linamarcela

Har haft en så underbar dag på jobbet! Det är inte alltid det flyter så bra, men idag har allt varit underbart och jag kom hem med dubbelt så mkt energi än vad jag hade när jag gick det. Ibland är livet tungt, det vet vi alla. Men ibland är det också bara helt fantastisk, utan att det behöver ha skett mirakel för det. Och när det är såhär toppen mitt i vardagen så stannar jag upp och njuter. Det är dejligt! godnatt!

En del saker skrämmer mig,
andra skrämmer mig ännu mer.
Då blundar jag en stund och låtsas att jag inte finns.
Men nu skiner solen och jag ska lägga mig en stund.

.. ja inte i bermäkelsen ledig, helt tvärtom istället.
jobbade igår kväll och sen 8-22,30 lör och sön,
det blir en lång helg.
Men solen skiner och det tänker även jag göra!
dags att sätta igång!

Varit ute på mitt andra löppass här i Bergen,
jag minns inte att det va så vidrigt jobbigt förra året.
Kanske rä det extrajobbigt eftersom d är 27 grader i skuggan o strålade sol, eller så har ja taskig kondis..
Blev samma runda som igår men på 1½ min snabbare och en välbesökt maxpuls på 196bmp,
är så skönt att känna hur pulsen stiger och kroppen förändras inuti, till en viss gräns iaf.
Gav mig iväg på en extrabacke åt andra hållet när jag kom tillbaka för där jag har tittat ut ett sånt där enkelt fotbollsmål,
dvs bara järnrör. Helt perfekt för chins vilket jag sett fram emot.
Så det blev 3*3 chins efter löpningen, vilken är enastående för att vara jag,
de var inte snygga, de var inte strika, men nog fasen var de godkända för att kallas chins iaf.
Mkt nöjd men vätskebristen skriker!

Blev stel och fick en otrolig obehaglig känsla i kroppen när jag startade datorn och läste senaste nyheterna,
Michael är död.
Jag väntade mig inga nya klockrena låtar, jag väntade mig inte heller att någonsin träffa honom eller gå på någon konsert,
jag väntade mig ju ingenting, så varför blev jag då som förlamad när jag läste att han är borta,
aldrig mer. Låtarna finns ju kvar, och minnen kan vara förevigt. Ändå är det sorg jag känner.
Det är bara inse att det blev lite mörkare,
för en stjärna har slocknat.

Vaknade av att solen lyste upp rummet, täcket smekte min kropp så jag hade kunnat stanna i sängen hela dagen,
men när jag tittade ut såg jag den klarblå himlen och hoppade genast upp.
Blev en tur upp på lövstakken på förmiddagen, fick sällskap av en kille och hans fina golden retriver en bit, hunden hittade som om den aldrig gjort nåt annat än att vandra på fjälltoppar.
Gick fortare upp än förra året, kanske för att jag flåsade dubbelt så mycket nu också, men sen fick jag en underbar stund högst upp med en unsikt som ger mig energi som räcker länge.

Har fått jättemånga grattismeddelanden och jag tackar så hjärtligt för allihop, varenda ett har fått mig att le och känna en enorm glädje över att ha så fina vänner och att ni tänkt en tanke på mig.
Över huvud taget så är jag i harmoni, kroppen mår bra och sinnet är i ro. Jag sitter och ler, njuter av allt det fina jag har och får vara med om.
Micke men inte så det gör ont, utan så att jag kan le åt det, känna all kärlek och plocka fram allt det bra ur det.

 Dags för kycklinglår till lunch.

