linamarcela

Igår var en riktig kanondag, och kvällen avslutades med Gerdafest i Malmö,
mkt mkt lyckat trots att mitt lag inte vann tävlingen!
Dans på båten tills de stängde och sen en lång resa hemåt med lite stopp på vägen.
Bidde inte mkt av det som kallas sömn inatt,
varför sova egentligen?
Har ju åtta timmar på mig nu att fördriva på bussen till Oslo (hade visserligen tänkt att plugga men det kan jag ju göra.. imorgon? eller? snälla?).
Ska äntligen få träffa min älskling ikväll, ska bli supermys ett hälsa på ett par dagar.
Dags att bära 35 kilos packning till stationen!

Har jobbat hela dagen idag, kan vara så otroligt mysigt att jobba med autistiska ungdomar,
klart det har sina nackdelar med (har verkligen fått öva med tålamodet!), men för det allra allra mesta får man massor av energi och glädje.
Hade sen sista passet på gerda för vårterminen, lite sorgligt nästan men jag var jätteglad och riktigt stolt över mig själv, för jag har ändå gjort en rätt bra termin, och speciellt med tanke på att det var min allra första.
Nu har jag packat det mesta för helgen, ska försöka plugga lite mer nu (har inte ens börjat idag, gaaah!),
och sen sova, för imorgon ska jag upp tidigt och åka hemhem. Jag blir helt pirrig i magen av tanken för jag ska träffa min brorsdotter för första gången. Lilla vackra Alva. Och jag som nästan är rädd för bebisar, men Alva och jag ska ju bli värsta tajta om några år så jag måste börja knyta band nu direkt! Efter att ha firat mor och mormor i förskott med hela släkten (önskar egentligen att min panter kunde vara med, men i ärlighetens namn så tänker jag inte ens tänka tanken på att gnälla, det kommer fler tillfällen!) så bär det av hemåt skåne igen och vårfesten med Gerda. Jäklar vilket kalajs det ska bli i Malmö.
Bästa tänkbara avslutningen på helgen är söndagkväll, i Mickes famn.

Jag kommer vara totaltjävlaslutkört efter tentan nästa fredag, helt sjukt vad jag hetsat den här våren egentligen med resor fram och tillbaka, besök, saknad, jobb, gerda, resor igen, läkarbesök, skola osv.
Så den 5e kl 19.01 börjar festen och den håller på hela helgen nonstop med tjejjorna!

Det gäller att inte tappa hoppet när det är tungt, eller kanske riktigt tungt. som mest tungt?
Nu är jag här igen, sitter upp och hoppar till och med ibland.
Har jättemkt att se fram emot, men blir också matt av att det är mycket att göra;
fira josse ikväll, jobba imorgon, hem på lördag över dagen och träffa alla underbara,
Vårfest på lörkväll och sen åka till Micke på söndagmorgon,
hem igen på torsdag och så tenta på fredag eftermiddag. Fredagkväll är mys med vänner och lördag avslutningssittning för T3, sen är det hemfärd igen på söndagen.
Blir Lund, Norrköping, Lund, Olso, Lund och sen Söderköping till slut på ungefär en vecka.
Men åh vad kul jag ska ha på vägen, gäller bara att sova ordentligt så jag orkar!!

testar från mobilen :)

Vem behöver läsa pollenprognosen i tidningen?
Vaknar och känner att ja det är nog Medel, ev Hög gräspollennivå idag,
av re nyfikenhet var jag tvungen att kolla prognosen ändå, och såklart stämmer det,
vem kan avgöra pollenhalten bättre än en pollenallergisker?

Idag ska jag börja lite nytt,
har haft ont inuti, och smärtan blev till tomhet, som sedan blev smärta igen.
Nu är det bättre, inte bra, men bättre.
Och det är dags att börja leva mitt liv igen,
bli stark och få energi, så jag är beredd nästa gång det gör ont.

