linamarcela

Idag är jag så sjukt peppad,
jag verkligen sprudlar av energi,
kan inte sitta still i fem minuter,
det dansas, hoppas, studsas och jag är
LYCKLIG!
Varför denna plötsliga lycka då?
Nej den är faktiskt inte plötslig,
allt är bara precis som det ska vara,
och då är det så underbart!

Nu blir det dubbelspinning och sen middag på locus medicus,
mkt mkt bra start på veckan!

leave me the time to pray for you

och nu kommer den, helgen.
tjejjorna, David Guetta, passen, phat pat back from thailand och alex, tacokväll, 
you name it!
Det ska bli så jävla kul alltihop och jag är pepp så jag inte kan sitta still!
Först väntar mysfika med J,  hård löpträning med H och M, lite skola och pass
men sen mina vänner går helgen i dansens tecken!


the world is mine!!

Ibland får man dom,
tankeställarna.
och jag tycker nästan alltid att det är kanonbra.
Idag har jag tänkt till igen,
verkligen fått perspektiv.
Och nej man kan inte jämföra olika människors lycka eller sorg,
nej man kan inte jämföra känslor,
men man kan stanna upp en stund och tänka igenom sina egna,
fundera över varför man känner och vad man kan göra åt det,
hur man ska hantera det på bästa sätt för en själv.

Så idag har jag fått mig en tankeställare,
och jag ska försöka att inte tappa bort den på ett bra tag!

Har haft en underbar helg med föräldrarna på besök kombinerat med lite utgång,
verkligen slappnat av, njutit av varenda stund.
inga tankar på skola, jobb eller annat stressande.
Bara mysfaktorer!
och mina föräldrar är så toppen,
alltså inte nog med att jag har fått världens bästa mormor,
utan även bästaste föräldrarna.
Och nu när jag bor så mycket längre ifrån dom än tidigare så tänker jag på det oftare,
alltid nyttigt att tänka till, känna efter och se allt det fina man har:
min familj som är så otroligt viktig för mig!
Ska bli suveränt att åka hem om en månad och träffa de andra,
men innan dess väntar massa roligt här nere,
först och främst plugg men alldeles snart kommer tjejjorna ner och det är David Guetta och totaltdanslycka!

Life is good.
enjoy!

Äntligen fick jag revansch från förra helgens migränmisär,
så det blev utgång med lite nytt folk (alltid skoj att träffa nya människar ju! :) )
och det var Stortengan som gällde. sjukt mkt folk och hyfsad musik gjorde att det blev dans dans och dans.
Åh vad skönt att dansa av sig lite, och bra uppvärmning för nästa helgs David Guetta!
Var en del skumma människor ute,
eller kanske jobbiga människor faktiskt.
Kan bero delvis på att jag själv var vid mina sinnens fulla bruk och då blir andras fyllor så hmm mycket märkligare. Men ändå tycker jag nog att en del beter sig väldigt konstigt.
Ingen självrespekt helt enkelt.
Jag är inte den som skäms av mig, väldigt få saker får mig att blir generad,
jag tycker sällan att man borde skämmas, så länge man är sig själv.
men en del andra skulle nog må bra av lite mer självinsikt och kanske faktiskt skämmas lite
eller kanske jobba på självrespekten till att börja med.
Det gör lite ont i mig att se, för det syns ofta, när någon försöker vara någon den absolut inte är,
och utan den respekten för sig själv så tappar andra människor också respekten.
Någonting som verkligen får mig att tappa respekt är såklart när någon annan inte visar mig respekt,
eller som jag precis nämnt, när jag märker att personen inte har minsta respekt för sig själv.
nog om det.

Apropå att skämmas så träffade jag B som jag inte träffat på ett tag nu,
och bland det första han sa till mig var att "dansa som om ingen ser dig" med en glimt i ögat,
vilket jag tyckte var väldigt bra sagt och passade mig utmärkt!
Insåg väldigt snart att det var ju jag som sagt det till honom förra gången vi sågs,
så klart det passade mig! :)
dans blev det och sen blev klockan 03 och garderobskön ett faktum.
och oj vad jag var nöjd! och inte är jag bakis idag heller!

ett mål.
som fortfarande är lite hemligt,
men det ska bli sant.
Jag har en vilja som nästan är löjligt stark,
och om jag verkligen verkligen vill så ger jag mig inte.
Så jag ska fullfölja min plan, oavsett hur lång tid det kommer att ta!
o ja jag kommer berätta vartefter, måste bara hmm sätta igång först! ;)

