa mig lite.. ? Nu en ny dag på jobbet o sen det som faktiskt ska vara prio ett: plugg! Godmorgon! :)

.. antagligen ingenting jämfört med David Guetta på Slagthuset.
Men jag verkar vara ensam om att David är ultimata fredagssysslan nästa vecka,
istället ska det laddas för bal på lördagen.
Gah. ja skiter i balen helt istället, och dansar så svetten stänker på Slagthuset!
tjo!

jobbet är alltid fantastiskt.
Förstår inte hur man inte skulle kunna trivas där,
blir en heldag imorgon och sen är det helt plötsligt fredag igen och jag får finbesök.
Ska bli en riktigt mysig helg, tror jag behöver lite kärlek av föräldrarna en stund och sen är det full fart igen!

apropå imorgon då jag alltså ska jobba,
så är det ju sjukt bra att ha hittat ett jobb som GER energi.
Brukar väl mest vara tvärtom? Klart jag också kan vara trött efter 9 timmar,
men jag har ändå fått energi precis hela dagen. :)
vore ju sweet om alla framtida jobb också kan ge mig energi på samma sätt,
det är faktiskt inte en omöjlighet!

Jag vet inte riktigt vad som gjorde det,
att jag sett på House innan, den friska lätta luften, kylan och vinden, de vackra stjärnorna, reflexvästen, mörkret, frustration eller kanske rent av glädje?
Någonting, eller flera saker, gjorde löprundan fantastisk.
och någonstans fick jag energi ifrån, kanske låter fånigt men det känns som att energin verkligen kom inifrån, från djupet.

Det blev först en ganska lugn runda och sen ett par långa extrasvängar och jag orkade bara mer och mer, höjde pulsen och i slutändan hade jag legat på över 85% i puls i nästan en timma utan att egentligen reflektera över det.
53 minuters löpning med fladdrande reflexväst och bula-pannbandet, lilla söta mp3an i fickan och rosiga kinder. Kom 11,5 km och snittade 4min 36 sek per kilometer.
Energi!

svettfaktor: 7 (kylan ute minskar svettfaktorn något)
skojfaktor: 4
behaglighet: 4
skönfaktor: 10
energikick: 8

Jo det är någonting speciellt med löpning en stjärnklar höstkväll!
och egentligen spelar det ingen roll vad det är!

Konstigt nog vaknade jag pigg imorse, när jag precis vant mig vid att vakna med smärta av trötthet. Tack och ta emot för det:) Blev en morgonpromenad och sen en prompanix till skolan. Inte så ofta som måndagmorgonen är full med energi men idag känns det riktigt bra, nästan att jag är rastlös. I veckan ska jag jobba, plugga, träna, göra om gympapass, städa innan föräldrarna kommer, laga cykeln, skaffa mig en frys, lära mig dansa hip hop och förhoppningsvis plugga lite till. Känn pepp! Som timbuk sa!

Det är verkligen märkligt hur humöret kan svänga beroende på hur kroppen mår,
ja och tvärtom med såklart. Att kroppen kan ge upp när humöret svänger.
Å ena sidan borde jag ha lärt mig varför,
så kanske vill jag ändå inte kalla det märkligt.
Snarare faschinerande. varje gång.

Tror det kan vara sundt att ha lite motgångar också, både stora som små,
och en lördagkväll med migrän är kanske inte riktigt misär fastän det känns som misär.
Men om det nu känns som misär så får det väl vara det en stund då.
Det slog mig igår, en jobbigare tanke.
Tänk alla de som kände sig ensamma igår..
.. och fortfarande känner sig ensamma idag.
För det gör inte jag alls, idag har varit en fantastisk dag.
Jag har hört att 1/4 av Lunds studender ofta känner sig ensamma,
det är en av fyra. tjugofem procent. Sjukt många.

Så idag är jag väldigt tacksam för att jag inte alls känner mig ensam de allra flesta dagar,
för jag har underbara vänner, en familj som visserligen är långt borta men ändå är nära,
och så har jag Finaste Micke. Och det spelar ingen roll vart han än tar vägen på sina äventyr,
för han finns alltid där ändå.
Så nej, jag är inte ensam alls, men nog får man ändå lov att känna sig ensam vissa stunder.

Tack Sofia för en fin dag och tack Linnea för ett skönt afropass!
Imorgon är det en ny vecka och för det mesta brukar söndagsångesten infinna sig,
men inte idag. Jag är pepp, en ny vecka innebär nya timmar, nya stunder, nya möten, nya erfarenheter.
Och nya dagar att njuta av livet!

Ja det vänder alltid.
Hopplöst hur jag ska gräva ner mig när jag mår dåligt,
som att allt blir värdelöst för en liten stund.
Idag är huvudvärken borta, fortfarande lite trött men inte alls lika gnällig som igår ;)
Jag Vet att det inte lönar sig att ligga och orma sig, men när man känner sig som en skjuten mask
så är man inte så kaxig. Bara att spela död en stund och sen upp igen.