Jag är bästaste vännerna i världen och en Panter som inte kan jämföras med någon annan!

ibland kan det hända att man hamnar i svackor,
där man inte riktigt känner igen sig själv.
Där har jag nu varit, men hoppas på att jag är på väg framåt igen.
imorgon ska jag återgå till att tentaplugga, haft alldeles för långt uppehåll nu,
men orken har bara inte funnits där.
Det händer saker, alltid och hela tiden.
Mycket kan vi påverka men inte allt.
Det är då man måste sätta sig ner, stanna upp, känna in,
och se skillnaden på vad man kan förändra och inte.
Sen är det bara att inse att det enda jag kan påverka är min egna inställning,
och kanske har jag jobbat klart med det nu och hittat en bättre sådan.

godnatt..

nej det här går ju inte.
såhär kan jag inte fortsätta.
men jag väntar och väntar och väntar.
det fungerar ju inte.

eosinofil, basofil, neutrofil...
Har försökt plugga nu på förmiddagen och humöret svänger.
Å ena sidan har jag gjort halva dagens beting och följer alltså pluggschemat.
Man kan också se det så att jag efter dagen ska ha gått igenom 10 av 17 fall, vilket betyder att jag är över halvvägs av repetitionen. det är positivt.
Å andra sidan så känns det som så in i helvetes mycket mer jag måste lära mig, och energin räcker inte riktigt till. gäller att hitta balans här alltså.
Blir fall 10 idag också, 11-13 i helgen,
14-17 nästa vecka och sen har jag en vecka på mig att bara repetera (varvat med Gerdafest och ev ett underbart besök i Oslo).
Ångest och blä, men ändå känns det hoppfullt någonstans. Om jag bara gör det jag ska så har jag sommarlov om sisådär 2 veckor ganska exakt. positivt eftersom det är jättekort kvar. negativt eftersom det 'är JÄTTEKORT kvar, och MASSA att lära sig.. ;)

Ut på landet idag, bastu, vin och vänner väntar!

Första tentan, morfologin, är nästa vecka. Och konstigt nog har jag nästan glömt bort det. Börjat sikta in mig på stora tentan. Känns inte helt katastrof att misslyckas med morfen, värre att ha en hel termin efter sig!
Jag har (knack, knack och ta i ettheltjävlaträd) följt mitt pluggschema i princip till punkt och pricka. har legat före, halkat ifatt och har nu ett par saker jag bara SKA göra idag innan jag får gå ut och dansa!!
Men innan dess ska jag skaka loss en stund här hemma som paus till RAGGASKIVAN som Josefina fixat till mig (tack tack!)


ungefär såhär ser det ut hemma hos mig nu för tiden... skepp ohoj!
Hade ganska mkt hellre spenderat tiden såhär....

Det var en mkt bra start på dagen,
som nu ska fortsätta med plugg, städ, träning, tvätt och allt annat skoj som livet har att erbjuda ;)

Har precis varit med om en klockren men extremt otippad kväll.
många skratt, mycket glädje och många överraskningar.
Det passar mig!
Snacka om att någon kommer bli förvånad imorgon kl 11!!!

Allt har sin tid I guess.
Ja så är det ju, och just nu är en tid när jag inte kan prata med min prins,
det suger för precis samtidigt händer så mkt som jag vill prata med honom om.

Har fikat med C idag, vara bara sisådär ett år sedan vi sågs,
helt sjukt hur det kunde bli så,
men jag är jätteglad att vi äntligen sågs för det var kanontrevligt.
Även där har väl allting haft sin tid antar jag,

Ska plugga en del ikväll med josse,
men jag vill inte plugga.
jag vill ut och dansa.
så alltså ska jag ut och dansa efteråt.
Så först tid för plugg och sen tid för dans, ja ni ser, allting har sin tid!

St Hans Extreme,
går av stapen om dryga veckan,
och imorse var jag ute och joggade 5kmspåret (+ ett par km uppvärmning och nedjoggning),
och hej o hå vad det var vidrigt tungt.
Jag tycker att spåret hemma är backigt men St Hans är ju BARA BACKAR:
Börjar förstå varför de lagt till ett snitsigt Extreme, för det är ta mig fan extremt jobbigt!

