linamarcela

Ibland missförstår vi varandra,
det kan bli en smärre katastrof om man inte fortsätter att prata,
men för det allra mesta ordnar det sig som tur är.
Med kommunikation.
Ännu lättare blir det missförstånd om man inte pratar direkt med varandra,
när prosodin blir omöjligt att förstå i ett sms eller på MSN.
Så ge er inte om det blir krångel, bättre att bara reda ut allt.
och kanske be om ursäkt för för snabba slutsatser som blivit dragna lite i onödan.

Nu ska jag sticka iväg med brädan i högsta hugg,
les alpes, här kommer jag!

Ja jag vill se mig själv som en problemlösare,
kanske är jag inte lika vass som Micke,
men helt tappad är jag ändå inte.
Var sååå nära på att köpa nya snowboardbrallor nu, men nej jag tänker inte ge mig,
har jag bestämt mig för att INTE köpa någonting nytt  på hela mars månad så ska jag inte.
så enkelt är det.
Men nu har jag ordnat problemet, och det kommer antagligen upp bilder nästa vecka,
det blev inte som jag från allra första början tänkt mig, men vad blir egentligen det?
Dags att tänka om, tänka nytt, tänka fritt! :)

Yes nästa vecka kommer Martina ner till skåneland, och vi ska på kalas, shoppa i Malmö och leva livet!
Ja har faktiskt inte haft några besök här alls egentligen, lite trist ju för jag har bott här över ett år nu,
men mor och far har hälsat på och kära mormor också!
Ska bli otroligt skoj att hänga en helg med Märta! :)

Byxorna fortfarande borta, helt sjukt hur de kan vara borta.
Börjar snart få panik på riktigt.
Kanske att jag måste köpa mig ett par nya på plats,
jag kommer ju inte direkt gråta för det,
men eftersom jag har en icke-shopping-månad så  blir det lite surt att snubbla på mållinjen sådär den 25e..

Jag har hört rykten,
och jag vill inte tro på rykten,
men ändå hör jag rykten.
Så jag låter bli att tro på dem,
men nog blir även jag nyfiken, jag är inte mer än människa.
I vilket fall som helst så vill jag så gärna bara veta vad som stämmer och inte,
inte för att sanningen egentligen påverkar någonting,
jag vill bara veta för att jag ska slippa tro någonting. eller fattar ni?
för jag gillar inte rykten.

hittar fortfarande inte mina snowboardbrallor,
börjar bli dags att hitta dom nu för imorgon ska jag ju sticka iväg.
Hmm lite småjobbigt måste jag säga,
vet i tusan vart de kan vara, för jag har letat ÖVERALLT.
kan jag ha glömt dom någonstans sist jag åkte? Men vad tusan det är TRE par, någonstans måste de vara,
borta i flytten? glömt dom någonstans i gamla lägenheten? Nej det verkar skitskumt, men vart tusa är de då??
 Jag förstår ingenting, verkligen ingenting!

Nej det är faktiskt inte så jävla roligt.
på riktigt.
Men idag händer åtminstone massa skoj,
ska träffa Malin och ha en hel halvdag med träning, lunch o massa prat, alltid lika toppen!
Sen ska det packas, packas och åter packas!!!
Måste komma ihåg att skriva ut biljetten också,
och kanske ska man hålla i ett boxpass ikväll?

Det är lite surt att försöka komma iform och redan efter ett pass har jag skoskav, helt värdelöst.
mina ben och fötter är helt enkelt inte gjort för löpning.
Jag tänkte inte misströsta, får hoppa upp på den där dammiga motionscykeln istället!

Har haft en sån där fantastisk förmiddag,
en joggingtur i skogen men solen i ansiktet,
lång frukost med moren och faren och sen en promenad i solskenet.
Jag njuter. åh vad jag njuter. och jag älskar med hela hjärtat!

