linamarcela

Igår var det hälsningsgillet på AF,
jag fick sen tillbaka min plånbok (tack tack tack för ärliga människor!)
och sen var det dags för riktigt hård boxträning i två timmar,
armarna var som överkokt spagetti efteråt och egentligen hade jag kunnat somna på stört,
men nejdå vi hade bestämt att vi skulle ha en skoj kväll,
Jag, Malin, Alex och Patrik från boxkursen.
Så det blev thaimat, vin, cuba libre, kaffedrink och såklart en massa singstar på det.
Meningen var att även dansmattan skulle användas men tiden sprang iväg och helt plötsligt var klockan 02 och det
var dags att för Malin att ta sista bussen hemåt..
Med kameran i högsta hugg, en stor portion glädje och så massa skönsång så hade jag en av de roligaste kvällarna på länge. Tanken var att vi skulle ta några snygga bilder som ska sitta upp på ledarväggen på Gerdahallen, men jag tror inte att vi kommer få sätta upp någon av bilderna vi tog...
Hurra för härliga  vänner i vilket fall som helst!!

Nej det kanske är fel att säga  att det var en av de roligaste kvällarna på länge, jag har ofta roliga kvällar känns det som,
som dansmattan i tisdags tex, och festen förra helgen, även onsdagens funk var riktigt riktigt rolig.
Jaja, ni ser vart jag vill komma. jag kanske tjatar om det, men vad gör det?
JAG NJUTER AV LIVET!

tror kanske inte att jag nämnt att jag har träffat en helt fantastisk kille.
(eller okej då jag har nog nämnt det i förbifarten).

Ja då har jag levt sambo en vecka,
tiden har både gått fort men det känns ändå som mer än en vecka.
Nästan läskigt hur man kan vänja sig vid någons närhet när man tycker så mycket om personen.
Har packat ihop och är klar att flytta hem igen, haha vad dramatiskt.
jag separerar. ;)

Ska ner till Af-borgen och stå och göra reklam för gerdahallen hela eftermiddagen,
och sen ska jag INTE ha mitt gympapass för jag har vikat bort det till J,
en win-win-situation eftersom J gärna vill ha pass, och jag ska iväg och hämta min plånbok.
ja precis. en ärlig, härlig människa har hittat min plånbok och ringde mig igår.
Johan heter han, och ett jättetack till honom! Hade först tänkt köpa någonting till honom som tack,
men kom inte på nåt bra, sen insåg jag att ja ändå inte har några pengar att köpa något för (han har ju plånboken..;))
så det får bli dagens ros istället :D

Dansmatta, singstar, vin och trevlig sällskap med boxgänget ikväll då!! :D

.. ja då är allting ordnat,
mobilen är kraschad och plånboken spårlöst försvunnen.
korten är spärrade, reservtelefonen (läs: den gamla goa) är laddad.
nu ska jag sova en stund.

..förresten NOR-tentan för höstterminen satt som ett smäck.
såja!

Det är så skönt att vara i form.
Och ganska sällan jag faktiskt känner att nu jävlar är kroppen med.
Men jo, lite lagom vila, lite lagom träning och lite lagom gott
så är det inte omöjligt.
Var ute o sprang igår för första gången på en halv evighet,
och 46 min på milen känns riktigt bra!
Massa bubbelbad på eftermiddagen idag, styrketräning efteråt med tyngre vikter och mer vilja än på länge.
och sen avslutades det med härlig funk med jossan.
Rikigt riktigt skönt.

Igår var det magdans,
blev inte sådär jättemkt dans så jag är faktiskt lite skeptisk till att gå dit nästa gång,
jag ska fundera på det under veckan.
Ikväll däremot blir det dansmatta,
ett ganska säkert kort.
Innan dess ska jag bara gå i skolan, träna, plugga och sen hinna vila en snabbis.

Jag har haft en fantastisk helg,
med mys, spelkväll, vin, träning, pass, vik, fest med tjejjan och nya bekantskaper,
mer mys, sovmorgon, lite plugg, god mat, testade löpning igen, mer god mat, ytterligare mys.
avslutade helgen med alp och nu blir det en bra film och ja ytterligare lite mys.

Kanske att Alperna kallar vartefter?

Spel-och vinkväll med tacos och riktigt trevligt sällskap.
Det är fantastiskt.
Kanske är jag fånigt optimistisk nu,
men jag uppskattar det något enormt.
gästvänlighet, ett öppet och glatt sinne, humor,
och en vilja att njuta av livet.
Det är saker jag uppskattar. och det gjorde jag igår.

Idag ska det INTE pluggas, och antagligen är jag den enda i min klass som bestämt mig för det,
nej idag ska jag till gerda igen (äh det är inte dålig prio, jag är dubbelt så effektiv med plugget imorgon!)
och ikväll är det fest och utgång. Förstår dock inte hur jag ska orka när jag nu återigen sovit 4 timmar.
Från och med inatt ska jag börja sova mer, minst 7 timmar. och det ska jag hålla på,
kroppen kommer ju bara lägga ner till slut annars.

Dags att göra ett boxpass.

Johan är nu installerad.
jag är kär i skolan.
(ja jag är riktigt riktigt riktigt glad över att gå dit, och tycker att det är fantastiskt att få göra det jag vill!)

