linamarcela

Det var en mkt bra start på dagen,
som nu ska fortsätta med plugg, städ, träning, tvätt och allt annat skoj som livet har att erbjuda ;)

Har precis varit med om en klockren men extremt otippad kväll.
många skratt, mycket glädje och många överraskningar.
Det passar mig!
Snacka om att någon kommer bli förvånad imorgon kl 11!!!

Allt har sin tid I guess.
Ja så är det ju, och just nu är en tid när jag inte kan prata med min prins,
det suger för precis samtidigt händer så mkt som jag vill prata med honom om.

Har fikat med C idag, vara bara sisådär ett år sedan vi sågs,
helt sjukt hur det kunde bli så,
men jag är jätteglad att vi äntligen sågs för det var kanontrevligt.
Även där har väl allting haft sin tid antar jag,

Ska plugga en del ikväll med josse,
men jag vill inte plugga.
jag vill ut och dansa.
så alltså ska jag ut och dansa efteråt.
Så först tid för plugg och sen tid för dans, ja ni ser, allting har sin tid!

Ännu en ny dag,
och den börjades med kort morgonjogg,
benen var tunga som bly, hamstrings korta som stubbar, och det blev ingen vidare mysig runda men men upp är jag iaf.
Tränade på gerda igår, stegade gympapass, var riktigt kul att testa hur man kan använda det jag lärt mig i turkiet,
upp till bevis lite imorgon när jag ska testa lite mer på passet. :)

Tänker på Micke väldigt mycket nu,
som att kroppen varit på svält utan hans närhet allt för länge nu,
ibland får man bita ihop lite extra!!

Varje morgon är som ett helvete. fast ändå inte.
jag tar mig inte ur sängen, inte för att jag är sömning, utan för att kroppen säger NEJ.
Jag ligger minst en timma, räknar sekunder, tittar i taket och tänker "Nu ska jag upp",
men vad händer? Jag ligger kvar, nästan förvånad över mig själv.

Kom till slut upp idag, och blev en timmes promenad i solen,
det får mig att må bra, ger mig energi.
Behöver plugga, tentaångesten ligger som ett energisugande moln över mig,
men nej prio ett är faktiskt städa. Inte som dålig undanflykt uta för att det fanns ca 20 kvcm golvyta i min lägenhet,
jag överdriver inte. Golvet var bokstavligt talat täckt av saker. IKEA-påsar med tvätt som faktiskt är tvättat men som bara inte tagit sig in i garderoben än, tre stora väskor med även rentvättade kläder och annat i dom (det har bara itne tagit sig upp ur väskorna än), och sen en miljon konstiga saker, påsar från alla olika saker jag är iväg på, med allt från stetoskop till boxhanskar i. Det är pinsamt. Ändå skriver jag det här.
Men nu har det börjat städas, från grunden, sorteras, slängas, vikas, hängas, tvättas, torkas, dammsugas osv.
Ja vafan ni vet väl själva hur en städning går till..

Ska iväg till jobbet nu strax, får fortsätta ikväll och sen plugga senare än senast.
ett steg i taget eller hur var det?

Var ute och joggade 50 min nu på morgonen,
det gick så sakta. så tungt.
Varje steg kändes som om det var det allra sista,
men för varje steg så visste jag att jag skulle orka bara ett endaste till.
Och framåt kom jag.
Det var ingen vidare skön joggingtur, men såhär på andra sidan känns det bra.
Det är så man får ta det. ett steg i taget. Blir det bättre metafor än såhär?

