Åh vad ...

Åh vad jag ser fram emot att komma hem,
jag är gråtfärdig av lycka över att träffa fina fina familjen, älskade mormor och vännernafrånförr.
Det ska bli så otroligt skönt att ha sovmornar, gå långa promenader och titta på alltdärhemma.
Nej jag kan inte beskriva det.

Nu är hoppet hoppat.
Just för tillfället blir det inte värre än såhär,
och det känns bra, för det här kan jag ta.
Jag tar det helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0