Jag är så levande. Klart jag är. Vore konstigt annars. Men jag känner mig mer levande, som att jag känner med varenda cell i kroppen. Som att allt är aktiverat och jag har vaknat på riktigt. Nej jag har inte haft en nära-döden-upplevelse, nej jag är inte nykär. Jag är bara mig själv. Fullt ut. Det är lätt att poängtera när allt är tungt, det blir ju så uppenbart, men mindre lätt att se när det är bra, kanske till o med riktigt bra. Men när ja stannar upp o känner efter så är det suveränt, och jag är levande! Nu kanske ni undrar om ja inte saknar Micke längre, eller om de här är mitt sätt att försöka övertala mig själv att allt är bra. Det är snarare så att acceptansen infunnit sig efter fem månader, och nu är jag lättad, och då kan jag börja titta upp mer o se allt det fantastiska som händer runt omkring mig. Kanske kan ja säga att kompis det går bra nu! :) I ett svagt ögonblick hade jag tänkt att 'bara låta tiden gå', o snart kommer Micke hem, det var otroligt elakt tänkt mot mig själv. Varför skulle jag göra så? Jag är värd bättre! Jag förtjänar 100 procent av min tid, och det ska jag ge mig själv. Känner mig sådär som när ja kom in på läkarprogrammet o flyttade till Lund: det är här och nu allt händer och jag ska njuta av alltihop!

Eftersom jag fortfarande inte får äta godis eller bullar så hade jag tänkt förneka denna kanelbullens dag
(som i vanliga fall borde kunna kallas Linas Dag!), men sen igårkväll fick jag en snilleblixt att ändå baka bullar,
utan att äta dom.
Egentligen inte en särskillt bra idé alls,
men med trevligt sällskap, lite mario cart (ja jag måste lära mig det nu) och musik så blev det ändå riktigt lyckat!
Har nu med mig en påse bullar hem som sitter på bordet och stirrar på mig,
skriker ÄT MIG, och fastän jag har dubbla påsar så luktar det ändå kanelbullar här, inte alls frestande.
(påsen ska med till mötet imorgon, vore dumt att ha den här annars).
Blev ett afropass efter boxen, så jävla skönt, tror nog jag har lite afropowerdance i mig, eller så gillar jag bara att få röra mig riktigt fult...

Har haft en bra helg, med plugg, vänner, dans, träning, serier, bullbak och mer dans. En helt fantastisk helg rättare sagt.
Och tiden springer iväg sådär igen så jag blir rädd för allt, för jag vill inte att tiden ska försvinna eftersom den aldrig kommer igen!

Godnatt mina vänner!

Fick mail från Micke idag,
hipp hipp hurra vad löjligt glad jag blev!
Allt var bra och jag är avis som tusan för jag vill också vara i Thailand,
men nu känns allt suveränt och jag tänker inte oroa mig på ett tag igen!

Jag har det tungt ibland, det har alla. ibland är all motivation utom räckhåll, och trots en stark vilja är orken inte tillräcklig, för stunden. För det mesta är jag bra på att se allt det fina, det underbara som jag möter varje dag, varenda timme. Men ibland glömmer jag bort det. Jag menar inte att sträva efter en ständig optimism, jag försöker bara plocka fram mina bästa sidor, de sidorna som tar tillvara på mitt liv. Så nu har jag stannat upp en stund, och ska försöka tänka på det ytterligare lite mer. Carpe Diem är inte ett fånigt påhitt, det är livets sanning, öppen för fri tolkning. Oavsett hur du vill fånga din dag så glöm inte bort att fånga den!

"..men det hör ju till det viktiga i livet att tillåta sig att känna sina känslor."

Det finns ingen bättre rehabilitering för själen än att åka till landet, mysa framför brasan med mormor, bli total krossad i kortspel, äta god mat, hjälpa till med allt som en krutgumma trots allt behöver lite hjälp med, läsa bok, sova middag, promenera i skogen, you name it! Sommarlovet är nu på riktigt, bara solen som borde skämma bort mig lite mer med sin närvaro. Ibland har jag svårt att njuta att allt jag upplever när jag saknar min panter men det råder mormor o landet bot på ganska snart. Idag njuter jag. Av livet. Då har rehaben verkligen fungerat som den ska! På landet.