Det blir att vikariera på ett boxpass efter gympan idag och sen blir det antagligen mer vik imorgon
och eget pass på söndag. Riktigt kul att få en rivstart så att jag verkligen kommer in i det.
Så nu ska det stegas, övas och övas så att jag vet vad tusan jag ska göra på gerda sen!

Ja jag har kanske inte nämnt att jag ska leka sambo i en vecka från och med idag.
Jag har en vän som är hemlös ett par dagar och som ska få låna min lägenhet,
medan jag istället tränger mig på hemma hos Micke.
:)

Innan dess är det skola, PU och det är gympapass och ev lite box i eftermiddag!
godmorgon!

Ibland kan man inte göra det man vill.
Ibland har man inte förmågan eller möjligheten att göra det man borde,
det man skulle välja om man kunde.
Som att ta hand om sitt barn,
att hjälpa sitt barn växa upp och bli en stark människa.
Det är faktiskt inte alltid det går.
av många olika anledningar.
Ibland är det en omöjlighet.
Kanske inte en omöjlighet att ha vårdnaden om sitt barn,
men en omöjlighet att ge det allt det förtjänar.
En chans att greppa livet.

Vad händer då?
Kanske att man får sitt barn ifråntaget,
att man inte längre får chansen att försöka.
Men när man själv har valet, att behålla eller lämna bort,
är det ett val man ska få ha?
Att få välja sitt barn eller inte.
En del kan inte se hur det kan vara möjligt,
hur någon kan lämna bort sitt egna barn till någon annan.
Att låta sitt barn växa upp kanske helt i frånvaro av sina riktiga föräldrar.
Riktiga.
Det är ett så starkt ord. En nolltolerans. riktiga. eller falska.
Kan man alltså ifrånsäga sig föräldraskapet. förneka det?
Eller har man föralltid ansvaret för ett barn man skapat?

Jag har hört människor argumentera emot det,
som säger att det är fel. Att de riktiga föräldrarna är de enda som kan ge barnet allt vad det behöver.
Att blodsband inte går att ersätta. Att blod är tjockare än vatten. och        så       vidare.

Jag håller inte med.
såklart.
Det är inte bara för att jag själv, som adopterad, är ett praktexempel.
Nej det är också för att jag bland annat idag. flera gånger, har sett hur det kan vara en så osjälvisk handling.
Hur föräldrar låtit andra människor vara stöttepelare åt sina barn,
hur barn växt upp med andra förebilder än de biologiska (riktiga?) föräldrarna.
och hur otroligt bra det blivit för barnet i fråga.
För kom igen, nog handlar det inte om vad som är rätt eller fel, det handlar inte om riktiga eller oriktiga,
det handlar om barnets bästa. Det är vad som är riktigtviktigtochrätt! Det är visserligen inte alltid det lättaste att avgöra.
Men när man vet med sig att man inte kan ge sitt barn alltdetdärsomdetförtjänarochbehöver,
så kan man ändå göra det bästa man kan. ett val.
och förhoppningvis blir valet till det bästa.
Jag blir så glad av att se hur någon tagit ett så viktigt beslut, helt och hållet av omtanke.
För nog kan det vara en handling av ren kärlek. När man älskar någon så mycket att man kan släppa taget när det verkligen behövs. För någon annans bästa.
Så det behöver inte vara att överge. Det kan bara vara att ge.
Ge en chans.

Både igår och idag har jag fått lyckorus,
då jag inser hur bra jag har det.
Det hände i skolan båda gångerna,
när det bara går upp för mig,
att jag är här.
Här och pluggar precis det jag vill,
det jag så länge väntat på att få göra,
och nu gör jag det.  
just     precis    nu.

Det är skönt att känna att man har matchvikt.
Inte att jag egentligen tappar matchvikten sådär värst mycket,
men det är just vid matchvikten som jag mår som allra bäst.
Då är kroppen precis så som jag vill ha den,
orkar mest, klarar mest.
Klart att det är skönt att ha matchvikt som nu :)

Igår var det styrketräning med Micke,
han fick köra ett bröst/triceps pass med mig,
och det är ganska annorlunda jämfört med vad jag brukar köra,
inte helt tokigt, men det är synd att jag inte riktigt har tid att träna styrketräning lite seriösare,
kanske att jag kan få gästspela på hans pass någon gång till istället ;)

Apropå knät som många frågar om,
det är väldigt mkt bättre och jag siktar på att hålla ett gympapass imorgon,
så det ska stegas lite ikväll så att det känns riktigt bra!

Det är inte ett dugg roligt att kliva ur sängen
när det ligger kvar en så fin människa under täcket,
när man i teorin kunde legat kvar och kramats i en halv evihet.
Men någonstans måste man ändå inse att det inte kan fungera riktigt så,
förr eller senare måste man kliva upp, ja för till slut måste man ju äta eller gå på toaletten,
om nu inte skola eller jobb är tillräckligt lockande.
Så det är bara att bita ihop, slänga benen över kanten och svinga sig ur sängen.
upp och hoppa!

skola och jobb väntar!