Blir en tur till Malmö idag och träffa Sofia, se på en dokumentär på Panora,
sen är det hemåt igen och ett boxpass med efterföljande afro som gäller,
thelt övertygad om att det blir en riktigt lyckad dag!
och inget mer gnäll nu, nån måtta får det vara!

Förresten så är det en ny vecka imorgon (jo tjena här är vi uppmärksamma),
och ny vecka betyder att mamma och pappa kommer ner till helgen,
supermys. Men innan dess ska det jobbas, pluggas, tränas och ev lite SPA och en och annan myskväll.
dags att ge sig iväg!

ps! I love you

Hej och hå kan man känna sig mer ensam än nu måntro?
Det är som när man var liten och inte riktigt hade någon uppfattning om omvärlden,
ALLA ANDRA har jättekul ikväll, ser på fotboll, dricker öl, ute och dansar, har romantisk middag,
eller någonting annat super.
ALLA. utom jag.
såklart.

Nästan så jag skrattar åt mina tankar, ärligt talat så ler jag faktiskt.
Men det är riktigt riktigt segt att ligga inne med huvudvärk som bara blir värre,
och inte ens supermigräntabletterna hjälper.
Från en liten känning till att bli tröttare och tröttare, få mer ont och nu bara skär det i huvudet.
ja ikväll tycker jag synd om mig själv. Det är inte så värst ofta jag gör det,
och egentligen vill ja gå till Willys och tröstköpa godis för att tröstäta en stund och sedan få ont i magen.
Men nej, det blir inget godis eftersom jag har godispakt med några söta vänner,
kanske lika bra det, för då besparar jag mig magvärken och nöjer mig med huvudvärk.
stay positive!

Det här är nog misär, nästan lika misär som veckan med svinunfluensa (ja oh ja, jag är helt säkert på att det var schweinflu jag hade för ett par veckor sedan;)  ).
Oavsett om det är migrän eller misär så suger det, och det ska inte upprepas fler gånger!

dansa från mig med, skåla med ölen och mys med levande ljus,
snart är jag pepp igen och då ska jag dansa dubbelt och skåla trippelt!
godnatt.

Nog är det ändå varning på att sitta hemma och kolla på kläder till pojkvännen som är ute och reser i flera månder?
Skapligt toffligt att hitta snygga skortor och Tishor som han skulle vara sååå fin i,
nu får jag fan ge mig och lägga ner alltså.
Inget mer tofflande förrän han faktiskt är hemma så att jag kan toffla på riktigt!
Nog att distansförhållande är hållbart en tid, men distanstofflande måste väl ändå räknas som ohållbart?
(men tänk bara så sjukt fin han skulle vara i den där svarta....;)  )

Ofta är det lätt att vara för hård mot sig själv, ställa högre krav på sig själv än på omgivningen. Det kan vara bra, för det är ju jag själv som har ansvar för mig, som kan förbättra mig. Ingen annan. Men samtidigt får man inte vara orättvis mot sig själv, eller tom drabbas av duktig-flicka-syndrom. Som vanligt gäller det att hitta en balans, alltid den där balansen som är så svår. Men kanske är det just det som är det fina i allt, för även själva balansen svänger ju fram o tillbaka, så i det stora hela kan man ändå lyckas hålla balansen, som ordning i kaoset. Eller nåt. :)

Det skrämmer mig ibland hur jag ser att allt som heter tillit saknas i förhållanden.
nästan varenda dag ser jag par som på olika sitt tydligt visar att förtroendet inte helt finns där.
Allt från att snoka omkring, ifrågasätta, försöka styra och ställa till att i smyg läsa sms och email.
Hur kunde det bli så fel?
Det jag inte förstår är att man vill ha det så? För det är ju man själv som bidrar till avsaknaden av förtroende
genom att inte lita på sin partner. Jag tro att  förtroende är någonting man måste bygga, nästan förtjäna,
men jag tror också att ett förtroende är någonting man måste ge. alltså blir det att dela.

jag vill inte höra några mer "jag kan inte lita på honom/henne", inte förrän du verkligen försökt!
och går det inte då, så är det kanske dags att tänka om?
För känslan av att fullkomligt lita på någon är obetalbar.
Om man kan bli sårad? självklart! Men det är det värt det!

Har jag berättat för er om min mormor? världens bästa mormor!
hon är en fantastisk människa som jag verkligen beundrar.
Det går egentligen inte att beskriva henne, men hon är min förebild,
och jag lär mig mycket av henne.
För mig är det ett privilegium att få ta del av hennes livsglädje och energi.