återigen påminns jag om hur otillräkneligt allt är,
hur allt kan vända från ljus till mörker,
eller när man är där mitt i allt som skulle ha blivit den lyckligaste stunden i livet,
och istället tar allt bara slut. bara sådär. när man allra allra minst anat det.
Det rycker tag i mig, får mig att må illa.
så att jag nästan tappar andan ett tag och allt stannar upp.
Vet inte hur jag ska ställa mig till alltihop, om jag nu ska njuta mer av livet,
jag njuter redan av livet, för fullo.  Men kanske att jag kan njuta mer...

har varit ute på en riktig powerwalk på förmiddagen,
skogsrundan på Ramunderberget,
jag har faktiskt saknat det. Finns inga sköna backiga skogsrundor i Lund, där får man promenera mellan husen på cykelvägarna, inte fy skam men det är inte i närheten av sörpingsskogarna ju!
När jag rör på mig så blir det sorterat i hjärnan, så otroligt skönt,
och ett av mina projekt börjar nu ta form, åt minstone visuellt. :D

i höstas hade jag två projekt, det ena var att bli ledare på gerdahallen,
och det andra projektet hette Mr M. (han vet nog inte om att han var ett projekt ;)  ).
Nu är våren här istället och eftersom de båda tidigare projekten roddes i hamn precis som jag tänkte (haha kanske inte riktigt), så är det  nu dags för nya projekt.
De är två till antalet även den här gången,
och båda två startar just idag. Fredagen den 20e mars. Det var kanske inte den dagen jag hade tänkt starta nya projekt
men just idag känns som en mkt bra dag för att sätta igång.
Jag har än så länge bara en översiktsplan över projekten i fråga, och några lämpliga namn finns inte än,
men det återkommer jag med!
mors o hej för nu väntar en skogspromenad!

Då har jag vridit runt ratten ordentligt,
inställningarna nästan helt klara,
skruvarna på plats och gasen i botten
för här ska det varas gräsänka ett bra tag.
alldeles för länge visserligen,
men vadå, tiden går hela tiden.

Idag har jag haft en riktig kvalitetsdag med mormor,
på alla sätt och vis, det måste nog kallas för en perfect day.
Det ska jag le åt när jag ska sova inatt,
och sen ska jag drömma vackra drömmar. :)

Åh vad jag ser fram emot att komma hem,
jag är gråtfärdig av lycka över att träffa fina fina familjen, älskade mormor och vännernafrånförr.
Det ska bli så otroligt skönt att ha sovmornar, gå långa promenader och titta på alltdärhemma.
Nej jag kan inte beskriva det.

Nu är hoppet hoppat.
Just för tillfället blir det inte värre än såhär,
och det känns bra, för det här kan jag ta.
Jag tar det helt enkelt.

älskade, jag vill ligga slingrad kring dig inatt. imorgon. på torsdag.

Nu sitter jag och pillar på den där jävla tanden.
nej det är fel liknelse. ja jag vet att jag är dålig på metaforer men jag gillar dom.
Jag sitter o väntar på att hoppa, och blir så trött på att vänta,
jag vill bara hoppa, få det gjort. orkar inte bli rädd och tappa energi på vägen.
fan det orkar jag bara inte.
dags att hoppa istället! utan att blunda!

Hej hopp vad jag har finaste vänner.
fina finare finast!
hurra för dom!

återigen handlar det om balansen,
om att hitta den.
och det är inte alltid lätt mina vänner,
att varken göra det ena eller det andra för mycket.

Just nu funderar jag över drömmar, verklighet, fantasi, naivitet och realism.
För hur lägger man det lagom,
när drömmar och mål ska driva oss framåt,
skapa en mening.
Hur stannar vi kvar i verkligheten,
låter bli att tappa greppet?
Ibland vill man så gärna, så mycket, så innerligt och då skapas en vision, en dröm. fantasi. kanske av ren naivitet.
Hur målar vi upp en önskan utan att riskera att bli besvikna.
Och om man inte blir besviken, har man då önskat tillräckligt mycket egentligen?
När jag önskar och hoppas så mycket, målar jag då upp en verklighet som egentligen inte finns där,
är det kanske så att jag lurar mig själv, och i slutändan är det jag själv som riskerar att göra mig besviken? egentligen.
Vart ska jag då landa, för samtidigt som båda fötterna står stadigt. mycket stadigt,
så vill även jag kunna flyga ibland, flyga med naivitetens vingar. Men då blir det antagligen en kraschlandning, precis där verklighetens vindpust rycker tag i mig, och det visar sig att när verkligheten kommer så är fantasin inte ens luft.
Oavsett vad fantasin handlar om; en vän, en kärlek, en resa, en upplevelse,
Är det värt att testa? För att se hur långt man kan komma? värt att testa för att känna suset i magen trots att det egentligen inte susar alls?