Vet ni vad det heter där man spelar på hästar?
Ja där de travar, och där de galopperar.
Ja men du vet där hästarna här.
du VEET vad det heter.

ULLEVI.

åtminstone när man spelar spel och har hjärnsläpp....

Jag har börjat läsa en bok.
på spanska.
Det går sakta men det går faktiskt framåt,
trots att det var en halv evighet sedan jag använde spanskan över huvud taget.
Det kan vara lite läskigt först att göra saker man inte gjort på länge,
våga saker man inte riktigt trodde att man skulle våga.
Men det är en väldig lättnad när man inser att man klara av det,
och att man kan göra det så otroligt mycket bättre.
Bara man vågar.

Hur mycket kan man egentligen glädjas för andras skull?
Hur mycket bör man glädjas?
Måste man glädjas för andras skull?

Enligt mig är i alla fall delad glädje dubbel glädje,
och det tänker jag leva efter!
Jag har väldigt lätt att blir glad för andras skull,
och jag ser ingen anledning till att man inte skulle bli det! :)
Så alltså, se till att dela lite glädje nu så det blir mer av den varan!!

Har suttit och kollat på hur hjärtat ser ut.
Det är inte det lättaste.
Och när jag tänker på hjärta så kommer ju tankarna på hjärtat upp.
Jag fick nämligen en fråga idag, som jag visserligen fått tidigare,
men just idag reagerade jag mer på det.
Frågan var "hur går det med killen?".
och standardsvaret är såklart att ja det går finfint. För det gör det.
Men det slog mig idag att det inte är sant.
Finfint är när det liksom flyter på,
och det gör det visserligen. flyter verkligen på.
Men det är så mycket mer än så. Det är fantastiskt.
Och det är ingenting jag tänker hålla tyst om.
Jag lyssnar gärna på mina vänner när de pratar om kärlek, oavsett om det är bra eller dåligt.
Oftast lyssnar folk mest när det är någonting som är dåligt, när man behöver prata ut.
Det alla inte tänker på är att även positiva, härliga känslor vill komma ut.
Det bästa är att jag har så fina vänner som lyssnar, på både bra och dåligt.
Och hos en del av dem kan jag verkligen både se och höra hur de helt ärligt är så glada för min skull.
På samma sätt som jag glädjer mig åt deras lycka. Det är finfint! Nej, även det är fantastiskt.

Det är mycket som ska hända,
och jag planerar för fullt.
Jag gillar att planera,
men älskar att ha möjlighet till allt spontant man kan komma på.
När jag får till en lagom kombination så mår jag prima.

Det som står på kartan är att jag ska gå en danskurs från och med nästa vecka,
får se hur mycket man lär sig där, och egentligen behöver jag inte ha några mer fysiska aktiviteter
men jag har sagt i säkert 2 år nu att jag vill gå en danskurs. så vad har jag väntat på?
I april väntar träningsresan till Turkiet med gerdahallen, och innan dess vill jag försöka klämma in lite snowboardåkning.
Under våren ska jag också försöka hitta något bra jobb för sommaren,
har fått mail om att de vill att jag ska komma till Bergen i sommar igen,
och jag funderar starkt på att åka tillbaka. Vet inte om det kan räknas som trist att åka till samma ställe,
men nog är det ändå roligare än att stanna hemma i Sörping och jobba? ;)

Nu är det i alla fall ny termin, tredje terminen på läk och jag är riktigt optimistisk. Väntar bara på tentaresultatet från förra veckan, vore så skönt att få det avklarat.

Jag har bara en fråga till er också...

det är alltid möjligt att fixa till det,
förbättra, ordna till.
Det kan man göra med en dansmatta och tre killar som hoppar omkring i underkläder.
inte mig emot.
synd att jag har ett skadat knä så jag måste sitta och titta på...;)

Det är som ett enda skämt.
alltihop.
Min otur.
Fast kanske är det för att världen ska vara i balans,
man får inte ha hur mkt flyt som helst,
livet får inte leka hur mkt som helst,
och man får framförallt inte känna sig bekymmerslös.
såklart.
Alltså rättas det där till ganskla fort,
och i en handvändning känns det mesta lite småsurt.

isfläck heter det annars.
isfläck utanför dörren
och en fin landning rakt på knän.
sjävklart samma knä.
är jag bitter?
nej jag orkar inte.

ja nu är det lyckorus.
i hela kroppen.
det är fantastiskt.
det är så att jag vill lyfta från marken.
Det är så underbart.
åh vad jag njuter.

vill bara återigen påpeka att jag har den mest fantastiska familj, de finaste vännerna, en pojkvän jag inte finner ord för, och en livsglädje som just nu får mig att bara vilja skrika högt. :)

Ja det var den veckan.
Veckan som jag fruktade och såg fram emot på samma gång.
med tentan, gympan, föräldrabesök och boxen.
jag överlevde,
med marginal.
Och det underbara är att jag har haft
riktigt riktigt roligt mitt uppe i allt,
verkligen kännt efter, njutit av det som jag tagit mig an.
Det är vad jag kallar livskvalitet.
Ja det är ett jäkla tjat från min sida om den där kvaliteten,
men det är så jag vill leva.
med kvalitet.