Ja då har min älskade prins åkt igen.
Vad fånigt kär jag är i honom, och det är helt suveränt att känna det så starkt.
På väg mot Oslo igen, typiskt att de norske jenterna ska få ha honom mer än vad jag får ett tag,
men nu är det fokus på tenta. 2½ vecka kvar till stora tentan och bara en vecka till morfologin.
Det känns ändå helt okej, bara jag gör det jag ska.
Och tänka sig, om tre veckor idag så är jag med största sannolikhet uppe i Oslo och myser med min gut igen.
Det är ganska många som frågat mig hur det ska gå när han ska ut o resa,
hur vi ska göra liksom. Jag förstår att man frågar, för att vara ifrån varandra i flera månader är ingen hit direkt,
men för att klaragöra det hela så kan jag berätta att det visserligen suger att sakna så mycket men det är ju bara en tidsfråga innan vi ses igen. (mest av allt är jag lite avis för jag vill också ut och resa igen!!!)

Dags att ta vara på tiden, det är gräsänka version 2.3 som gäller nu!

Jag har pirr i magen, jag ska nämligen träffa min älskling.
Låter ju gulligt värre, men det är sant.
Pirr i magen på riktigt, nästan så att jag är nervös.
Blir konstigt när man distansar lite granna.
Sån här tillfällig distans suger egentligen, men nu under tentaplugg så passar det ändå ganska bra,
och oj vilken belöning man ska få sen! :)  (eller hur Anna?? ;) )

den här gången attackerar jag tentan med hårdhandskarna,
pluggschema 2.0, alltså denna gång UPPSATT PÅ VÄGGEN.
Det är varning för en äkta plugghäst nu.
Varje dag ska någonting nytt bockas av, och jag kan stolt berätta att jag gjort dagens och halva morgondagens beting
(= mer mys imorgon!!).
Det här ska minsann gå vägen, trots diverse hinder jag stött på senaste veckorna.
Jag har helt enkelt ingenting att skylla på nu.
 

Ja det kan jag ge er med besked,
bästa frukosten ever är
kycklingfile´ (helst utan glasbitar men det går även med glas).

Visserligen älskar jag yoghurt och müsli, eller mackor i stora lass,
men jag har aldrig stått mig så bra på frukost som igår,
när jag tröck i mig en stor kycklingfilé rätt o slätt.
hur perfekt som helst.

godmorgon

Ännu en ny dag,
och den börjades med kort morgonjogg,
benen var tunga som bly, hamstrings korta som stubbar, och det blev ingen vidare mysig runda men men upp är jag iaf.
Tränade på gerda igår, stegade gympapass, var riktigt kul att testa hur man kan använda det jag lärt mig i turkiet,
upp till bevis lite imorgon när jag ska testa lite mer på passet. :)

Tänker på Micke väldigt mycket nu,
som att kroppen varit på svält utan hans närhet allt för länge nu,
ibland får man bita ihop lite extra!!

Varje morgon är som ett helvete. fast ändå inte.
jag tar mig inte ur sängen, inte för att jag är sömning, utan för att kroppen säger NEJ.
Jag ligger minst en timma, räknar sekunder, tittar i taket och tänker "Nu ska jag upp",
men vad händer? Jag ligger kvar, nästan förvånad över mig själv.

Kom till slut upp idag, och blev en timmes promenad i solen,
det får mig att må bra, ger mig energi.
Behöver plugga, tentaångesten ligger som ett energisugande moln över mig,
men nej prio ett är faktiskt städa. Inte som dålig undanflykt uta för att det fanns ca 20 kvcm golvyta i min lägenhet,
jag överdriver inte. Golvet var bokstavligt talat täckt av saker. IKEA-påsar med tvätt som faktiskt är tvättat men som bara inte tagit sig in i garderoben än, tre stora väskor med även rentvättade kläder och annat i dom (det har bara itne tagit sig upp ur väskorna än), och sen en miljon konstiga saker, påsar från alla olika saker jag är iväg på, med allt från stetoskop till boxhanskar i. Det är pinsamt. Ändå skriver jag det här.
Men nu har det börjat städas, från grunden, sorteras, slängas, vikas, hängas, tvättas, torkas, dammsugas osv.
Ja vafan ni vet väl själva hur en städning går till..

