linamarcela

Det är inte alltid lätt att sakna,
det hade ju faktiskt inte ens varit kul om det alltid varit lätt.
Men ibland blir det för tungt för att det ska kännas hanterbart,
som att saknaden tar över.
Då får man tänka om, styra över det man kan och inse vad man faktiskt inte
kan rå över. Hitta tillbaka till banan helt enkelt.
och tack och lov går det alltid, hur förtvivlad jag än känner mig,
så kommer jag därifrån för jag har någonting som driver mig så mycket starkare än
det tråkiga, jag har det där.
Det där som jag alltid önskat att jag skulle få men aldrig varit hundra på att det faktiskt finns
i verkligheten. Så nu släpper jag det aldrig, jag vet vad som är viktigt  och det kommer alltid
att vara värt besväret, alltid övervinna det tunga och tråkiga.

Det spelar faktiskt ingen roll hur underbar helgen har varit,
för söndagkvällen kommer ändå,
med mörker, garanterat dålig underhållning på tv, och en stor portion saknad.
En söndagkväll bör spenderas i soffan, i famnen.
Det ska pratas strunt. blandat med filosofering kring livets alla magiska gåtor.
Världsproblemen blir lösta och man somnar innan filmen är slut men vägrar erkänna att man kastar in,
"jag lyssnar på filmen" när man egentligen bara njuter av att få somna precis där och då, tryggare än tryggast.
Kanske till och med blir nedbäddad eller buren till sängen.
Spelar egentligen ingen roll hur söndagkvällen ser ut,
jag kan lika gärna sitta på golvet,
så länge jag får spendera den med Micke.

saknar dig.

När man lägger pussel kan man köra fast, det är inte alls kul att lägga klart himlen när alla bitar är blå. Känns omöjligt o det är lätt att ge upp. Men för varje bit man får på plats,desto lättare blir det. Positiv feedback. Det är ungefär så det är att sakna sin babe: ibland går det bra o ibland går det dåligt. Vissa stunder känns det nästan omöjligt. Men för varje gång det är tungt blir det färre bitar kvar. :)

Nog är det ändå varning på att sitta hemma och kolla på kläder till pojkvännen som är ute och reser i flera månder?
Skapligt toffligt att hitta snygga skortor och Tishor som han skulle vara sååå fin i,
nu får jag fan ge mig och lägga ner alltså.
Inget mer tofflande förrän han faktiskt är hemma så att jag kan toffla på riktigt!
Nog att distansförhållande är hållbart en tid, men distanstofflande måste väl ändå räknas som ohållbart?
(men tänk bara så sjukt fin han skulle vara i den där svarta....;)  )

Har jag berättat för er om min mormor? världens bästa mormor!
hon är en fantastisk människa som jag verkligen beundrar.
Det går egentligen inte att beskriva henne, men hon är min förebild,
och jag lär mig mycket av henne.
För mig är det ett privilegium att få ta del av hennes livsglädje och energi.

Idag har hon namnsdag och i helgen fyller hon 81 år,
det börjar bli en riktigt bra ålder, och jag är inte dum,
jag vet att man inte lever för evigt.
Men min mormor är världens bästa mormor så jag vill tro att hon alltid kommer att finnas kvar,
och jag tänker njuta av varenda dag med henne,
och sen den dagen när jag inte länge kan träffa henne,
så kommer hon för alltid att leva vidare i mig, och jag kommer att fortsätta sprida hennes energi!

älskar min mormor!

Har inte bloggat på flera månader, varken haft tid ork eller lust. Och då känns det ju meningslöst att skriva.
Nu däremot är hjärtat och hjärnan överfulla och jag behöver skriva av mig igen.

Micke har varit i Norge i fem månader för att jobba,
fem enligt mig riktigt tuffa månader men på något sätt har tiden ändå gått, och det är klart.
Så nu efter en veckas ledighet här hemma så följde jag honom till tåget tidigt imorse,
ja nu är det alltså dags. Gräsänka 3.0. Micke är ute och reser och kommer ha det helt fantastiskt.
finns ingen människa som skulle kunna vara gladare för hans skull än vad jag är,
men det finns heller inte någon person som kan sakna honom som jag.
Det är inte mänskligt att sakna så otroligt.
Det är verkligen med blandade känslor jag sitter här nu, både panik för att ja inte får röra, se eller kanske ens höra honom på flera månader. Men också en otrolig glädje för hans skull och att det finns en sån mening med det här, jag älskar själv att resa så jag kan inte önska honom någonting annat än en fantastisk upplevelse.
Det känns bara märkligt att både vara ledsen och glad på samma gång.