Har jobbat hela dagen idag, kan vara så otroligt mysigt att jobba med autistiska ungdomar,
klart det har sina nackdelar med (har verkligen fått öva med tålamodet!), men för det allra allra mesta får man massor av energi och glädje.
Hade sen sista passet på gerda för vårterminen, lite sorgligt nästan men jag var jätteglad och riktigt stolt över mig själv, för jag har ändå gjort en rätt bra termin, och speciellt med tanke på att det var min allra första.
Nu har jag packat det mesta för helgen, ska försöka plugga lite mer nu (har inte ens börjat idag, gaaah!),
och sen sova, för imorgon ska jag upp tidigt och åka hemhem. Jag blir helt pirrig i magen av tanken för jag ska träffa min brorsdotter för första gången. Lilla vackra Alva. Och jag som nästan är rädd för bebisar, men Alva och jag ska ju bli värsta tajta om några år så jag måste börja knyta band nu direkt! Efter att ha firat mor och mormor i förskott med hela släkten (önskar egentligen att min panter kunde vara med, men i ärlighetens namn så tänker jag inte ens tänka tanken på att gnälla, det kommer fler tillfällen!) så bär det av hemåt skåne igen och vårfesten med Gerda. Jäklar vilket kalajs det ska bli i Malmö.
Bästa tänkbara avslutningen på helgen är söndagkväll, i Mickes famn.

Jag kommer vara totaltjävlaslutkört efter tentan nästa fredag, helt sjukt vad jag hetsat den här våren egentligen med resor fram och tillbaka, besök, saknad, jobb, gerda, resor igen, läkarbesök, skola osv.
Så den 5e kl 19.01 börjar festen och den håller på hela helgen nonstop med tjejjorna!

Jag har pirr i magen, jag ska nämligen träffa min älskling.
Låter ju gulligt värre, men det är sant.
Pirr i magen på riktigt, nästan så att jag är nervös.
Blir konstigt när man distansar lite granna.
Sån här tillfällig distans suger egentligen, men nu under tentaplugg så passar det ändå ganska bra,
och oj vilken belöning man ska få sen! :)  (eller hur Anna?? ;) )

Har varit iväg en vecka nu på utbildningsresan med Gerdahallen och NNU på Club Ali bey i Turkiet,
och det har verkligen varit en kanonresa,
tidiga mornar, hårda träningspass, sol, monsterfräsch buffé tre gånger om dagen och ett gäng glada människor.
Jag har levt som i en bubbla, gjort mycket av det jag bara älskar, och hela tiden kopplat bort alla bekymmer, tentaångest, saknad osv. Levt livet helt enkelt.
Tänkte inte tjata om allt jag gjort så det får bli lite bilder istället! Som vanligt är det bara ett axplock!

jag har tänkt på uppladdning i flera dagar nu,
tidigare har jag sällan laddat,
men nu har jag verkligen sett fördelarna med att ladda till tusen inför någonting.
Det kan vara allt från en resa, en fest, en tenta eller en jättemysig kväll.
Ladda, bygg upp lite nyfikenhet, massa energi och ett riktigt öppet sinne,
och sen när du laddat så sluta inte, fortsätt där, håll ut,
och till slut så kommer belöningen, och med en så mkt större kraft än den skulle gjort utan laddning.
Helt jävla underbart.

Sen tycker jag inte man alltid ska ladda,
jag tycker för det allra mesta om att ta kvällen, festen, resan eller den där jättemysiga kvällen precis som den kommer,
men ibland så kan jag ändå rekomendera den här laddning.
tro mig, det ger resultat!

i övermorgon är det dags att sticka,
jag är hur laddad som helst just nu.
förstår inte varför jag hållt på laddningen så mkt.
Nu jäklar ska jag ju iväg på en av mina top 5 drömsemestrar,
varför har jag inte tänkt mer på det.
hej och hå, här ska det gå!

Igår var det tjejkväll, hur härligt som helst,
och en skön sovmorgon och sen brunch med vackraste killen jag vet,
inte så tokigt.
Blev en tur på inlines och en promenad runt stan med glass i lass.
Ett riktigt bra gympapass med fullt energipåslag,
och sen favoritbesök, god mat och en vacker solnedgång.
Det blir inte bättre än såhär.
Det är just nu det är som allra mest äkta, livet.
och jag njuter, för fullo.

Formen närmar sig; morgonpromenader, joggingturer, inlines, gympa och styrketräning sätter fart på mina kärlekshandtag,
och om en vecka imorgon så väntar Turkiet med träning, utbildning, sol, bad och massa god mat.