Ska iväg till jobbet nu strax, får fortsätta ikväll och sen plugga senare än senast.
ett steg i taget eller hur var det?

Var ute och joggade 50 min nu på morgonen,
det gick så sakta. så tungt.
Varje steg kändes som om det var det allra sista,
men för varje steg så visste jag att jag skulle orka bara ett endaste till.
Och framåt kom jag.
Det var ingen vidare skön joggingtur, men såhär på andra sidan känns det bra.
Det är så man får ta det. ett steg i taget. Blir det bättre metafor än såhär?

och precis när man är som mest sårbar är det lättaste för djävulen att slå till,
ty de där starka människorna är så energikrävande att slå omkull.
Bra idé. Sparka på den som ligger, vrid om dolken ett extra varv och glöm inte att ta med dig hjärtat när du går.
För att verkligen säkerställa att det inte finns någonting kvar.

När man är sjuk och inte kan göra någonting så har man otroligt mycket tid till att lyssna.
Jag har lyssnat på Bob Dylan, Michael och Dolly Parton. Men mest av allt har jag fått lyssna på mina egna tankar,
vare sig jag velat eller inte. Det händer ju inte så mycket mer när man ligger dubbelvikt på badrumsgolvet.
Jag har tänkt allt det där jag brukar tänka, alla vardagsting. Det jag också tänkt är sånt jag inte alls brukar vilja tänka på,
allt sånt som ingen av oss vill tänka på, det där allra läskigaste med alltihop. Rädslan.
För vi är alla rädda. vem kan förneka det?
Rädda för allt möjligt, för att bli sårade, lämnade, ensamma, övergivna, misslyckade, besvikna, oälskade, you name it.
Jag har tidigare sagt att jag inte vill se att vi kan förlora andra människor. Eftersom vi aldrig haft dom. Däremot kan vi förlora möjligheten att få fortsätta vara med dom, träffas, känna, umgås, njuta, leva. Och oavsett vilken löjlig definition jag vill sätta på det, trots min ibland fånigt naiva optimism och syn på livet som det ljusblå, så känns det ändå som en förlust.
Och ju mer vi vågar älska, desto ondare gör det att förlora.

Sitter ensam vaken, för dygnet existerar inte längre. Varför ska jag sova, och sedan vakna om 15 min av att jag vill kräkas, jag kan istället sitta uppe en stund och fortsätta lyssna. helst av allt på Bob eller Dolly, men det kommer sluta med att mina egna tankar tar över. Och just nu är jag rädd. såinihelvetesjävlarädd. för att förlora  (ja jag ger mig, det känns ju som förlust o då är det väl en förlust??).
Såklart att ni tror att jag pratar om min älskling nu, för ja det skulle göra mig så otroligt illa om jag förlorade honom. Men jag tror på oss så starkt att förlust känns som en evighet bor (livsfarligt men skönt att känna så!). Nej det är inte just älskade Micke jag är rädd att förlora. 
Jag är rädd att förlora allt!
För jag älskar det så mycket. och jag har det så otroligt bra. jag är bara inte beredd på att en pusselbit ska lossna, för nu har jag mitt tusenbitars på plats.
Och med alla bitar sammanflätade ska jag nu sova istället, sluta oroa mig för att förlora och istället fortsätta njuta av allt jag får uppleva varje dag. För det är bara att inse; en magsjuka är som en sandlåda i Sahara (återigen en klockren metafor..) och det är ju ingen idé att stanna i den lilla lådan!

