linamarcela

Jo hur var det nu med tankarna.
vad kan de egentligen åstadkomma?
Kanske att jag kan tänka riktigt riktigt hårt nu,
och hjälpa dig vännen. önskar jag kunde.
men då kommer huvudet att explodera innan
och jag kommer ändå inte ha kunnat hjälpa dig.
Vad kan då tankarna göra?
varför tror jag så hårt på deras möjlighet?

Henry Ford sa någon gång
om du tror att du klarar det eller inte, så har du rätt.

Det är åt det hållet jag tänker...
återkommer!

Ibland är det nästa så att jag vill tro på ödet.
Nej det är inte ödet. slumpen.
Det händer i alla fall konstiga sammanträffanden lite då och då.
Jag satt precis och tänkte på att det var länge sedan jag jobbade,
och tänk så praktiskt på alla sätt o vis det skulle varit att jobba imorgon,
inte hela dagen men bara ett par timmar för att inte vara borta för länge
och samtidigt få in lite extra cash.
Tänk så bra det hade varit.
Jag hann inte ens tänka klart tanken förrän telefonen ringde,
och ja ni förstår antagligen resten.. :)

Saker som detta går ju inte att styra, och hur gärna jag än vill tro det,
så var det faktiskt inte min tankekraft som hjälpte mig.
eller kanske?
Nej jag tror inte ett dugg på det,
men däremot tror jag att tankens kraft ändå är otroligt underskattad.
Kanske kan man inte direkt tänka sig till ett jobb,
men man kan påverka otroligt mycket.
med tanken.
kanske att jag kan ge er mer konkreta beskrivningar på hur jag menar en annan gång,
nu ska jag äta lite supergod röd currywok o sen bege mig hem till mannen med stort M.

Vännen du är töntigt nog fucking fabulous.
jag trodde inte jag skulle använda ett sådan uttryck
men det pirrar i hela kroppen på mig när jag känner hur mycket jag tycker om dig.
saknar dig saknar dig saknar dig,
och tack för all energi!

Vännen du är töntigt nog fucking fabulous.
jag trodde inte jag skulle använda ett sådan uttryck
men det pirrar i hela kroppen på mig när jag känner hur mycket jag tycker om dig.
saknar dig saknar dig saknar dig,
och tack för all energi!

Vissa dagar är lite mörkare än andra,
åtminstone när jag vaknar.
Som att solen inte tänkt att titta fram och morsa på mig idag.
konstigt det där. att känna så.
Förkylningen sitter i halsen och jävlas. ger sig aldrig,
och träningen har legat på hyllan i nästan tre veckor nu.
Den enda som kunde vara riktigt riktigt snäll mot mig under morgonen var duschen
så varm och kärleksfull har nog duschen aldrig varit.
Täcket brukar vara mig trogen men nu är nog duschen nästan snäppet bättre. åtminstone idag.

Igår grät jag över vänskapen.
jag grät för att det finns de som menar så helhjärtat väl,
som bryr sig på riktigt riktigt.
Det är fint. finare. finast.

snälla tänd en lampa åt mig nu!

att älska är att våga bli så sårad att man frågar sig själv om det är värt det,
och samtidigt alltid alltid svara likadant.
självklart!

håll mig i handen. inte bara i handen. håll i hela mig. om höfterna. omfamna mig.

Det finns inte ord för hur skönt det kan vara att prata med en vän,
en ärlig sådan som man kan diskutera med,
vara riktigt ärlig mot. Det är ovärderligt.
Ibland behövs vännen extra mycket,
och ibland behövs man av vännen extra mycket.
Det är fint. så genomfint.

En del människor består.
så mycket mer än det finns ord för.
föralltid är så starkt, nästan omöjligt.
Men en del vänner är för livet.
Och ibland slår det mig en extra gång,
att det är så fantastiskt.

Kanske att du kan skratta åt mina bravader om 10 år,
får jag bestämma så skrattar du åt samma saker 30 år senare igen.
föralltid.