När man är sjuk och inte kan göra någonting så har man otroligt mycket tid till att lyssna.
Jag har lyssnat på Bob Dylan, Michael och Dolly Parton. Men mest av allt har jag fått lyssna på mina egna tankar,
vare sig jag velat eller inte. Det händer ju inte så mycket mer när man ligger dubbelvikt på badrumsgolvet.
Jag har tänkt allt det där jag brukar tänka, alla vardagsting. Det jag också tänkt är sånt jag inte alls brukar vilja tänka på,
allt sånt som ingen av oss vill tänka på, det där allra läskigaste med alltihop. Rädslan.
För vi är alla rädda. vem kan förneka det?
Rädda för allt möjligt, för att bli sårade, lämnade, ensamma, övergivna, misslyckade, besvikna, oälskade, you name it.
Jag har tidigare sagt att jag inte vill se att vi kan förlora andra människor. Eftersom vi aldrig haft dom. Däremot kan vi förlora möjligheten att få fortsätta vara med dom, träffas, känna, umgås, njuta, leva. Och oavsett vilken löjlig definition jag vill sätta på det, trots min ibland fånigt naiva optimism och syn på livet som det ljusblå, så känns det ändå som en förlust.
Och ju mer vi vågar älska, desto ondare gör det att förlora.

Sitter ensam vaken, för dygnet existerar inte längre. Varför ska jag sova, och sedan vakna om 15 min av att jag vill kräkas, jag kan istället sitta uppe en stund och fortsätta lyssna. helst av allt på Bob eller Dolly, men det kommer sluta med att mina egna tankar tar över. Och just nu är jag rädd. såinihelvetesjävlarädd. för att förlora  (ja jag ger mig, det känns ju som förlust o då är det väl en förlust??).
Såklart att ni tror att jag pratar om min älskling nu, för ja det skulle göra mig så otroligt illa om jag förlorade honom. Men jag tror på oss så starkt att förlust känns som en evighet bor (livsfarligt men skönt att känna så!). Nej det är inte just älskade Micke jag är rädd att förlora. 
Jag är rädd att förlora allt!
För jag älskar det så mycket. och jag har det så otroligt bra. jag är bara inte beredd på att en pusselbit ska lossna, för nu har jag mitt tusenbitars på plats.
Och med alla bitar sammanflätade ska jag nu sova istället, sluta oroa mig för att förlora och istället fortsätta njuta av allt jag får uppleva varje dag. För det är bara att inse; en magsjuka är som en sandlåda i Sahara (återigen en klockren metafor..) och det är ju ingen idé att stanna i den lilla lådan!

.. och så ska det lämnas salmonellaprov..

Ibland är det jobbigt,
både små saker och så även alltihop.
Och ibland känner man sig även jobbig,
jobbigare än man kanske egentligen är.
Är det då jag själv som bråkar med mig själv och tycker att jag är jobbig?
Kanske ska man ta sig ett litet snack med sig själv och reda ut det hela.
Att inte vara allra högst på topp är ju inte detsamma som att vara jobbig!

och ja jag gör metaforer mest hela tiden, det är mitt sätt att uttrycka mig.
Gärna flera gånger i rad också, så då kan man ju hoppa över varannan mening om man tycker det är jobbigt.

Hade tänkt ge mig ut på en morgonpromenad men det regnade så skorna ville inte knyta sig på mina fötter.
Satte istället igång och hittade lite inspiration till ett nytt gympapass, jag hade ju ändå 1 timma över,
så det blev lite hemmagympa till diverse otippade låtar, kanske går det att göra något av YMCA?
Efter en halvtimmes gympande så började jag plocka fram sånna där låtar som jag älskar, när hela kroppen släpps lös, och speciellt här hemma i morgonmörkret när ingen kan se mig.
Så det blev en runda skak och gung innan frukost och nu är det skolan som väntar.
Bättre start kunde det inte blivit idag!

Nu börjar jag få pirr i magen,
jag trodde absolut inte att jag skulle få resfeber innan jag stack iväg,
resfeber brukar för mig innebär att jag ska se nåt helt nytt, vara någonstans där jag aldrig varit förut,
helst av allt lära mig massa nya saker, äta konstig mat och träffa nya människor.
Men det är ju precis det jag ska göra!!!
Kanske inte på det sätt jag tidigare gjort, med båtturer, vandringar, öde stränder, långa nätter i hängmatta osv,
men alltdetdärsomgermigresfeber är ändå med: nya människor, nya platser, nya aktiviteter, sol sol sol, annorlunda mat, bad bad bad, och mitt i alltihopa så ska jag utvecklas.

Dags att lämna blod!

