linamarcela

Senaste dagarna har gränser gjort flera gånger tagit min uppmärksamhet.
Inte gränser mellan områden, utan gränser mellan vad som är rätt och fel,
eller vad man kan tänka sig att gå med på eller inte.
Jag har lärt mig att det är otroligt skönt att känna vart man har sin egen gräns,
men samtidigt är det oerhört viktigt att inse att min gräns inte är densamma som andras gränser.
Det kan blir svårt det där, att synka gränserna, för alla har ändå rätt att ha sin egna gräns,
när det är en själv det handlar om.
Så egentligen är det inte så svårt att synka gränserna, för när det inte längre bara är mig själv det handlar om
så måste jag (enligt mig) ta hänsyn till andra individers gränser. Ibland till och med till större grad än min egna gräns.
kommunikation. svårare än så behöver det inte vara.
och med en väldigt rak, öppen sådan så löser sig det mesta.
Åter till det sköna med att hitta sin egen gräns. För har man gjort det, efter ett någorlunda sundt resonemang och mycket känsla så har man någonting att stå på, luta sig tillbaka mot. Och att då stå på sig eller till och med säga ifrån,
är inte längre särskilt svårt. Åtminstone inte om man kan tänka sig in i andra människors tankesätt för deras gränser.
För på samma sätt som jag respekterar er gräns, vill jag att ni ska respektera min.
Titt så lätt det då kan bli. :)