Efter att grabbarna kommit och tagit med mig på en vinterpromenad var det dags att göra sig iordning och
åka till Malmö igår,
inflyttningsfest och en riktigt riktigt lyckad sådan.
Mina tjejjor kom dit och förgyllde kvällen, och på plats fanns många blivande bekantskaper!
Jag var kanske inte någon hejare på sångspelet men tilltugg, mojitos och dans lyckades jag med desto bättre.
Tackar för en toppenkväll!

Kärlek.
Så vackert, starkt men ändå diffust.
För vad är egentligen kärlek?
Självklart finns den i olika former och det är inte någonting nytt,
Men nu syftar jag på den där kärleken när vi säger att vi är kära.
     Hur är man kär i någon annan? Kan man ge kärlek? Få kärlek?
Det sägs så, att man får kärlek av någon.
Jag förstår vad som menas, det tror jag åtminstone. Men jag vill inte riktigt hålla med. För inte kan man bara ge kärlek sisådär, det man ger är, enligt mig, en del av sig själv, och jag tror istället att kärleken är det man upplever tillsammans. Handlar ett förhållande om att ge och ta? För nog ger man speciellt i början av ett förhållande, och den där balansen ge/ta är livsnödvändning för förhållandet, kärleken, för när ena individen helt plötsligt börjar ta mer än ge så börjar den dö.
Kärleken alltså. För eftersom jag tror att kärleken är det man upplever tillsammans så dör den ju om båda inte är lika delaktiga. Att ge och ta passar egentligen inte riktigt in i min kärleksfilosofi, det är en förenkling.
Jag säger att det handlar om att dela. För så länge man delar så upplever man tillsammans och då kan kärleken hålla i sig. Riktigt länge. Vad som ska delas är ju lite svårare att definiera, och det är olika från relation till relation, men för mig är nyckelordet i en relation att dela.
     Han gör mig lycklig får jag ibland göra. Även där har jag lite att invända, för inte kan vi göra någon annan lycklig? Jag tror inte det. Jag tror inte att det är möjligt. Däremot kan vi hjälpa andra att vara lyckliga, för just lycklig är någonting man själv blir. Det är helt och hållet en subjektivt känsla som inte går att sätta dit på någon annan människa. Plocka fram, javisst. Men inte göra. Så det inte han som gör någon lycklig, men personen i fråga är lycklig tillsammans med honom. såklart.
     Varför är man då tillsammans med någon? Vad är meningen med en relation? Vilken dum fråga egentligen, det vet väl alla! Eller? För mig handlar det om utveckling. Vi utvecklas hela tiden, men jag som hopplös romantiker tror att man visserligen kan göra en enorm utveckling själv, en utveckling som man inte kan göra med någon annan, men däremot tillsammans med någon så kan man utvecklas till dimensioner dit man aldrig når själv. Om sedan relationen är en klassiker mellan en man och en kvinna eller inte, det hör inte till. För vem man delar kärlek med är inte det väsentliga. För har man hittat någon där man tillsammans kan skapa den upplevelsen, så har man ju hittat rätt.
För mig är det otroligt viktigt att dela, mina känslor blir så mycket fastare av det, upplevelserna blir större, ibland mer meningsfulla och starkare. Så att dela är alltså även en av de stora anledningarna till att jag vill vara två. Att dela leder till den där utvecklingen.
     Att älska då? Vad innebär det? När man är tilräckligt kär kanske? Eller när man har varit kär länge? Kan man älska utan att vara kär, eller vara kär utan att älska?
Själva ordet har jag svårt att definiera. Men att älska innebär för mig en annan del av kärleken, kanske en utvecklad del. Att älska någon innebär att man vågar vara sårbar. Vågar vara rädd för att skiljas ifrån den. Att älska innebär att man till någon grad känner att man behöver människan, på ett eller annat sätt. Att älska gör att man kan få en trygghet som det kräver stort mod för att våga känna.
Så ja vi kan älska utan att vara kära, och vi kan även vara kära utan att älska. Men jag tror att är man kär så vill man någonstans längst inne att känslan ska utvecklas till att älska. Att älska är för mig även en känsla, den sitter någonstans i bröstkorgen och vandrar uppåt i halsen och känns i käkarna. Den kan även vandra ner mot magen, och när jag känner efter så hamnar den till och med ute i fingertopparna.