Jag blir lite illamående av hur det kan vara ibland,
hur en del människor anser sig bättre än andra.
Ja man kan vara bättre på att prestera någonting, bättre på att förstå någonting.
bättre på att komma ihåg någonting (ni ser vart jag vill komma), men hur kan man som person vara bättre än någon annan?
Snällare? ja. snabbare? ja, mer omtänksam? ja. men BÄTTRE? Nej.
Jag kan inte se det.


Nu ska jag äta banan o keso med massa kanel och müsli och sen är det sovadags och jag kommer sova som en prinsessa och drömma om min prins!

inte många dagar kvar till Utbildningsresa med stort U.
Magen är ett jävla helvete just nu, har varit bra i flera dagar men så åt jag en macka för mycket och där sket det sig,
blir så förbannad att det är så hårfint alltihop.
Vill lägga in min mage ett tag, eller lämna in den på service, reklamera, byta, sälja på loppis, you name it!

Har gjort ett event på Facebook förresten (supertöntigt jag vet?),
Malin föreslog att ses på fredag och det verkar vara en del som är på,
så det bidde Grill och Skoj här uppe på norr. Så kom dit vettja!

Nu är det box som gäller, och sen hem och krama kudden (läs nallen) och tänka på Mannen med det stora M:et,
innan jag somnar utmattad. Eller så kommer jag vara grymt uppe i varv efter boxen och absolut inte kunna somna...

Har haft en så klockren helg,
med soliga promenader, mysmys med mams och mormor, bastu tills jag nästan stupat, bubbel med de goaste,
och så även lite dans halva natten på Tegnérs. Mkt mkt lyckat vill säga! :)

Jag har redan börjat sakna,
det är mitt sätt att bearbeta.
Jag går liksom in som i sorg ett par dagar,
sover dubbelt så mycket som vanligt, orkar inte riktigt ta mig för någonting,

Har åtminstone tagit mig ur sängen idag,
och hela dagen står i träningens, skolans och vännernas tecken,
egentligen en helt fantastisk dag med morgonpromenad, plugg, träning med Malin och sen ev ge mig ut en kort kort testtur med pärlan innan det ev blir yoga och ev träffa tjejjorna ikväll.
Ändå är jag lam, trött, vek och jag blir så arg på mig själv,
varför kan jag bara inte stänga av en stund, njuta av allt det underbara,
sådär som jag gjort förut? Jag vet att jag kan, jag måste bara få vara ledsen en stund, ett kort tag
och sen upp på hästen igen!

Åtta dagar kvar till Turkiet nu, känns både super men just idag så är jag seg segare segaste så att hoppa omkring i 30 graders värme och sol är inte såå lockande, kanske snarare en drink i solstolen är nåt för mig? :)

Har inte hunnit bli så pepp inför Turkiet än,
men var på lite infomöte nu under eftermiddagen,
och hej och hå vad pepp jag blev.
niodagarkvar! :D

började dagen med en prompanix och slängde i lite tvätt,
blir superfrulle nu och sen laboration i skolan.
Helst av allt vill jag träffa Micke,
men ibland kör det ihop sig.
yeye sätt fart nu! :)

Hehe någon har önskat fler bilder.
Jo det är ju faktiskt skoj med bilder,
för vem älskade inte Kalle Anka mer än att läsa böcker?
Jag var visserligen mer ett Bamse-fan men även jag växte till mig någorlunda
och insåg charmen med Kalle och hans vänner.
Så bara för att Kalle Anka är så roligt att "läsa" så ska det bli fler bilder på bloggen.
långsökt? självklart!

Upp och hoppa, tvätta, prompanixa och nu ska jag träffa Malin och lyfta lite skrot och skaka loss kroppen ordentligt.
Blir hemfärd senare idag,
delade känslor.
Så värdelöst att behöva känna så,
för egentligen vill jag ju hem o träffa de underbara, vara lite ledig, komma bort från skolstaden,
men samtidigt vill jag inte åka ifrån den allra vackraste.
Jag vill ju ligga i famnen eller knuffa på handen.
En annan gång.
Nu kallar gymet på mig!

hejsvejs