Så nu gott folk är det gympa fredag 16.15 och box söndagar 17.00 på gerdahallen,
ja om ni skulle ha trist och vill skaka lite på det där fina!

Jag har spenderat helgen på landet,
klappat kossor, kört lastare, arbetat som en riktig bonde
(åja nästan iaf) och träffat vänner jag inte sett på länge.
Det som inte heller bör glömmas är att jag fått strunta i allt som har med skola, gympa eller träning att göra,
och bara få umgås med en fantastisk människa och ta dagen som den kommer.
Det uppskattar jag något enormt.
Nu är jag faktiskt utvilad, fastän jag är lite trött,
och alldeles strax ska jag tagga till innan det är dags för boxpremiären.
Hej och hå nu ska det gå!

Ja då var det klart,
eldprovet.
eller ja först passet.
Det var superkul men jättenervöst innan,
magen ville ramla ihop men sen gick det finfint.
Jag är väldigt nöjd,
och nästa vecka ska jag bara vrida upp mikrofonen liiite mer sen är det bara att tuta och köra.

Får se om det kanske blir att åka till sjöbo redan ikväll
,hade tänkte åka imorgon men varför inte sticka redan nu?
:)

ja jag är nervös.
ena sekunden vill jag kräkas.
nästa känns allt lugnt
och sen vill jag kräkas igen.
och sen vill jag gråta.
men efter det så njuter jag igen
för det ska bli superkul!

Jag har aldrig varit ett jättefan av let's dance,
inte för att det inte varit roligt,
jag älskar dans och musik,
men jag har inte direkt tyckt att någon deltagare (förrutom syskonen DaSilva)
varit sådär jättefängslande.
tills nu.
Såg på löpsedlarna att någon fått hjärtinfarkt så att någon annan måste hoppa in,
riktigt otäckt, riktigt riktig otäckt. men det är verkligheten.
Det jag däremot upptäckte idag när jag läste aftonbladet.se
var att det är inte vilken inhoppare som helst,
Det stod helt plötsligt Wahlgren när jag skummade igenom texten,
och genast blev programet mkt intressantare då jag är lite smått förtjust i Linus Wahlgren,
både som skådis men framförallt som musikalartist.
Jihoo, det blir let's dance, tänkte jag.
Men sen läste jag vad det stod, och så var det ju Niclas, storebrorsan, som skulle vara med.
Nåja, han är säkert bra han med, men vad tusan kom igen då let's dance,
plocka med någon jag tycker är rikigt intressant
(ja för blondinbella får faktiskt inte min odelade uppmmärksamhet  ;) ).

1. var på läst (ganska bra)
2. peppa egot (också ganska bra)
3. stressa inte upp dig (viktigt!)
4. Ta det lugnt kvällen innan (eller spela Finans)
(5. Mys gärna)
6. skriv alltvaddukan!


lycka till.

förresten,
självklart har magen ballat ur idag,
sådär dan före dan,
härligt.

Imorgon är terminstentan,
jag är skev.
halva jag känner mig kolugn, jag har förstått det mesta,
andra halvan har panik, för det är många bitar som är svåra att förstå eller förklara, för att inte tala om memorera.
Panikhalvan får gå och lägga sig nu.

Direkt efter tentan är det gympastegning och boxövning,
Jag har verkligen sett fram emot de här dagarna som kommer,
och fruktat dom på samma gång,
ska bli så skönt att få det gjort men samtidigt kommer det säkert att känna snopet på något konstigt vis.
vad händer sen?

jodå det ska jag tala om för er,
det händer helt fantastiskt mycket härliga saker,
och jag kommer åtminstone ha lite mer tid till att njuta av andra saker i livet.
sweet.

Det har känts som ett enda stortjävlakaos senaste tiden.
för det är så mycket jag ska lära mig och prestera på en enda gång,
ja lite för mkt som sagt.
Men nu äntligen börjar bitarna falla på plats ,
gympapasset börjar sitta bättre
och boxen ska jag lösa i helgen ;)
Tentan har kännt som en evig dimma
men trots att jag inte att pluggat ens hälften så mycket som jag tänkte mig från början
så har jag ända lyckats förstå det mesta. tillräckligt förhoppningsvis.
Det är lite jobbigt att inte kunna göra det jag tar mig han helt till 100%,
men jag är ändå mkt nöjd än så länge,
tors,fre, lör och sön blir fyra mycket händelserika dagar och det kommer laddas ur ordentligt.
Det blir kanon!

förresten fick jag mail från gerdahallen idag om att jag ska skicka in en bild på mig själv som de ska sätta upp på väggen med ledarfoton. Det var ju inte så svårt tänkte jag, men sen när jag börjar kolla bilderna blev det inte så lätt,
usch och fy hur löser man nu detta? ;)