Spelar det här egentligen någon roll? Räcker det inte med att bara vara kär? Och bara vilja vara med personen ifråga, räcker det inte bara med att känna det? Jo självklart. Och det allra allra viktigaste med kärleken är att våga känna den och att njuta av alltihop!

Håller nog på att bli förkyld. igen.
men vad gör egentligen det?
Ikväll är det inflyttningsfest i Malmö,
funderar på vad man tar med sig på det?

Min skånepåg är på äventyr i helgen,
blir några ensamma nätter,
för oj vad jag blivit bortskämd med en varm famn på nätterna.
Å andra sidan måste jag börja vänja mig av den där varma famnen,
för det är bara det första lilla äventyret han är iväg på nu.
Sen får väl jag bli gräsänka lr nåt ;)

Dags att vila, igen :D

Jag kallar mig läkarstudent.
Hej och hå, jag lär mig saker varenda dag.
Men ack så svag av mig,
jag har gjort en riktig miss.
När man har en fin kille hemma som ska skära bröd med min supervassa kniv,
och så är kniven lite vassare än brödet i fråga, och handen precis i närheten av kniven.
blod. och mera blod.
ja jag blev intresserad av såret.
nej jag fick inte panik.
MEN jag har ju för fan inte ens plåster hemma.
vilken jäkla supermiss av mig.
Jag som varit så ordningssam med första hjälpen-kit och bandage hit och dit.
jag som själv skadar mig mest hela tiden har dock råkat tömma hela förrådet,
och där stod jag och den fina killen och han fick inte ens ett plåster av mig.
imorgon ska jag gå på stan, shoppa plåster och förband och kanske det till och med kan bli med bamsemotiv.
Ja vad ska jag säga? Man lär sig av misstagen.



over and out

Och så gör jag det.
riktigt bra också.
Pepp för självförtroendet.
pepp för hela kroppen.
pepp helt enkelt.
Och nu har jag städat, till o med dammat och torkat golvet (ja jag tycker inte att damma är det mest upphetsande så jag brukar hoppa över den biten :S ).
Dags för lite greys, en kopp kaffe och sen gympa igen!

Ser fram emot en mkt givande helg dessutom,
med inflyttningsfest, träning, plugg, gamla vänner och till slut box på söndagkväll :)

Ja du vet att jag finns.
Det känns skönt att du vet att jag finns.
Finns för att lyfta om så bara en liten tyngd från dina axlar.

Det finns olika sorters mardrömmar.
såklart.
mina klassiker är när jag blir jagad, när någon är iskall mot mig (ja det brukar vara finaste Micke som blir konstig i mina drömmar) eller när ALLT går fel.
Precis som inatt,
jag drömde om mitt nya gympapass jag ska ha om en timma och tro mig ALLT gick fel, det blev till och med så galet att jag insåg att det bara var en dröm.
Så nu ska jag dit och göra allt rätt istället.
Klä på mig mitt bästa självförtroende och visa att jag kan. för det kan jag.
sålänge allt inte går fel..... ;)

Ibland handlar drömmarna istället om att någon har ljugit,
de gör ont. och värst är när de är sådär verkliga.
ja ni vet nog vad jag menar, när man vaknar och nästan tror (eller faktiskt tror) att det var på riktigt,
och obehagskänslan hänger kvar en bra stund, alldeles för länge.
Då behöver man kramas.

ibland vill kroppen bara inte gå upp.
jag måste måste måste börja sova mer.
Det här är ju ohållbart.
men åh så ljuvligt ändå.