Idag har hon namnsdag och i helgen fyller hon 81 år,
det börjar bli en riktigt bra ålder, och jag är inte dum,
jag vet att man inte lever för evigt.
Men min mormor är världens bästa mormor så jag vill tro att hon alltid kommer att finnas kvar,
och jag tänker njuta av varenda dag med henne,
och sen den dagen när jag inte länge kan träffa henne,
så kommer hon för alltid att leva vidare i mig, och jag kommer att fortsätta sprida hennes energi!

älskar min mormor!

ett mål.
som fortfarande är lite hemligt,
men det ska bli sant.
Jag har en vilja som nästan är löjligt stark,
och om jag verkligen verkligen vill så ger jag mig inte.
Så jag ska fullfölja min plan, oavsett hur lång tid det kommer att ta!
o ja jag kommer berätta vartefter, måste bara hmm sätta igång först! ;)

Fick precis ett väldigt fint meddelande,
kan inte riktigt svara på det än för jag måste få smälta det lite. och njuta av det.
Tack. jag återkommer!


:)

Idag fick jag frågan vad jag brukar träna för något "eftersom du är så vältränad".
Först och främst: Tack för den! Känner mig själv i bra form nu och kul att någon mer märkt det,
men sen har jag inte direkt något vidare träningupplägg nu,
eller jo kanske. allt är som roligt och bara just för att det är skoj!

Tidigare har jag tränat mycket löpning, spinning, styrka eller box i perioder, haft en grej åt gången ungefär,
blivit bättre och bättre, orkat mer, blivit snabbare osv. Målet med träningen är att må bra men också utvecklas,
nu är nog målet istället att må så bra jag bara kan och att ha så roligt som möjligt på vägen.
Nu har jag en period där jag gör allt, en träningsvecka kan som den här veckan bestå av
spinning, latinaerobics, styrka, promenader, box, löpning, gympa, afro, poweryoga :)
Bara för att allt är så otroligt roligt.  experter får säga vad de vill om det upplägget, men det är vad som gäller nu!

Ikväll blir det latinaerobics och skaka kroppen tills svetten stänker på grannen.
underbart! En pigg kropp är både målet och bonus på samma gång!

baila baila!!

Jag har världens bästa jobb! Jag trodde att jag skulle kunna säga det om ett par år, men redan nu har jag världens bästa jobb! Går alltid därifrån med ett leende, o varje dag lär jag mig någonting nytt! Förstår att njuta på en öde ö kan tyckas vara världens bästa jobb, jag skulle älska det! Men sanningen är att det bästa jobbet lika gärna kan vara precis här, just nu. :)

Nej tack, jag klarar mig så bra ändå. Finns ingen sämre start på dagen än att vakna med ångest. Bästa sättet att bli av med det är en promenad i frisk höstluft, så nog kan det här bli en riktig bra dag ändå! Jag tänkte, apropå drömmar, lova mig själv att ge mig mer sömn. Tror det behövs för en händelserik höst med mycket träning. Som ni vet behöver ju kroppen återhämta sig! Har snittat fem- sex timmar nu tror jag men ska försöka se till att få minst sju timmars sömn, gärna åtta. problemet är att jag då måste somna tidigare, inte helt lätt men jag ska försöka. Godmorgon förresten! :)

varit på första spinningpasset sedan i mars,
alltså ett halvår, vad hände?
I ärlighetens namn tröttnade jag en stund och sen när jag skulle börja igen
så fegade jag för att ja inte skulle orka, haha. Har blivit mer löpning också under sommaren såklart.
Så väl tillbaka på Lottas pass (hon har verkligen några av de bästa passen ja någonsin gått på!!),
så började det kittla i spinningtarmen igen, det är ju så schysst: stenhårt, svettigt och skön musik,
går bara inte att mesa!
Jag är lugnt där nästa vecka igen!!

svettfaktor: 10
intensitet: 9
skojfaktor: 8
behaglighet: 2

Jag är så levande. Klart jag är. Vore konstigt annars. Men jag känner mig mer levande, som att jag känner med varenda cell i kroppen. Som att allt är aktiverat och jag har vaknat på riktigt. Nej jag har inte haft en nära-döden-upplevelse, nej jag är inte nykär. Jag är bara mig själv. Fullt ut. Det är lätt att poängtera när allt är tungt, det blir ju så uppenbart, men mindre lätt att se när det är bra, kanske till o med riktigt bra. Men när ja stannar upp o känner efter så är det suveränt, och jag är levande! Nu kanske ni undrar om ja inte saknar Micke längre, eller om de här är mitt sätt att försöka övertala mig själv att allt är bra. Det är snarare så att acceptansen infunnit sig efter fem månader, och nu är jag lättad, och då kan jag börja titta upp mer o se allt det fantastiska som händer runt omkring mig. Kanske kan ja säga att kompis det går bra nu! :) I ett svagt ögonblick hade jag tänkt att 'bara låta tiden gå', o snart kommer Micke hem, det var otroligt elakt tänkt mot mig själv. Varför skulle jag göra så? Jag är värd bättre! Jag förtjänar 100 procent av min tid, och det ska jag ge mig själv. Känner mig sådär som när ja kom in på läkarprogrammet o flyttade till Lund: det är här och nu allt händer och jag ska njuta av alltihop!

