linamarcela

Jag har sovit alldeles för lite senaste veckorna,
somnar liksom inte på kvällarna.
Har försökt precis allt:
tv på, tv av, dator på, dator av, lampan tänd, lampan släckt,
musik i bakgrunden, knäpptyst, dricka te, varm mjölk, äta mycket, äta lite,
ligga på mage, rygg, sidan, fosterställning, krama kudden, täcket, nallen.
träna mycket, träna lite, träna sent, träna tidigt, promenera, vila, läsa bok, tidning, inte läsa alls,
ligga blixtstilla, räkna får, fantisera, fokusera, många täcken, inget täcke,
massa kläder, mindre kläder. you name it.
jag somnar inte. har haft perioder med svårt att somna tidigare,
men då brukar alltid någonting fungera. jag blir liksom rastlös när jag försöker sova,
som om jag blir otålig. väntar på någonting.

(känner ni också hur idélampan tänds över huvudet, polletten trillar ner och huvudet slås på spiken)

Ja jag ligger och väntar på Micke varenda kväll. Insåg det igår,
att omedvetet har jag legat och väntat. tittat på klockan och bara väntat.
Och som ett barn innan julafton kan jag inte sova. Jobbigt bara att det är jättelångt kvar till jul.
Får bli ändring på det nu. Annars kommer jag hamna 240 timmars sömn back minst. Blir svårt att ta igen det!

en del stöter på krogen, andra på Hemköp.
Det finns också de som försöker lägga in en stöt när man stretchar,
och en god vän sa att det (med vissa undantag) aldrig är fel tillfälle att ragga.
Jag vet dock undantag! När personen i fråga knappast kan andas, då är det ett relativt
dåligt läge att ragga. Men ja det är sant, man kan ju alltid försöka...

jobbet är alltid fantastiskt.
Förstår inte hur man inte skulle kunna trivas där,
blir en heldag imorgon och sen är det helt plötsligt fredag igen och jag får finbesök.
Ska bli en riktigt mysig helg, tror jag behöver lite kärlek av föräldrarna en stund och sen är det full fart igen!

apropå imorgon då jag alltså ska jobba,
så är det ju sjukt bra att ha hittat ett jobb som GER energi.
Brukar väl mest vara tvärtom? Klart jag också kan vara trött efter 9 timmar,
men jag har ändå fått energi precis hela dagen. :)
vore ju sweet om alla framtida jobb också kan ge mig energi på samma sätt,
det är faktiskt inte en omöjlighet!

Det är mycket som är märkligt.
Som hur behov förändras,
förut kände jag ett starkt behov av att träffa Micke, och sen att åtminstone få prata med honom.
Och nu när jag vet att inget av det går, så har jag ett extremt behov av att bara veta vart han är,
har planet landat? Är de kvar i Bangkok eller stack de direkt till Koh Tao som de hade tänkt?
Har de ändrat planer helt? Kanske åker de norrut?
Det är vidrigt att inte veta vart tusan du är babe,
och det är konstigt hur bara den vetskapen skulle underlätta så mycket för mig.
Antar att det är för jag vet att jag verkligen inte kan få mer än så,
det där med närhet har jag redan glömt,
nu är det livstecken jag vill ha!

Så babe, vart tusan är du?

Och plötsligt händer det. Ja det som händer kan vi låta vara öppet, men glöm inte bort att det händer när vi minst anar det. Och fantastiskt kan det bli. Låt säga att det kan vara den där vackra människan som ger dig en magisk blick, det kan vara en vinst på bingolotto och det kan också vara att du helt plötsligt inser någonting som inte varit självklart innan. Oavsett vilket så är det plötsligt, oväntat och tänk så kraftfullt. Vänta inte på det, men var beredd, för plötsligt händer det!

och precis när man är som mest sårbar är det lättaste för djävulen att slå till,
ty de där starka människorna är så energikrävande att slå omkull.
Bra idé. Sparka på den som ligger, vrid om dolken ett extra varv och glöm inte att ta med dig hjärtat när du går.
För att verkligen säkerställa att det inte finns någonting kvar.

Varför ska ALLT krocka?
Varenda helg är trippelbokad nu,
ja det är ett löjligt I-landsproblem men det är ändå segt.
Nu på lör tex så har jag finbesök, är bjuden på skitskojjig inflyttningsfest, utgång med boxgänget, grillfest hos C, födelsedagsfest med Micke. Jahaja. Vad görs?
Har redan tackat nej till flera saker visserligen men jag kan ändå inte riktigt släppa att det krockar. och så sitter man ibland och tycker att allt är trist och inget roligt händer. När det i själva verket är så att MASSA roligt händer, men dessvärre på samma gång...

Ibland får man lära sig att inte alltid få som man vill,
det är nyttigt, bra att inte ta saker för givet.
Men ibland är viljan så stark,
att ett bakslag faktiskt inte i stunden tar med sig så mycket bra.
Vem avgör vad som är värt mest egentligen?
Vems vilja som ska bli hörd?

Jag har hört rykten,
och jag vill inte tro på rykten,
men ändå hör jag rykten.
Så jag låter bli att tro på dem,
men nog blir även jag nyfiken, jag är inte mer än människa.
I vilket fall som helst så vill jag så gärna bara veta vad som stämmer och inte,
inte för att sanningen egentligen påverkar någonting,
jag vill bara veta för att jag ska slippa tro någonting. eller fattar ni?
för jag gillar inte rykten.

hittar fortfarande inte mina snowboardbrallor,
börjar bli dags att hitta dom nu för imorgon ska jag ju sticka iväg.
Hmm lite småjobbigt måste jag säga,
vet i tusan vart de kan vara, för jag har letat ÖVERALLT.
kan jag ha glömt dom någonstans sist jag åkte? Men vad tusan det är TRE par, någonstans måste de vara,
borta i flytten? glömt dom någonstans i gamla lägenheten? Nej det verkar skitskumt, men vart tusa är de då??
 Jag förstår ingenting, verkligen ingenting!