Natten har varit helt otrolig,
ibland blir det så att jag inte sover alls.
vänder och vrider mig precis hela natten.
Tänker inte på något speciellt egentligen, jag kommer bara inte ner i varv (ja eller vad tusan det nu är för fel)
så klockan hinner bli både 02, 03 och 04.
När jag slumrat till en stund och vaknar strax innan sex så är sista timmen innan klockan ringer en evighet,
för jag vill inte gå upp tidigare, jag behöver ju sömnen, verkligen.
Men sen när klockan ringer så var det en lättnad att få kliva ur sängen (troddet jag aldrig att jag skulle säga),
första gången på över en månad jag varit uppe så tidigt,
så nu sitter jag här, påklädd, frukostäten och redo att ta mig an dagen, och klockan är bara kvart över sju.
Det värsta är att jag känner hur det svider i ögonen och jag vet att det inte kommer vara lika lätt att hålla sig vaken och uppmärksam nu när jag pluggar.
kanske är det nåt fel på mitt monoaminerga system? Är det så måntro att de kolinerga kärnorna i hjärnstammen inte slutat  spotta ut Acetylkolin på mig. eller så är jag bara stressad.
konstigt det, när jag igår var så lugn, kände att jag hade den stressiga veckan under kontroll,
det kändes riktigt riktigt bra helt enkelt.

Jaja, nu ska jag ner till gerdahallen och stega ett gympapass (ganska osugen såhär dags faktiskt) och sen blir det plugg hos J.

godmorgon!

Jag är stolt över min vän,
det blir mkt prat om vänner idag.
Men oj vad jag är stolt över min vän.
för jag har sett henne utvecklas så mycket,.
och idag fick jag se resultatet.
Det var superbra.
heja heja vad jag blev glad.
Bara ett par dagar kvar tills det är dags för mig att sätta på mig headset och köra,
får ont i magen av att bara tänka på det,
men jag tror det kan gå riktigt bra!

Åh jag är så glad.
Som den hopplösa romantikern jag är så blir livet alltid ljusare när jag får se att människor hittar varandra,
och ännu mycket gladare blir jag när det är vänner till mig som träffar någon de tycker om.
Superglad blir jag när en av mina bästate vänner, en av de finaste människorna
träffar en pingla och får känslorna besvarade.
Så grattis min vän, jag är så glad för er skull.
till o med så glad att jag själv blir lite extra kär! ;)

Det är konstigt hur det kan vända så fort,
igår försökte jag plugga och det gick inte alls,
spenderade hela dagen nerbäddad istället.
fick inte in en enda mening i huvudet.
Idag däremot har jag på 1½ timma lyckats åstadkomma mer än jag lyckades med på hela dagen igår.
Det gäller väl att ta tillvara och utnyttja stunderna när det flyter antar jag,
och inse när man inte fungerar som man ska.

Jag är trött på det här, så otroligt trött på det,
trött på att inte kunna slappna av, trött på att hela tiden ha någonting som ska göras,
någonting som väntar på mig, som kräver massa massa energi.
Jag älskar att ha saker att göra, misstolka mig inte,
jag njuter när det går undan och jag får använda min fysiska och mentala kapacitet,
MEN det finns en gräns även för mig, trots att jag ändå vill räkna mig till en av de där som brukar köra på i 120..
Till slut blir det lite för mycket, till slut vill jag bara vara,
och det ska bli så otroligt skönt på söndag kväll när tentan är klar, boxen och gympan är påbörjad och jag just där och då inte har någonting alls jag måste göra, inte ett enda dugg.
och snart kanske jag har ork och tid att börja skämma bort min prins tillbaka.
Jag hade inte en aning om att det är så påfrestande att inte känna att man kan göra sitt yttersta,
för jag är så mkt bättre än såhär, kan visa så mkt mer, vara så mycket mer.
Men just nu måste fokus delas till så många olika saker att det inte går.
Jag brukar inte ha problem att ge, men nu har jag det, och det är värre än jag trodde att det skulle vara.

Nu är min 5-minuters paus slut, så nu ska jag fortsätta lära mig om minnet.
om jag bara kunde komma ihåg hur det fungerade.. ;)

jag vill inte ta det här.
inte just nu.
inte inte inte just nu.

men bara att bita ihop, ta en alvedon, låtsas som ingenting
och försöka fortsätta.
att plugga då. för det är det enda jag kan ta tag i.
resten får vara, vänta på mig tills senare.

Har jag glömt att nämnda att jag börjar bli riktigt bortskämd nu?
Ser fram emot att vara klar med tentan och ha lite mer tid
så att jag kan skämma bort tillbaka!!

har lyckas med en hel del idag,
men när det roligaste återstår,
vad händer då?
jo akut huvudvärk såklart,
nästan åt migränhållet men ändå inte.
mensnällaförihelveteintenu tänkte jag då,
men jo det är precis nu huvudet ska värka så att det känns som en smärre bergsspängning där inne.
typiskt.

får bli en promenad eller en tablett.
och sen tacopaj kanske?

jag har försökt varva tentaplugg, gympastegning, boxövning och mys,
det är inte det lättaste att ha fyra högprioriterade saker man vill göra
men igår blev det nog en perfekt dag

sovmorgon med mys
plugg
boxövning
plugg
gympastegning
plugg med tjejjorna (= räknas nästan lite som mys)
plugg
filmmys

skapligt nöjd faktiskt.

ja nu börjar jag förstå innebörden av ordspråket.
hade lite svårt att förstå vad de menade förut.
men så självklart ändå.