Började två första dagarna med fjelltur och powerwalk, mkt bra start och en lagom intro till alla backar här.
Idag gav jag mig ut på första löppasset efter en ganska kortvarig förkylning som nu räknas som över,
blev drygt 40 minuter varav en sväng ner till sjön, fyra varv runt (4*1km) och sen 10 minuters vidrig uppförsbacke,
pulsen maxades några gånger. Det känns att jag har en bra bit kvar till förra sommarens löpform,
men mår tipp topp nu efter en skön dusch och stretching.
Imorgon ska jag köpa gymkort och börja med styrketräningen och på torsdag blir det antagligen "Fightcamp", ett box/kickboxning-inspirerat pass :)

Har jobbat min första dag i Bergen nu,
och det kunde inte varit bättre.
Har tyckt att livet bökat lite med mig senaste månden, kanske månaderna.
Det är kärvat lite helt enkelt,
men nu kanske det har vänt (knack knack och ta i trä, och allt det där!),
har hamnat i samma grupp som förra året, trevliga arbetskamrater, ett helt gäng svenskar som kommer ha riktigt kul ihop här uppe, härliga brukare som känner igen mig och som är glada att jag är tillbaka. Ja mer cred än så kan man inte få.
Schemat är spikat och det ser toppen ut, (vänta bara två veckor tills jag skriver o vill kräkas av trötthet)
Har shoppat mat, gjort matlådor, köpt norskt kontantkort etc etc Och när allt redan var på topp så fick jag veta att vi blir bjudna på lunch imorgon. tipp topp.

Ska bara fixa imorgon så vi fyra tjejjor flyttar ihop och kan bo ihop f.o.m nästa vecka.
Antagligen kommer nåt gå åt helvete snart, men ja tänker glida på den här vågen och bara njuta av allt!

tack o hej

Då var man iväg, mot norge o först besök hos min älsk innan det blir fem veckors intensivt jobbande. Ska tjäna en slant o sen bege mig tillbaka till älsk innan jag åker hemhem o njuter av en månads välförtjänt ledighet! :) glad midsommar allihop, ja tänkt fira med en en grill, en flaska rött o vackraste mannen. (Kan det bli en dålig midsommar då?)

Jag har inte lyckats packa klart än,
det går inte. Måste banta. på riktigt, det är omöjligt.
imorgon åker jag till Oslo o ska träffa min älskling,
det känns konstigt för det är otroligt jobbigt att vara ifrån varandra men sen helt plötsligt ses vi imorgon,
jag är som tidigare nämnt inte gjord för distanser, tur att han inte tänkt stanna Norge i någon egentligen längre tid!

Nu ska jag försöka röra på mig lite, trots en vidrig skoskav,
prompanix med Mange, mkt mkt bra sommarkvällssyssla!

även den längsta natten tar så småningom slut.
Det bevisar att det omöjliga kan vara möjligt.
tack och lov.

Ja jag är något av en expert på att inte kunna sova om någonting snurrar omkring i mitt huvud.
Så återigen en uppesittarkväll med Lina, den här gången med dödlig huvudvärk och feber, vilket tyvärr försämrar chanserna för att kunna sova.
Jag har mycket på hjärtat, många saker jag vill ha sagt men inte riktigt ord att säga dom,

Kanske att jag känner mig ordentligt sårad, bokstavligt talat. Som att jag har ett sår som inte riktigt vill läka.
Alla blir vi sårade, om och om igen. Men ibland blir det värre än annars.
Nej vet ni vad, jag vet faktiskt inte riktigt. Kan inte sätta ord på det som sagt.
Men sömnlös är jag, sömnlös i Sörping.
Dags att börja på en ny bok Mma Ramotswe och jag ska hjälpas åt att lösa nya problem, finns inget bättre ibland än att fly in i fantasin, låta sig försvinna bort bland tankar där jag själv får vara med och bestämma. Ja ibland är det så pass att jag önskar att jag vore ett litet barn igen, där fantasin kunde ta över så ingen nådde igenom. Där fantastin helt enkelt blev till verklighet.

Det är som ett hån, precis när jag kände att kroppen börjar vara piggare igen så vaknar ja o känner mig konstig i halsen. Är väl inte hela världen att bli sjuk, men jag skulle ju träffa älskade lilla Alva idag. Blir inget såklart, får hålla mig men hoppas verkligen att jag hinner träffa henne innan ja ska till norge. Hoppas ja inte blir sämre så ja inte för kan träffa sofia heller, det vore som ett riktigt hån! Dags för Rehab på landet!