Har haft en mkt lärorik skoldag,
från att lära sig kärl i mage, thorax och ja resten av kroppen med för den delen,
till perkussion, blodtrycksmätning och att lyssna på lungorna.
Både roligt och intressant.

vännen du är så härlig och jag får sån energi av dig.
och jag vet att du vet det. :)

Har ju börjat att försöka komma i form igen.
Det kommer att ta sin tid eftersom kroppen inte verkar glömma den där förkylningen.
Mår riktigt bra nu, bara lite rethosta och en aningens snuvig näsa som håller i sig.
Tränade för första gången idag, ett styrkepass med Malin
och oj vad skönt det var, hur roligt som helst att få använda kroppen,
riktigt skönt också att jag faktiskt inte tappat särskillt mkt av styrkan trots sjukdom.
Blev en spontan powerwalk strax innan solnedgången sen också, mkt skönt det också.
Har pillat och plockat med mitt nya gympapass tills på fredag.
Nej i ärlighetens namn så är det inte helt nytt, jag har modifierat mitt gamla pass för jag ska ha ett basgympastång-pass,
dvs mer anpassat för en otränad individ, men i grund och botten samma upplägg som vanlig gympa m stång.
Det börjar arta sig. Kanske inte toppformen, men jag kan ändå se möjligheten,
och gympan ska nog gå galant på fredag.

Senaste dagarna har gränser gjort flera gånger tagit min uppmärksamhet.
Inte gränser mellan områden, utan gränser mellan vad som är rätt och fel,
eller vad man kan tänka sig att gå med på eller inte.
Jag har lärt mig att det är otroligt skönt att känna vart man har sin egen gräns,
men samtidigt är det oerhört viktigt att inse att min gräns inte är densamma som andras gränser.
Det kan blir svårt det där, att synka gränserna, för alla har ändå rätt att ha sin egna gräns,
när det är en själv det handlar om.
Så egentligen är det inte så svårt att synka gränserna, för när det inte längre bara är mig själv det handlar om
så måste jag (enligt mig) ta hänsyn till andra individers gränser. Ibland till och med till större grad än min egna gräns.
kommunikation. svårare än så behöver det inte vara.
och med en väldigt rak, öppen sådan så löser sig det mesta.
Åter till det sköna med att hitta sin egen gräns. För har man gjort det, efter ett någorlunda sundt resonemang och mycket känsla så har man någonting att stå på, luta sig tillbaka mot. Och att då stå på sig eller till och med säga ifrån,
är inte längre särskilt svårt. Åtminstone inte om man kan tänka sig in i andra människors tankesätt för deras gränser.
För på samma sätt som jag respekterar er gräns, vill jag att ni ska respektera min.
Titt så lätt det då kan bli. :)

imorse träffade jag en kvinna och jag råkade stirra på henne.
efteråt skämdes jag lite, men jag kunde bara inte rå för det.
anledningen till att jag stirrade var just som det står.
kvinna i mustasch.
hon hade långt brunt fint hår, var väldigt smal och var väldrigt feminint klädd (ja om man nu får säga så utan att ha fördomar om genus och hela paketet?).
och en mycket tydlig mustasch.
Det slog mig att jag undrade hur tusan man kan ha mustasch,
jag menar att hon inte vaxar eller bleker den.
eller gör vadtusansomhelst för att ta bort den.
Det var ju inte snygg någonstans alls, och hon såg ju nästan otäck ut.
tyckte jag.
Men vem är jag att bestämma hur hon ska se ut?
Jag som länge varit emot ideal, det kanske låter som den saftigste av dubbelmoralkakor,
men nej jag har varit emot ohälsosamma ideal, men själv har jag ju också såklart haft ideal. hälsosammare sådana dock.
Återigen, vem är ändå jag att döma henne?
Så jag har tänkt på det under dagen. tänkt på mustaschen och varför jag glodde.
Ja det är kanske inte konstigt att glo på en kvinna med larv på läppen.
Men problemet ligger ju inte hos larven. problemet ligger ju hos mig och mina föreställningar om vad som är rätt eller fel.
Så efter en hel dels tänkande har jag nu verkligen blivit vän med tanken på kvinnan i mustaschen.
Hon är inte enligt mig så vacker i den, men egentligen, är det fel med mustasch om man nu har det?
Kan man bara inte få låta den vara, och bara vara precis så som man är?
Jo visst tycker jag det. För det är hon som är hon att döma. inte någon annan.
En klassisk kaka det här, att alla har vi rätt att vara precis som vi är,
men ibland måste man göra sig påminnd om det, och sluta döma andra för så onödiga saker som en mustasch.

godnatt.