Gårdagen var helt fantastisk,
det lilla mitt i allt det stora liksom.
Efter en riktigt lång promenad i solen
gjorde jag pizza åt mina favoritkillar,
och oj vad jag gillar mina favoritkillar! :)
Det blev mkt pizza igår...
Kvällen avslutades mkt senare än vad jag trodde,
och trots att jag egentligen var ganska trött så blev det många timmars roligt
spelande och sen somnade jag i en varm säng nära nära min prins.
..och jag tänker nu på gårdagen med ett enda stort leende.

jag är på så bra humör.
Det är så jävla skönt att känna sig lite pepp igen.
sugen på livet helt enkelt.
förkylningen har inte bara tagit den fysiska energin av mig,
hela huvudet har ju säckat ihop och nu känns det äntligen som att solen håller på
att gå upp igen..
Egentligen är det värdelöst att mannen min ska sticka iväg utomlands om bara dryga veckan,
men man får se det ljusa i situationen ( jag får låna hans extrafrys vilket är 1000% bättre än mitt nuvarande frysfack som är så litet att jag kallar det för frysveck!! ), och göra det bästa av det!
Och tänk bara så fantastiskt att tycka om någon så mycket att det kommer svida i hela mig av saknad,
det är ingenting att ta förgivet sådär. Det är lyx.
(HA påminn mig om det när jag ligger o vrider mig i sängen o tror att hjärtat ska hoppa ur kroppen av saknad ;) )
Dags för en promenad!

sitter här o taggar till,
ska ha boxpass snart,
men har inte rört på mig på nästan en hel evighet,
jävla förkylning som aldrig velat ge med sig,
men nu mår jag åtminstone inte dåligt längre
så kanske att det kan bli träning i slutet på nästa vecka. (nej jag är inte bitter ;) )
Okej i ärlighetens namn så är jag ganska pepp,
jag är riktigt pepp på att piggna till,
och har en vilja starkare än någonsin.
Jag kan inte riktigt förklara varför men det käns som att jag varenda dag inser saker av värde,
det blir bara tydligare och tydligare vad jag vill, inte bara när det gäller träning eller relationer,
utan över huvud taget. i största allmänhet.
och det är så skönt, ger energi, lättar.
Kanske att jag för en liten liten kort stund tappade bort mig lite granna,
nästan glömde bort för en sekund vem det är som lever mitt liv.
Men ni worries för nu är jag mer medveten än någonsin. faktiskt.

När det inte blir som planerat kan man bli sådär besviken.
Det är jag nog ganska bra på att bli.
När man har haft förväntningar och sett fram emot någonting
som sedan inte blir som man tänkt, eller kanske inte allt blir av.
Det är då man inte får kasta in handduken,
utan istället vara öppen för nya förslag,
för just då kan det bli kvällar som denna.
spontant och klockrent.
tack igen killar, ni har lyckats igen,
Men nästa gång lagar jag maten!!!

Har haft qualitytime med grabbarna från Norrköping.
Jag gillar deras spontanitet, det ska det bli mer av!!

Har pratat med en vän, en vän som jag tycker så mkt om att att prata med.
och jag vill bara återigen poängtera vikten av sitt eget värde.
låt aldrig någon sätta sig på er, aldrig.
men tro inte heller att stolthet kommer att hjälpa er någon längre bit.
kanske är det precis som vi lärde oss på lågstadiet,
gyllene regeln ni vet.
behandla andra så som ni själva vill bli behandlade.

fortfarande inte frisk.
jag är så trött på det,
så otroligt trött på muterademonsterförkylningen.
jag vill knappt somna längre för jag vet att jag vaknar upp och har ont i halsen.