Och plötsligt händer det. Ja det som händer kan vi låta vara öppet, men glöm inte bort att det händer när vi minst anar det. Och fantastiskt kan det bli. Låt säga att det kan vara den där vackra människan som ger dig en magisk blick, det kan vara en vinst på bingolotto och det kan också vara att du helt plötsligt inser någonting som inte varit självklart innan. Oavsett vilket så är det plötsligt, oväntat och tänk så kraftfullt. Vänta inte på det, men var beredd, för plötsligt händer det!

Äntligen börjar det släppa lite. Tredje löpturen den här veckan o den här gången kändes det inte som att jag skulle dö. (Hemskt med dålig löpform o pollenallergi på det...) Blev 45 min i skogen på landet o jag kunde trycka ifrån lite mer än sist, vilket ger mig hopp, för kanske att löpningen snart är en ren fröjd igen! Bara att hänga i nu o inte ge sig. Som så mycket annat.

Man lär sig saker varje dag. Nej rättning, Jag lär mig saker varje dag, viktiga saker.
Jag tror också att jag faktiskt lyckats stanna upp nästan varje dag och funderat över vad jag lärt mig,
prova det, för ganska snart inser man att det händer saker hela tiden som man kan lära sig av.
Varför ska man då lära sig? Jag vet faktiskt inte. Men jag lär mig för att få ut så mycket mer av alltihop,
för att kunna leva mer, om det är möjligt.
Så nu ska jag iväg och lära mig nya saker!

Igår bjöd Martina på finmiddag, mkt mkt gott! Det blev en kanonkväll med massa skratt, funderingar, diskussioner, frågetecken och kanske ett och annat utropstecken också. Vi kom fram till att Norge är ett land, det var INTE jag som ringde till Samhall, alla kan inte visa känslor i karuseller , rostade kikärtor växer i munnen, iphone gör ibland saker man kanske inte tänkt sig och det är inte lätt att komma över sin baldejt för fyra år sedan.. Ja ungfär så iallafall.
Kameran gick het runt bordet, men tyvärr var det lite mörkt och tyvärr fanns ingen bra fotograf med i rummet så resultatet blev sisådär 200 suddiga bilder med reklamfilmer, poser och drama, men så till slut även en och annan där man faktiskt sr vem som är med på bilden!
tack för en fin kväll!

"..men det hör ju till det viktiga i livet att tillåta sig att känna sina känslor."

Det finns ingen bättre rehabilitering för själen än att åka till landet, mysa framför brasan med mormor, bli total krossad i kortspel, äta god mat, hjälpa till med allt som en krutgumma trots allt behöver lite hjälp med, läsa bok, sova middag, promenera i skogen, you name it! Sommarlovet är nu på riktigt, bara solen som borde skämma bort mig lite mer med sin närvaro. Ibland har jag svårt att njuta att allt jag upplever när jag saknar min panter men det råder mormor o landet bot på ganska snart. Idag njuter jag. Av livet. Då har rehaben verkligen fungerat som den ska! På landet.

förra året var jag fem veckor i Bergen för att jobba och tjäna ihop lite cash,
och en mycket trevlig biverkning till detta var att formen blev riktigt bra på vägen,
receptet var enkelt, jag rörde mycket på mig, körde stenhård löpning i långa branta backar,
varvade med styrketräning och promenader.
Nu är jag pepp på att komma i samma fina form i år igen. Med början nu,
formen är visserligen helt okej men den är inte som den var för snart ett år sedan,
cykelolyckor, halkolyckor, förkylningar, magsjuka, trasiga ben, pollenallergi och mys har helt enkelt gjort det svårt att behålla toppformen.
Och ja jag vet att det är skittrist för andra att läsa om min träning men ni behöver ju å andra sidan inte läsa.