Jag har inte berättat om sittningen i lördags.
överhuvudtaget så har jag haft en så otroligt rolig helg,
en ganska hård men riktigt rolig sådan.
Men att varva alla festligheter med långa sovmornar är ultimata kombinationen!
Först var det singstar och dansmatta med Boxgänget, och precis som sist så hade vi sådär skönt roligt.

och sen i lördags hade Petter och Anders sittning i kärlekens tecken,
därav namnet.
Från att ha degat hela dagen och kännt mig riktigt opepp så blev bordet riktigt varmt framåt huvudrätten,
och innan efterättet gjort mig besviken (  ALLA fick "kärlekschoklad" medan jag fick slurpa i mig sorbet..)
så hade jag fått magknip av skratt både vid bordet men även inne på damtoaletten.
Ja för er som inte vet det så är tjejjernas en riktig höjdare när det är fest,
inte sådär snuskig som man har hört om killarnas holkar.
Nej på tjejtoan sker allt det där snacket som man inte tar vid bordet.
mkt mkt intressant! :)
Summa summarum så var det en riktigt lyckad kväll, och precis alla jag pratat med tyckte det samma så massa cred till Petter och Anders som styrde upp det hela!
innan jag gick hem hade jag dessutom hunnit fastna på kort,
vilken tur att det var rätt kille jag pussade på när blixten brände av.. ;)

Å ena sidan avskyr jag att inte vara i form, och tyvär händer det lite titt som tätt när jag lätt blir sjuk och får ha träningsuppehåll alldeles för länge. precis som nu.
Men den här gången är jag inte bara bitter, jag är istället riktigt peppad.
För idag börjar jag komma igång igen.
Back on track, och riktigt ordentligt.
Ska ge det fyra veckor, sedan ska jag vara precis där jag vill,
och kroppen ska vara på min sida.
fyra veckor.
Det blir rätt bra uppförsbacke nu i börjar när jag senaste veckorna lyckats skapa ett sånt där fint godisberoende igen
Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag är en obotlig godisgris en konstigt nog åt jag inte så mkt godis senaste året kanske, fram tills nyss. såklart.
Kanske är det den där sambofällan trots att jag inte är sambo. men jag är ju faktiskt duo. duofällan.
Nåja, nog svamlat, jag sitter bara och uppehåller mig från att gå en morgonpromenad,
lika bra att ta tag i det på en gång!

dag 1 :D

ibland får man sån peppning,
ibland från riktigt oväntade ställen vid helt oväntade tillfällen,
och det är då det verkligen fungerar.
Pepp och pepp!
Nu är jag riktigt pepp!!

och dessutom helt tokkär.
vill även lägga till att det inte behöver vara heltjävlavärldelöst att ligga inne och vara bakis en hel dag,
det kan istället var heltjävlaunderbart att bara vara.

1 och 2 och 3
nu så får det faktiskt lov att ske.
även jag kommer till en gräns.
och nu är den nådd.

Ska iväg och dissekera ett fårhjärta nu.
mindre motiverande en torsdagmorgon,
men jag får ju iaf skära lite.. ;)

Some people just fall in love like that,
others have to crash into it

Mitt sinne snurrar, jag tänker och tänker.
Det blir så ibland. på gott och ont.
Idag är det bara på gott,
kroppen mår skit och jag känner mig riktigt slö och halvtjock som en soffpotatis,
skulle kunna få ångest nu för att jag vill känna mig pigg och iform.
Men allting har sin tid, jag ska vänta ut förkylningen och sedan sätta fart sakta men säkert igen,
siktar på att vara i ganska bra form till Turkiet och utbildningsresan.

Grannarna har sex just nu. tror jag.
Det gnisslar och dunkar mycket misstänksamt iaf.
Kanske är jag avundssjuk som sitter här med nymålade naglar och ska läsa Ganongs rewiev of medical physiology,
nog för att människan fysiologi är intressant som bara den. Men i ärlighetens namn så skulle ju en stund mys slå det med hästlängder ju.

