ett steg i taget
Var ute och joggade 50 min nu på morgonen,
det gick så sakta. så tungt.
Varje steg kändes som om det var det allra sista,
men för varje steg så visste jag att jag skulle orka bara ett endaste till.
Och framåt kom jag.
Det var ingen vidare skön joggingtur, men såhär på andra sidan känns det bra.
Det är så man får ta det. ett steg i taget. Blir det bättre metafor än såhär?
det gick så sakta. så tungt.
Varje steg kändes som om det var det allra sista,
men för varje steg så visste jag att jag skulle orka bara ett endaste till.
Och framåt kom jag.
Det var ingen vidare skön joggingtur, men såhär på andra sidan känns det bra.
Det är så man får ta det. ett steg i taget. Blir det bättre metafor än såhär?
Kommentarer
Trackback