Idag har jag åtminstone förlyttad mig från sängen till soffan,
och lyckats bocka av lite från måstegöraomgåendelistan,
som att skriva en reflektion ang professionell utveckling och professionellt möte.
Det kändes som en omöjlighet men när jag inte orkar röra på mig så är det enda jag kan göra just reflektera.
och analysera. helt plötsligt var den omöjliga uppgiften både möjlig och intressant.
Jag har också hittat musik och börjat peta ihop ett nytt gympaprogram som jag helt plötsligt fick reda på att det ska vara klart om nån vecka (hade jag inte en aning om innan.. :S ).
Imorgon är det vanligt PBL-plugg. Kanske att jag borde börja ta tag i det redan nu,
men känner redan att kroppen börjar ge vika.

Det är inte bara PU jag lyckas reflektera över,
jag har insett att det är inte hälsosamt att ligga inne för länge,
man börjar tänka på konstiga saker, analysera vardagsproblem så att de först blir minimala och sedan gigantiska,
som tur är blir de slutligen minimala igen. Men ändå, det blir alldeles för mkt grubblande när jag ligger i min säng och hostar. Inte nog med att kroppen känns kassare än kassast, formen är så ur den kan bli,
till slut blir ju det mentala även segt som kåda. Nej dags att se film nu. o sova en stund.

jag är så trött.
så otroligt trött.
och halsen värker till och från.
Samtidigt som jag är extremt gnällig och tycker synd om mig själv,
så gör det inte så mkt att vara sjuk, det är ju övergående.
Inte så jävlasyndomigegentligen.
Men ändå. det är så segt!

ibland kan ett litet sms betyda så mycket.
Idag har jag fått erfara det från båda håll.
Sms, ganska intressant ändå.
Någonting relativt nytt, som så många kan tycka är så opersonligt.
men varför opersonligt?
varför inte bara ta tillvara på de nya sätten att kommunicera,
men man behöver ju inte helt och hållet glömma bort de klassiska breven heller.
Nej, sms är minsann inte opersonligt.
och jag är glad att mina sms kan värma på samma sätt som ett sms kan värma mig!

Varenda dag använder vi dem,
negationerna alltså.
Ofta alldeles för mycket.
Ni har ju hört det klassiska exemplet
tänk inte på en rosa elefant
och vad tänkte ni på då?
jo en rosa elefant.
Det här är ingenting nytt.
För att inte kunna tänka på den rosa elefanten måste vi först se framför oss VAD vi inte ska tänka på,
och ja då tänker vi ju på en rosa elefant.
Ja ni har ju säkert hört/läst eller själva upplevt hur det är att banta.
det går bara INTE.
för när ni inte ska äta godis, inte äta kakor, inte dricka läsk. då är det ju godis, kakor och läsk ni ser framför er.
och helt plötsligt blev det så jäkla svårt att inte göra det.

Det här är ingen nyhet heller, att många negationer försvårar för oss,
men jag vill poängtera det igen.
Det kan låta fånigt, kan verka konstigt och onödigt, men skit då i det. Ni behöver inte tro på mig. (ha)
Ofta är det vi själva, med våra negationer som är våra egna hinder. Även andras negationer hindrar oss.
Som när ni ska hålla ett föredrag. Vad vill du helst höra precis innan, när du börjat bli lite nervös?
1: Det här kommer inte alls bli fel, du kommer inte misslyckas, det är ingen som kommer tycka du är tråkig!
2: Jag tror att du kommer att klara det skitbra, du kommer väcka ett nytt intresse hos jättemånga!

Ja ni får ju såklart föredra vad ni vill, men om jag slipper att höra orden fel, misslyckas, tråkig  precis innan min presentation så skulle jag vara tacksam. (shit, tråkig, nej tänk om de tycker jag är tråååkig, det hade jag inte ens tänkt på..).
Båda alternativen var ju egenligen jättepositiva om man vill se det så, för de var menade att peppa som bara den, jag menar jag tror ju INTE att du kommer att vara tråkig!! Jaja nu räcker det nog, jag tror att jag har lyckats förmedla mitt budskap!

Så tänk inte på det här mer nu,
och tänk för all del inte på den där rosa elefanten.