Jag blir inte bara frusen om nosen och tårna i det här vädret,
hela bröstkorgen fryser till en stund.
Jag trodde att våren var på väg när jag hörde min älskade fågelvän här om dagen,
men ack så fel jag kan ha.
Hoppas nu på att det här är sista köldknäppen innan snödropparna tittar fram och solen återigen värmer mitt ansikte.
Synd bara att köldknäppen ser ut att sitta i ett tag..
Som tur är så är det varmt allra längst in i bröstkorgen ändå, i hjärtat.
För det brinner som aldrig förr.

Har haft Professionell utveckling hela eftermiddagen och jag måste erkänna att det var med en stor suck jag cyklade dit.
Det visade sig dock vara riktigt roligt, sjukt intressant och väldigt utvecklande (ja ja det heter ju profesionell utveckling..)-
Så nu är jag på mkt bra humör men saknar min snyggning lite väl mkt.
Lagom stora I-landsproblem alltså.
Förkylningen då?
jodå den sitter i, och huvudet värker men nog är jag på bättringsvägen, och det gör mig glader igen!

Det är totaltjävlavärdelöst
att vara genomförkyld
att ha ont i huvudet
att inte orka stå upp
att hela kroppen värken
att huvudet sprängs när man nyser
att det bränner i ögonen
att händerna är torra
att det trycker över bröstet
att man inte ens orkar se på film
att inte kunna somna när man är så slut att man tror man ska gå åt...

åh jag vill bli frisk. nu.

Ja då är den här.
förkylningen med sort F.
huvudet känns som om en dammsugare tryckts upp i näsan på mig och spelats baklänges.
eller nåt.
Har iaf varit i skolan och på lab, och efter trefjärdedelsevighet så fick jag äntligen ta mig hem igen.
aldrig att raksträckan känns som så mycket uppförsbacke.
nu ska jag sova.
hej

Jag är en problemlösare.
När jag upptäcker ett problem så försöker jag genast att hitta bästa lösningen,
inte alltid bästa lösningen för mig själv, utan bästa lösningen för så många som möjligt.
kanske att jag kan kallas konflikträdd till o med..
Det är inte alltid det går att hitta lösningar,
och då vet jag inte alltid vad jag ska ta mig till.
Men som tur är så har jag även andra strategier,
men som jag måste bli bättre på.
Om jag inte kan ta mig rakt igenom ett problem, så måste jag istället flytta på problemet,
göra det till ett icke-problem. omvärdera.
Oftast är det lättare att bara lösa det, än att själv ändra inställning till situationen,
men för det allra mesta så lyckas jag även med det. Att ta två kliv bakåt, titta igen, fundera och sen se det på ett nytt sätt.
Ett problem har helt plötsligt blivit ett icke-problem. för ibland är det så enkelt att problemet sitter hos oss själva.
ibland.

Jag har tidigare flera gånger sagt att jag inte tror att man förlorar människor.
att man inte kan förlora någon man aldrig ägt.
Men jag förstår vad som menas med att förlora någon,
det känns som en sån enorm förlust,
så irreversibelt.
Och ja kanske kan man kalla det förlust,
för man förlorar möjligheten att få vara med människan.
Men ändå, det är ingen förlust, det är bara jävligt tungt.

Det är en strof som ekat i huvudet på mig i ett dygn snart,
Savage Garden.
Kommer ihåg när jag lyssnade som en toka på dom,
det var verkligen BARA Savage garden då.
Kanske återspeglar det lite hur jag har varit, en periodare.
Kanske att jag fortfarande är så.
periodare.
Men en del saker består, en del perioder är långa, längre, hela vägen.
Och nog känner jag skillnad på dom. perioderna och perioderna.

Hade en mardröm inatt,
en mardöm som får det att vändas i magen på mig. fy fan vad den var hemsk och så otroligt verklig,
vaknade med tårar på kinderna och en fuktig kudde, undrar hur länge jag faktistk legat och bölat i sömnen ?