Eftersom jag fortfarande inte får äta godis eller bullar så hade jag tänkt förneka denna kanelbullens dag
(som i vanliga fall borde kunna kallas Linas Dag!), men sen igårkväll fick jag en snilleblixt att ändå baka bullar,
utan att äta dom.
Egentligen inte en särskillt bra idé alls,
men med trevligt sällskap, lite mario cart (ja jag måste lära mig det nu) och musik så blev det ändå riktigt lyckat!
Har nu med mig en påse bullar hem som sitter på bordet och stirrar på mig,
skriker ÄT MIG, och fastän jag har dubbla påsar så luktar det ändå kanelbullar här, inte alls frestande.
(påsen ska med till mötet imorgon, vore dumt att ha den här annars).
Blev ett afropass efter boxen, så jävla skönt, tror nog jag har lite afropowerdance i mig, eller så gillar jag bara att få röra mig riktigt fult...

Har haft en bra helg, med plugg, vänner, dans, träning, serier, bullbak och mer dans. En helt fantastisk helg rättare sagt.
Och tiden springer iväg sådär igen så jag blir rädd för allt, för jag vill inte att tiden ska försvinna eftersom den aldrig kommer igen!

Godnatt mina vänner!

Var seg och jävlig och regnet sög musten ur mig under förmiddagen så jag stannade i sängen härligt länge idag,
men sen när det började närma sig boxen fick jag ny kraft och gav mig ut i motvind och rusk (nu kommer jag ihåg nackdelarna med skåne helt plötsligt).
Tack tack tack Alex som lyckades peppa igång mig ordentligt med skön musik och vidrigt jobbiga övningar.
Blev en timmes svettande och mjölksyra och helt plötsligt känner jag mig stark och pigg igen.
Varenda gång jag går på boxpass blir jag lika förvånad över hur jobbigt det är,
jag kan inte köra lite halvdant, måste ge 100% hela tiden och då är det vidrigt. men underbart.

svettfaktor 8
intensitet 9
skönfaktor 10
behaglighet 0

Nej, vädergudarna jävlades med mig och slog till med
ett regnigt skåne hela dagen,
så kanotpaddlingen som vi planerat ett bra tag nu fick läggas på hyllan.
Det bidde inge helt enkelt.

Det betyder dock att jag har en hel dag där jag inte planerat någonting alls,
en dag som kommer att spenderas nerbäddad i sängen med serier och mjuka kuddar,
det enda som fattas är Micke eller en påse godis,
och eftersom Micke inte är här och godiset är förbjudet ett tag till så får jag klara mig utan!
Är dock bara 4½ vecka godisförbud kvar!!

yes då var massagekursen bokad, och nu ska jag även försöka ragga lite fler folk eftersom jag tagit på mig
att vara kontaktperson för spektaklet. titta här för mer info!

och vill du vara försöksperson när jag praktiserar så hör av dig;)

Fick mail från Micke idag,
hipp hipp hurra vad löjligt glad jag blev!
Allt var bra och jag är avis som tusan för jag vill också vara i Thailand,
men nu känns allt suveränt och jag tänker inte oroa mig på ett tag igen!

Det är mycket som är märkligt.
Som hur behov förändras,
förut kände jag ett starkt behov av att träffa Micke, och sen att åtminstone få prata med honom.
Och nu när jag vet att inget av det går, så har jag ett extremt behov av att bara veta vart han är,
har planet landat? Är de kvar i Bangkok eller stack de direkt till Koh Tao som de hade tänkt?
Har de ändrat planer helt? Kanske åker de norrut?
Det är vidrigt att inte veta vart tusan du är babe,
och det är konstigt hur bara den vetskapen skulle underlätta så mycket för mig.
Antar att det är för jag vet att jag verkligen inte kan få mer än så,
det där med närhet har jag redan glömt,
nu är det livstecken jag vill ha!

Så babe, vart tusan är du?

Jag vet i tusan vad som hände. Jag var så förtvivlad över att Micke skulle åka, orkade knappt tänka på det, och nu står jag här och allt är så självklart. Som om det bara ska vara så. Jag brukar förbereda mig mentalt (läs: tjuta löjligt mycket redan innan det tråkiga hänt), och den här gången fungerade det förvånansvärt bra. Nu är jag pepp till tusen att ta tag i allt och tur är väl det för jag ligger efter i skolan och det är dags att ta tag i det!