nej vafan nu orkar jag faktiskt inte mer.
jag kan inte sova, inte plugga, inte läsa, inte se på tv (inte heller film), inte träffa någon, inte gå ut, knappt äta eller dricka...
jag håller på att gå åt.  jag som är de mest sociala, lättuttråkade, rastlösa själar jag känner,
det här är inte schysst. och NEJ det kan inte vara nyttigt för mig att ligga still och inte göra nåt,
NEJ jag kan inte lära mig någonting av det. inte nu. för jag vill inte mer.
frossan kommer och går, hand i hand med yrseln såklart.
illamåendet kommer mer som i dyningar nu än vågor,
och mage är helt ut och in.
jag är dödshungrig men kan inte äta ordentligt, ändå tänker jag på mat hela tiden,
och dricka är bara att glömma o jag har fått skäll för att jag dricker för dåligt.

och hej och hå vad jag var bra på att gnälla och tycka synd om mig själv idag.
egentligen är det hel fel taktik men jag är trött nu, riktigtjävlatrött.

.. och så ska det lämnas salmonellaprov..

Aldrig har jag varit så okaxig.
har nu ålat mig fram och tillbaka mellan sängen och toan. jag, Hinken och självaste Toalettstolen har nu knutit starka band och vi lär inte glida ifrån varandra på ett ta. Det är äkta vänskap det.

Nej allvarligt, äkta vänskap det är sånt som JosseAnnaMartinaMange mfl. Ingen idé att rabbla upp massa människor här,
det är ingen inbördes ordning, alla har sin alldeles egna plats i mitt hjärta. Och Han som på något magiskt sätt lyckas vara vid min sida trots ett jävla avstånd, Han är för bra för vad min luddiga uttorkade hjärna ska lyckas förklara nu.

nu kallar sängen. eller ska jag kanske avancera till soffan? gah

Jag är en sån person som vill dela,
dela med mig av allt fantastiskt i livet,
glädje, lyckorus, energi, nyfikenhet, fantasi  you name it.
Och mest av allt vill jag dela till de där speciella människorna.
Självklart  vill jag också ta del av deras känslor, tänkar, funderingar och stunder!
Dela är nog nyckelord här (1p, (+1 p vid förklaring))   (okej för mkt tentaplugg just nu),
MEN någonting jag inte så gärna delar är magsjuka,
kanske att jag ändå lyckats ta del av det. eller så har något segt virus från turkiet nu äntligen hittat sin plats i min kropp och eldar på för fullt där i stackars magen.
sweet. Nej nu kallar en svalkande ispåse och soffan.
skit också!

(haha)

Ibland är det jobbigt,
både små saker och så även alltihop.
Och ibland känner man sig även jobbig,
jobbigare än man kanske egentligen är.
Är det då jag själv som bråkar med mig själv och tycker att jag är jobbig?
Kanske ska man ta sig ett litet snack med sig själv och reda ut det hela.
Att inte vara allra högst på topp är ju inte detsamma som att vara jobbig!

och ja jag gör metaforer mest hela tiden, det är mitt sätt att uttrycka mig.
Gärna flera gånger i rad också, så då kan man ju hoppa över varannan mening om man tycker det är jobbigt.

Är man egentligen någonsin redo att skiljas ifrån någon?
Oavsett om det är för en viss tid eller i oändligheten,
vare sig man har tagit ett beslut eller inte haft något val,
trots att man försökt förbereda sig?
Jag tror inte det. aldrig att man är riktigt redo,
men så redo man kan vara.
I vilket fall som helst så är det smärtornas smärta, det största lidande jag kan tänka mig,
och man kommer inte undan!

Hade tänkt ge mig ut på en morgonpromenad men det regnade så skorna ville inte knyta sig på mina fötter.
Satte istället igång och hittade lite inspiration till ett nytt gympapass, jag hade ju ändå 1 timma över,
så det blev lite hemmagympa till diverse otippade låtar, kanske går det att göra något av YMCA?
Efter en halvtimmes gympande så började jag plocka fram sånna där låtar som jag älskar, när hela kroppen släpps lös, och speciellt här hemma i morgonmörkret när ingen kan se mig.
Så det blev en runda skak och gung innan frukost och nu är det skolan som väntar.
Bättre start kunde det inte blivit idag!