Blev film igår med två riktigt sköna killar,
bruges lr nåt. en romantisk dramathrillerkomedi, eller hur var det?
okejdå jag hade velat ha mer romantik i den
men det var intressant att se hur de faktiskt lyckats göra en dramathrillekomedi, vilket jag tycker verkar lite smått svårt att få ihop. frågan är nu om filmen ska rekomenderas eller inte..
äh den kan vara värd att se en gång, men antagligen inte två.
rättvis kritik.

har mixat klart lite skivor jag kan ha på passen,
är inte riktigt riktigt nöjd men det är en bra start i alla fall.
Blir boxövning med Malin nu om en stund,
och gympaträning senare i eftermiddag.
Känns riktigt bra efter träningen igår, jag är mör och stel i armarna,
och det låter kanske inget vidare men det är skönt att känna att man har jobbat,
för det var länge sen jag verkligen tog ut mig så.
Fick höra att jag var lat,
det kommer man få äta upp.
för jag är faktiskt inte lat någonstans.
;)

boxidags!

Har varit på boxpass nu,
hade en riktigt snygg kille strax bakom mig som jag försökte spana in emellanåt.
(ja Micke alltså)
Det jag inte räknade med var att killen snett framför mig även tycktes spana in mig,
skumt det där.
Var kul att komma till Gerda igen, träffa lite folk och framförallt svettas och låta hjärtat pumpa ordentligt,
att få klättra i handskarna och skutta omkring och sparka lite. me like a lot.
trist att kondisen suger men skönt med en utmaning att få komma igång.

Roligt också var att jag efter passet blev frågad om jag ville hålla boxpass på ett företag här i Lund,
med sisådär 30 män som ska boxas en gång i veckan.
Blev lite paff men det låter ju jätteskoj så varför inte? :)
tisdagar kl 17, det är bara att boka in!

Nu vill jag mysa.

jag fryser.
fryser ända in i benmärgen,
i det spongiösa benet alltså.
fryser så att jag inte någonsin vill resa mig ur sängen.
men nu ska jag snart ta mig iväg i mörkret
men det ska boxas o då får jag alltid energi :D

Har faktiskt pluggat lite nu.
berömmer mig själv för varenda minut jag åstadkommer,
det är inte lätt när det är 2 minusgrader och solen skiner, träden glittrar av frost och livet leker.
Så nu ska jag ut och gå en sväng och sen fortsätta plugga.
Blir box ikväll, för första gången på allt för länge.
och det ska bli superkul att gå på alex första pass också :)

Jag är grymt bra på alternativplugg,
är det inte House som lär mig alla nödvändigheter
så lär jag mig att dansa cerebrospinalvätskans förlopp,
inte så dåligt.
eller så är det skitdåligt eftersom jag inte lär mig det jag borde lära mig.
fast å andra sidan vet jag precis hur cerebrospinalvätskan rör sig nu...

igår vad jag trött, grinig och riktigt seg när tåget sniglade sig ner mot skåneland,
väl hemma orkade jag knappt gå bort till Micke o var nära att bara lägga mig i min obäddade kalla säng och somna,
men jag hade längtat så och skyndade mig bort till honom i alla fall.
mkt bra beslut.
Nu ska det inte bli sliskigt romantiskt i bloggen eller långa rader om hjärta och smärta,
men åh vad han hade gjort det mysigt,
riktigt riktigt mysigt.
och ja jag kände mig som i en film, en riktigt hollywoodfilm.
så fånigt skönt i kroppen.
och ja han pussade bort det onda i kroppen och allt det trötta för en stund.

tack.

Nur har jag packat ihop allting,
det blev mycket packning.
men aldrig att jag trodde att jag skulle få plats med allting,
jag har med mig allt från kuddar till vinterjackor, squashracket, dator, julklappar och halva skolan.
Det är nästan så att jag packat lika bra som Melkerus,
han är nog mästaren av packare,
men nu är jag tydligen riktigt bra packare jag med.
Jag reser nu hem 100,3 kg tung,
alltså en viktökning med 5 kg sen jag åkte hit innan jul.
jag får hoppas att jag har mer packning med mig
så att det inte är jag som lagt på mig de fina fem..;)

Ikväll saknar jag honom.
lite mer än igår.
jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är,
men någonting gör mig svagare idag,
lite vekare.
så idag saknar jag honom mer än igår.
eller så är jag kanske starkare idag,
som vågar känna efter mer?
jaja jag är ändå för trött för att orka packa klart.
för lat för att plugga eller så är jag bara inte riktigt frisk än.
i vilket fall som helst är det sovdags strax.

och söta drömmar.

jag var sisådär 50 cm från att krocka idag, 50 cm kanske inte låter sådär jättenära,
men i hyfsade farter är 50 cm inte så mkt, och speciellt inte om idiotföraren inte har kontroll på sin bil,
utan istället är ute och leker tuff och sladdar omkring i snömodden.
Då är 50 cm inte kartigt.
och kartig var inte heller jag.
med glansiga ögon körde jag skakis hem till mor och far där maten väntade,
ibland är den där tryggheten på tornvägen lite extra skön!

har förresten en tågbiljett Norrköping - Lund onsdag 7/1 på förmiddagen,
som jag nu inte kommer att använda,
så om någon har lust att köpa den för 95 kr eller helt enkelt få den av mig,
så hör av er!