Har precis varit på ett riktigt skönt yogapass,
Det blev ett otroligt bra flöde genom hela passet så att värmen verkligen spred sig i kroppen,
andningen satt som den skulle och kroppen gjorde åtminstone nästan som jag ville.
Riktigt riktigt skönt.

Lika skönt är att jag nu äntligen fått mitt nya bankkort, eftersom det gamla spärrades när jag tappade plånboken.
Roligt är också att nya bankkortet också har samma fina bild som det gamla kortet har,
jag trodde att jag skulle få ett trist gul/svart kort den här gången men jag fick ett sprillans superfint istället :)
så nu ska jag handla mat för mitt kylskåp ekar...

Det ser ut att bli Bergen, Norge i sommar igen.
Känns riktigt bra, för trots en hel del slit måste jag ändå säga att jag faktiskt trivdes där!
Ska bli jättekul att se vilka som bor kvar, en del har jag tänkt på lite extra efteråt!
Nu är det skola, och sen styrkeyoga :)

Ibland måste man bara hålla i,
och om man kan hålla i sig själv eller någon annan spelar inte så stor roll.
Bara man håller i sig,
och sen passerar vågen. Förhoppningsvis riktigt smidigt.
Nu tycker jag mig vara back on track.
bara lite förkyld men det är övergående!

Blev bio igårkväll efter en helskön tokledig dag,
såg Mammut som jag hade ganska höga förväningar på,
men den var ganska beige, blev som ett plattfall,
eller en utebliven orgasm om man hellre vill kalla det så.
Den var i alla fall ingenting jag kommer att se igen, trots att Gael Garcia Bernal är med..
Nästan gång får inte jag välja filmen.. ;)

idag har jag rensat.
kastat 6 stora påsar med skräp.
lastat andra påsar fulla med saker som ska skänkas bort.
Det var skönt att rensa.
som terapi.
ut med det gamla, in med det nya?
nåja i vilket fall som helst så är det nu ordning och reda i in lilla etta :)

jag har så fantastiskt fina vänner,
och jag lär känna flera av dem mer och mer för varje dag som går,
ser nya egenskaper, upptäcker nya rörelser, blickar, leenden.
Det är hur härligt som helst.
och jag är så glad att de finns, så otroligt glad.
Och så glad över att kunna finnas för dem.
Kanske låter det helt euforiskt, men det är sant.
så sant.

Idag vill jag bara gå o lägga mig igen.
Det är inte bara för att det ligger en vacker Micke i min säng,
inte heller bara för att jag sovit alldeles för få timmar och drömt alldeles för många mardrömmar,
nej det är inte heller för att jag är förkyld.
Det är för att idag vill jag ligga inne.
Men nu ska jag ha redovisning i skolan istället.
ibland är jag bara så otroligt opepp...

Det är plugg idag,
jag är lite dålig på det ibland.
Imorgon ska det presenteras artikel och jag ska försöka reda ut EKG för mina gruppkamrater.
Inte så jättesvårt tänkte jag först, det är ju inte så invecklat.
För det är det inte. egentligen.
fast det är det ändå, ju mer man läser om det.
Så från att ha förstått EKG lite översiktligt har jag nu lyckats dyka allra längst ner i vektorernas värld och fattar helt plötsligt nästan ingenting.
Sen ska jag försöka förstå hur Troponin-T och fettsyrebindande proteinet H-FABP kan användas vid diagnostisering vid akut hjärtsyndrom. gah.
Men tro inte att jag klagar, det här är riktigt riktigt intressant.
Bara lite väl invecklat...

Igår var det sittning för Thérese och Johan,
en riktigt lyckad sådan.
Jag var hemma hos Josse och lekte i hennes garderob innan och hittade mig en schysst outfit,
det var bara starten på en riktig schysst kväll.
Fina vänner, roliga nya bekantskaper, ja you name it. Allt var där.
God mat, god dryck, sen blev det dans och tequilarace.
Avslutade kvällen på ÖGs där jag träffade fina Micke och så fick jag sällskap hem till slut :D

Blev sconesfrukost idag igen,
och sen är det plugg som gäller innan jag ska ha ett nytt boxpass i eftermiddag..