Idag börjades det med nästan en timmes löpning här hemmahemma i Söderköping, och det var inge vidare skoj med pollen som fyllde luftrören, en näsa överfylld med snor (ja men vafan det är ju sant, testa själv att vara allergisk) och en höft som är som en 80-årings. Men jag kom runt, morsade på lite folk på vägen, och fick även höra
"Vad skönt att se dig vara hemma och springa runt stan igen, det är en speciell känsla på något sätt".
Det var verkligen uppmuntrande och nu är jag pepp pepp. imorgon blir det antingen cykling eller simning (får försöka hålla mig borta från skogen ett tag ) och i eftermiddag ska jag ta med paps på en powerwalk, försöka heta honom lite att vifta sådär fult med armarna!
mors o hej!

Gårdagen blev inte alls som det var tänkt,
det slutade istället med ryggskott och en hemmakväll.
Tur var att det åtminstone inte var jag som fick ryggskott, och ännu bättre att hemmakvällen var riktigt trevlig!
Kvällens planer är mingel och vin i botaniska innan det är sittning på Lunds och sedan examensfest på AFborgen, kan bli en allnighter om det så vill sig. Kanske att det är dags att börja peppa!!

Har precis skrivit den, The Tenta from Hell. Men nu är den skriven och jag kan inte göra mer åt skiten nu.
Borde ha klarat den men aldrig kännt mig så osäker.
Hej och hå nu har jag sommarlov.
Varför dansar jag inte omkring som en lycklig tok som jag konstigt nog gjorde INNAN tentan.
(jo kanske för att det var INNAN tentan sög musten ur mig...)

Tagga till nu då Lina.
Men åh jag vill bara krypa ner under täcket och krama min Panter.
Mr T får vara halvbra substitut, och nog för att jag älskar Mr T, men Mr T är ingen Panter!!

Spendarat några helmysiga dagar utanför Oslo, i Mickes husvagn.
Se på den!
Inte trodde jag att jag skulle bo i husvagn eller att jag skulle ha en pojkvän som bor i husvagn,
med tanke på vår relation så kan man ju nästan säga att JAG har en husvagn (nåja nästan iaf).
Man blir förvånad vad livet för med sig för överraskningar, och nej jag menar egentligen inte att just husvagnen är en milstolpe i mitt liv, men det kan få vara en symbolik.

Har tenta i eftermiddag, terminstenta till på köpet och min mage säger att vi inte är överens idag,
förstår inte vad jag gjort för fel, har verkligen försökt smöra för den men ingenting har fungerat,
tjurig, envis och jävlig är den och kommer skratta åt mig när jag sitter och skriver i fem timmar.
Men sen gott folk har jag Sommarlov! Det känns overkligt.
Blir fest, städa, packa (antagligen städa ännu mer för det ser förjävligt ut här hemma), kanske träna någonting bara för att glida på ruset, och imorgon är det sittning och så hemfärd på söndag.

Senaste tiden har jag fått uppleva rädsla, och verkligen fått känna på värdet av det jag bryr mig om.
Det är inte roligt alls, riktigt vidrigt faktiskt att behöva bli livrädd, få ångest, gråta och känna sig totalt handlingsförlamad, det finns ingenting man kan göra där och då. Ingenting alls. Vidrigt som sagt.
Men det finns en annan sida, sidan efteråt, där man får perspektiv, uppskattar allt ännu mer och ler på ett nytt sätt.
Så gör jag just nu. världen är inte ljusrosa, och kanske får jag mig helt plötsligt en käftsmäll till (när jag minst anar det såklart), men det kan jag inte sitta och vänta på. Jag njuter istället, njuter av allt.
     För vet ni vad?
Jag har finaste familjen, vännerna och pojkvännen man kan tänka sig (utan inbördes ordning!), och jag lever mitt liv precis som jag vill. Här är jag, visserligen med tentaångest och illamående av nervositet, men jag är här. Och ska skriva homeostastentan och sedan förhoppningsvis vara klar med tredje terminen. Det känns som att det var förra veckan jag knappt vågade tro på att jag skulle få göra precis det jag vill, men jag gav aldrig upp, så varför säcka ihop nu? Det är nu det händer ju!

Glad sommar förresten! ;)