Någonting har hänt med magen,
jag är nog inne i en sån där 5-dagarsperiod,
det var länge sedan sist.
Men ibland hamnar min mage i konstiga cykler,
den gör ont, krånglar och blir värre och värre i fem dagar,
sen helt plötsligt blir den bättre och är riktigt glad ett par dagar för att sedan börja krångla igen,
det brukar vara just fem dagar.
Nu har jag inte räknat dagarna men magen känns precis som den brukar göra på dag 4-5
så kanske att det är en sån period igen.
fy vad trist om den ska krångla så för senaste tiden har vi ändå varit ganska bra vänner.

det grep tag som en klo kring hjärtat när jag läste SvD idag,
nej jag är inte naiv, jag vet att det ständigt händer fruktansvärda saker i världen, just nu, alldeles i närheten också,
men ibland blir det så svart på vitt att jag reagerar starkare.

Artikeln handlade om hur sårbara människor utnyttjas,
hur desperata människor säljer sina organ för att få pengar till att överleva och försörja sin familj.
Jag tänker inte berätta om allt det vidriga, om hur snett allting gått,
och jag tänker inte berätta om allt jag vill förändra heller.
Istället vill jag bara fråga mig själv och er,
vart går gränsen?

Många håller antagligen (förhoppningsvis) med om att någonting är galet när fattiga människor säljer sin ena njure för ibland så lite som några tusen kronor och en "mäklare" tjänar upp till över 100 000 på förmedlingen.
Att donera ett organ är heroiskt, inte sant?
Att avstå från någonting så pass viktigt och riskera sin egen hälsa för att en annan människa ska kunna fortsätta leva,
nog är det fint. inte en tvekan om saken.
Är det fel att kompensera sin donator för tiden det tar att återhämta sig, konvalescensen?
Skulle det vara fel om donatorn vill ha kompensation för missat arbete tex?
Skulle det kunna vara rätt att få kompensation för eventuella komplikationer?
jo kanske kan man tycka det.
Vart går då gränsen? hur stor kompensation är okej utan att man säljer sitt organ?
och hur ska det kunna ske utan att det leder till fel användande av donationstjänster?
förstår ni vad jag menar?

Det råder inget tvivel om att utnyttjande av sårbara är vidrigt, det råder inga tvivel om att det händer så mycket galet i världen och även i området vi bor. Men det som slår mig mest just idag, är hur det inte är så svart och vitt,
hur allting går i en gråskala. en gråzon. Det gäller att se skillnad på vad som är vad.

jag är kär.
det känns i kroppen.
och i sinnet.
och det är härligt härligt härligt.

Jag har gått upp och faktiskt försökt lära mig en del om ögat och synen.
Vet inte om någonting egentligen går in och stannar i huvudet men jag har åtminstone sett det
en gång till och det är ju bättre än inget..
Blir en vända på skridskor idag med, fastän låren, vristerna och ljumskarna värker sedan gårdagen
(ja det blir så när man spänner hela underkroppen i ren panik i nästan en timma)

såg ett bröllopsfoto i tidningen nu ikväll när jag inte kunde sova,
och jag hade inte en aning om att dessa två hade gift sig.
Eftersom jag tidigare läst en del i hennes blogg så blev jag ju såklart nyfiken och fick sätta mig vid datorn igen och kolla läget. Och det är så skönt att känna sån ärlig glädje för andras skull.
Jag känner inte de här människorna, jag har ingen aning om hur de är,
men de ser lyckliga ut, och det är allt jag behöver veta just nu.
lite extra lycka i världen :)

Ska försöka mig på att sova,
men vet inte vad som händer när jag ska lägga mig.
Det är någonting som kryper på mig,
någonting som gör att jag inte får ro.
kanske är det saknad, förväntan eller bara stress?
Jag vet inte men det märks nog så småningom.
Det jag däremot vet är att jag har träffat en så klockren skånepåg att det sprattlar i bröstkorgen på mig.

jag är så fånig.
för jag tycker så mycket om.
så mycket att det kniper i bröstkorgen.
och jag stannar upp en stund för att sansa mig,
men sen stannar jag igen och undrar varför då?
Varför ska jag sansa mig?
Det är nu jag bara ska låta det vara så fånigt som det är,
njuta av bomull i magen och att mungiporna automatiskt hamnar vid örsnibbarna.
Och vad jag kommer njuta av det.
faktum är att jag njuter varenda sekund.
precis som det fån jag nu är!

har gått en riktigt lång prompanix och pratat med en av mina bästaste vänner.
Det var riktigt skönt att ventilera lite,
skönt att kunna lyssna och fundera igenom alltihop.
Det var helt enkelt skönt att få prata ordentligt.
Önskar bara att jag kunde ge mer svar, mer råd, mer liksom.
Men å andra sidan tror jag att jag ändå ger en hel del,
för jag lyssnar. och jag är glad att jag kan lyssna och verkligen verkligen lyssna.
En del har nämligen svårt för det, svårt för att lyssna,
för de vill inte höra.
Men jag vill.