Jag vet inte riktigt hur den här hösten kommer att se ut, hur sjutton jag ska göra för att minimera det jobbiga,
men jag vet att det går, jag vet att jag kan och jag vet att jag kommer att stå här hemma med en bamsekram när han kommer hem.
antagligen blir det en del del bloggande nu, bara för att lätta på alltihop. så misstolka mig inte om det verkar som att allt är hopplöst, det tycker jag inte. Jag har ett toppenliv och älskar varenda dag, men även mitt i allt det underbara så kan det vara riktigt tungt för en stund.
Tack och lov har jag finaste vännerna, både nära och en bit ifrån, och jag är obeskrivligt glad över att ha er,
ni ger mig energi när jag är som vekast, får mig att skratta när jag är som mörkast och delar min glädje när jag är som gladast.

Micke är helt fantastisk. Det är värdelöst att vara ifrån honom så mycket, men helt klart värt varenda sekund av saknad, för han är underbar. jag är lite sådär löjligt kär. undrar hur länge det räknas som nykär, och när det går över till bara vanligt tokigt kär?

Ja då har min älskade prins åkt igen.
Vad fånigt kär jag är i honom, och det är helt suveränt att känna det så starkt.
På väg mot Oslo igen, typiskt att de norske jenterna ska få ha honom mer än vad jag får ett tag,
men nu är det fokus på tenta. 2½ vecka kvar till stora tentan och bara en vecka till morfologin.
Det känns ändå helt okej, bara jag gör det jag ska.
Och tänka sig, om tre veckor idag så är jag med största sannolikhet uppe i Oslo och myser med min gut igen.
Det är ganska många som frågat mig hur det ska gå när han ska ut o resa,
hur vi ska göra liksom. Jag förstår att man frågar, för att vara ifrån varandra i flera månader är ingen hit direkt,
men för att klaragöra det hela så kan jag berätta att det visserligen suger att sakna så mycket men det är ju bara en tidsfråga innan vi ses igen. (mest av allt är jag lite avis för jag vill också ut och resa igen!!!)

Dags att ta vara på tiden, det är gräsänka version 2.3 som gäller nu!

Är man egentligen någonsin redo att skiljas ifrån någon?
Oavsett om det är för en viss tid eller i oändligheten,
vare sig man har tagit ett beslut eller inte haft något val,
trots att man försökt förbereda sig?
Jag tror inte det. aldrig att man är riktigt redo,
men så redo man kan vara.
I vilket fall som helst så är det smärtornas smärta, det största lidande jag kan tänka mig,
och man kommer inte undan!

Jag har träffat en människa som är helt otrolig,
och det finns inte ord för hur glad jag är för det.
Som de flesta andra så avskyr jag att vara ifrån den jag älskar,
att sakna och längta så hjärtat känns trasigt.
Men mitt hjärta är allt annat än trasigt,
det är mer helt och starkt än någonsin!
Och jag vet vad det är jag har, vad jag kommer att kämpa för,
och jag bara anar vad jag har att vinna på allt,
det kan jag knappt föreställa mig, jag vet bara att det är någonting nytt,
oupptäckt, spännande och helt fantastiskt. Helt klart värt varje sekund av tryck över bröstet.
Så nu ska jag lära mig att sakna på rätt sätt,
inte sakna så det gör ont, utan sakna så det ger energi,
för tänk vilken resa även jag har framför mig, en så mycket större resa än vad man kan planera.
Och den resan vill jag göra med dig.

min karl är helt fantastisk.
Det får man inte säga.
Man ska helst klaga lite på honom,
gnälla över att han är oromantisk, inte visar vad han känner
eller att han inte kan laga mat eller kollar för mkt på fotboll.
Så är inte mannen med M. Han är toppen.
och jag njuter varje dag av att jag får dela med honom.

Ibland missförstår vi varandra,
det kan bli en smärre katastrof om man inte fortsätter att prata,
men för det allra mesta ordnar det sig som tur är.
Med kommunikation.
Ännu lättare blir det missförstånd om man inte pratar direkt med varandra,
när prosodin blir omöjligt att förstå i ett sms eller på MSN.
Så ge er inte om det blir krångel, bättre att bara reda ut allt.
och kanske be om ursäkt för för snabba slutsatser som blivit dragna lite i onödan.

Nu ska jag sticka iväg med brädan i högsta hugg,
les alpes, här kommer jag!