Kanske kan det tyckas att stråkar ibland är trist,
många kan hålla med om att det kan vara väldigt faschinerande,
en riktigt bra symfoniorkester tex får det där extra med ett riktigt bra gäng stråkar. håll med!
Det som jag inte visste var att stråkar kan vara riktigt hett, otroligt rytmiskt, kraftfullare än jag anat och fantastisk underhållning. Kanske är det jag som är helt efter, men jag har precis upptäckt ´tjejerna i brittiska Bond.
Deras låtar som Samba är ju klockrent och speciellt när de faktiskt dansar till också!
Har jag nämnt att de fyra tjejerna inte bara är grymma på stråk, de är både snygga, underhållande och bara strålar av glädje. Jo jag tror nog att jag verkligen gillar det!

Helt värdelöst att det regnar när jag vaknar,
men igår bestämde jag mig för att plocka fram hurtLina igen,
har ju fått en sån skön kick-start i Turkiet och kroppen är stark nu,
bara att passa på och jobba mer med den.
Så det skulle bli en joggingrunda nu innan skolan,
jag vaknade och ville bara tjuta för det regnade och jag saknade min prins.
Jaja, bara att ta tag i livet, bli en del av verkligheten istället för att bara titta på den,
så jag klädde på mig hela joggingmunderingen och gav mig ut, och AJ vad ont det gjorde i vaderna,
blev lite väl hård löpträning för mina lätt överansträngda vader i Turkiet och det får jag betala för nu..
Blev till slut en joggingtur på 5 km, rätt kasst jämfört med det intervallpass jag ville köra,
men jag var iaf ute! :)
Nu kallar skolan och sen lite styrka med Malin.

Jag har träffat en människa som är helt otrolig,
och det finns inte ord för hur glad jag är för det.
Som de flesta andra så avskyr jag att vara ifrån den jag älskar,
att sakna och längta så hjärtat känns trasigt.
Men mitt hjärta är allt annat än trasigt,
det är mer helt och starkt än någonsin!
Och jag vet vad det är jag har, vad jag kommer att kämpa för,
och jag bara anar vad jag har att vinna på allt,
det kan jag knappt föreställa mig, jag vet bara att det är någonting nytt,
oupptäckt, spännande och helt fantastiskt. Helt klart värt varje sekund av tryck över bröstet.
Så nu ska jag lära mig att sakna på rätt sätt,
inte sakna så det gör ont, utan sakna så det ger energi,
för tänk vilken resa även jag har framför mig, en så mycket större resa än vad man kan planera.
Och den resan vill jag göra med dig.

Gjorde förresten ett VOmax-test i Turkiet, maximala syreupptagningsförmågan, eller
det man använder för att "mäta konditionen" (mkt diffust uttryck visserligen),
ja och efter att ha sprungit som en jagad med en mask över hela ansiktet och det till slut blev så jobbigt att jag fick bryta (skumt att pressa sig så långt att det bara inte går mer..), så visade det sig att jag hade riktigt bra syreupptagningsförmåga med ett max på 51,7 ml/kg/min.
Det kanske inte säger så mkt egentligen, men "good" ligger på 36,7-41, "excellent" 41-46,8 och "superior" allt däröver. :D
Med andra ord har jag alltså sjukt bra kondis ;)
(Synd att inte kroppen inser det när jag ska ta de tre trapporna upp till seminarierummet bara...)

Har varit iväg en vecka nu på utbildningsresan med Gerdahallen och NNU på Club Ali bey i Turkiet,
och det har verkligen varit en kanonresa,
tidiga mornar, hårda träningspass, sol, monsterfräsch buffé tre gånger om dagen och ett gäng glada människor.
Jag har levt som i en bubbla, gjort mycket av det jag bara älskar, och hela tiden kopplat bort alla bekymmer, tentaångest, saknad osv. Levt livet helt enkelt.
Tänkte inte tjata om allt jag gjort så det får bli lite bilder istället! Som vanligt är det bara ett axplock!