ett perfekt sätt att maska från pluggandet är att följa med mams och paps ut på göta kanal och försöka åka skridskor.
Med betoning på försöka.
Men efter lite om och men, några kärringskrik och hjärtarytmier så lyckades jag ändå ta mig ända fram till Mem och även hela vägen tillbaka (en runda på nästan en mil). Måste jag påpeka extra hur stolt jag är?
Ja om ni hade sett mig de första minutrarna så skulle ni utan tvekan tro på mirakel för jag var inte kaxig till en början,
konstigt nog gick det riktigt bra på slutet.
Det är vad som kallas procedurminne (hej och hå jag lyckas till och med få in plugget i skridskoåkningen),
dvs hur man minns hur man tex cyklar eller som i det här fallet åker skridskor.

idag mår jag bättre och det innebär att jag måste ta tag i plugget,
nu.
helst igår,
eller förra veckan.
aldrig att jag maskat som nu,
aldrig att det varit så omotiverande
och det hjälper inte att tala om för mig hur gärna jag vill det här,
jag är som en hal ål, slinker undan ändå.
nu gäller det att ta fram den där lilla portion självdisciplin jag ändå har,
det är just nu den verkligen behövs.
gah

och du.. massa massa grattis på födelsedagen.
klart jag tänker på dig!

Ibland griper den tag i mig, hårt.
rädslan.
Den där rädslan för att förlora.
för ibland blir jag påmind om hur skör allt är,
hur fort det kan förändras,
och hur det man ibland tar förgivet kan slitas ifrån en,
bara sådär.

Det gör så ont i kroppen när jag är rädd för att förlora,
och jag har tidigare funderat på om man egentligen kan förlora.
För att förlora så måste man ha haft.
och jag har ingen, äger ingen.
Då kan man ju inte förlora någon.
och inte heller förlorar man någon när denne finns kvar längst in i hjärtat,
för där finns det alltid kvar.
det där.
Vad är det då som händer?
När man förlorar någon?

Det som kanske händer är att den man fått komma nära,
fått lära känna, dela med, älska,
den lämnar allt det här,
lämnar allt vi kan se.
Men minnena och känslan kan ingen någonsin ta ifrån mig.
så då har jag inte förlorat.
inte som jag vill se det.

eller så är det bara en tröst i allt det otäcka.
vad vet jag.

Masade mig ur sängen och tog mig till stan för en sminkning på Make Up Store,
och det var verkligen roligt att bli sminkad av någon som har ett helt annat synsätt på
make up än vad jag har.
Resultatet då?
mjo, nån kombination av dramatiskt och otäckt tror jag jag vill kalla det.
Men jag blev nöjd.

Har pratat med min fina vän Nina, och jag blev helt varm i kroppen av det,
har saknat mina Lundavänner inser jag,
och det ska bli toppen att komma ner dit igen
trots att en stor tenta väntar.

Nu väntar sängen och fortsatt spännande deckar-läsning,
jag tänker maska från pluggandet idag också för hjärnan är inte med mig riktigt än.

Igår spenderade jag 21av dygnets 24 timmar i sängen,
det innebär att jag låg hela 3 timmar i soffan.
Konstigt nog vaknade jag vid 05 imorse och kände mig hur pigg som helst,
som att jag ville ut o springa en mil.
Det bidde ingen mil och tur var väl det,
för när klockan sedan ringde så var kroppen inte fullt så med som jag hoppats på
men det är ändå en klar förbättring sedan igår!

nyår firades sådär lagom,
först med trerätters och sedan med lite umgänge med vänner,
otippat nog så blev det en tur ut på dansgolvet när jag egentligen var som tröttast.
men efter att ha svängt på de lurviga ett tag så mådde jag genast bättre.
Tills jag vaknade.
Försöker tänka igenom kvällen igår men kan inte minnas att jag blivit påkörd av en ångvält,
ändå är det precis så det känns. Nu har jag åtminstone lyckats äta lite men annars har jag bara legat och yrat i sängen precis hela dagen. feber, huvudvärk, och ont i kroppen. låter som influensa, men nej den har jag ju vaccinerat mig emot,
visst borde jag få slippa då? snälla?
Nej det var inte riktigt såhär jag tänkt starta året,
med feberyra och en täppt näsa.
Men å andra sidan kunde det varit mkt värre. och om man ser allt från den ljusa sidan så får jag chansen att bara ligga helt stilla nu, det händer väldigt sällan annars.

Igår fick jag mig en funderare,
jag gillar oftast funderare.
men igår fick jag mig två funderare som jag inte var riktigt beredd på.
och en sak jag undrar efteråt är de där med svaga sidor.
ja för alla har vi dom, sidor vi är mindre stolta över,
sidor som vi gärna inte visar först.
men som vi ofta är väl medvetna om.
Och min grundtanke är att när man verkligen verkligen tycker om någon, så
tycker man även om (eller åtminstone kan leva med) dennes svaga sidor.
frågan är om det stämmer.
jag börjar undra.
eller jag har snarare ändrat mig.
jag kan inte leva med vilka svaga sidor som helst.
jag har sett så många exempel på det här,
alldeles för många exempel hos vänner och bekanta och nej jag kan inte utsätta mig för det.
tack o lov har jag träffat en människa som jag är helt övertygad om att jag kan ta även de svagare sidorna hos.
men bara om jag verkligen vill.
och det vill jag.