linamarcela

jag vet åtminstone vem som har en stark vilja.
Det är jag.
Samtidigt är jag en sån där känslomänniska,
men med min starka vilja så går det att sätta sig över det mesta.
ja nu jävlar.

Dags för en löprunda,
bara att känna in,
och sen  ska det bära iväg.

Har varit en rejäl bloggtorka,
vilket beror på diverse saker. Inte att det inte hänt någonting att skriva om, snarare tvärtom.
Förutom att jag varit hemma en sväng, varit iväg i till Alperna och nu haft riktigt härligt finbesök i Skåneland,
så har jag även njutit av livet i de där små stunderna i vardagen,
som när det är sol när jag cyklar till skolan, eller som när jag håller mig vaken på en hel föreläsning, och när jag rullar i solen...
och när jag antingen bastar med två suveräna människor eller med 15 handuksviftande Italienare.

Helgen har varit suverän,
Martina och jag har tagit oss an både Malmöstad och Lundaland på ett mycket varmt sätt,
och gårkvällens final var verkligen inte någonting att klaga på.
Med Martina, gelé och en riktigt fäjn Östgötska blir det bara inte fel!

Ja jag vill se mig själv som en problemlösare,
kanske är jag inte lika vass som Micke,
men helt tappad är jag ändå inte.
Var sååå nära på att köpa nya snowboardbrallor nu, men nej jag tänker inte ge mig,
har jag bestämt mig för att INTE köpa någonting nytt  på hela mars månad så ska jag inte.
så enkelt är det.
Men nu har jag ordnat problemet, och det kommer antagligen upp bilder nästa vecka,
det blev inte som jag från allra första början tänkt mig, men vad blir egentligen det?
Dags att tänka om, tänka nytt, tänka fritt! :)

Yes nästa vecka kommer Martina ner till skåneland, och vi ska på kalas, shoppa i Malmö och leva livet!
Ja har faktiskt inte haft några besök här alls egentligen, lite trist ju för jag har bott här över ett år nu,
men mor och far har hälsat på och kära mormor också!
Ska bli otroligt skoj att hänga en helg med Märta! :)

Byxorna fortfarande borta, helt sjukt hur de kan vara borta.
Börjar snart få panik på riktigt.
Kanske att jag måste köpa mig ett par nya på plats,
jag kommer ju inte direkt gråta för det,
men eftersom jag har en icke-shopping-månad så  blir det lite surt att snubbla på mållinjen sådär den 25e..

Nej det är faktiskt inte så jävla roligt.
på riktigt.
Men idag händer åtminstone massa skoj,
ska träffa Malin och ha en hel halvdag med träning, lunch o massa prat, alltid lika toppen!
Sen ska det packas, packas och åter packas!!!
Måste komma ihåg att skriva ut biljetten också,
och kanske ska man hålla i ett boxpass ikväll?

Det är lite surt att försöka komma iform och redan efter ett pass har jag skoskav, helt värdelöst.
mina ben och fötter är helt enkelt inte gjort för löpning.
Jag tänkte inte misströsta, får hoppa upp på den där dammiga motionscykeln istället!

återigen påminns jag om hur otillräkneligt allt är,
hur allt kan vända från ljus till mörker,
eller när man är där mitt i allt som skulle ha blivit den lyckligaste stunden i livet,
och istället tar allt bara slut. bara sådär. när man allra allra minst anat det.
Det rycker tag i mig, får mig att må illa.
så att jag nästan tappar andan ett tag och allt stannar upp.
Vet inte hur jag ska ställa mig till alltihop, om jag nu ska njuta mer av livet,
jag njuter redan av livet, för fullo.  Men kanske att jag kan njuta mer...

har varit ute på en riktig powerwalk på förmiddagen,
skogsrundan på Ramunderberget,
jag har faktiskt saknat det. Finns inga sköna backiga skogsrundor i Lund, där får man promenera mellan husen på cykelvägarna, inte fy skam men det är inte i närheten av sörpingsskogarna ju!
När jag rör på mig så blir det sorterat i hjärnan, så otroligt skönt,
och ett av mina projekt börjar nu ta form, åt minstone visuellt. :D

i höstas hade jag två projekt, det ena var att bli ledare på gerdahallen,
och det andra projektet hette Mr M. (han vet nog inte om att han var ett projekt ;)  ).
Nu är våren här istället och eftersom de båda tidigare projekten roddes i hamn precis som jag tänkte (haha kanske inte riktigt), så är det  nu dags för nya projekt.
De är två till antalet även den här gången,
och båda två startar just idag. Fredagen den 20e mars. Det var kanske inte den dagen jag hade tänkt starta nya projekt
men just idag känns som en mkt bra dag för att sätta igång.
Jag har än så länge bara en översiktsplan över projekten i fråga, och några lämpliga namn finns inte än,
men det återkommer jag med!
mors o hej för nu väntar en skogspromenad!

Åh vad jag ser fram emot att komma hem,
jag är gråtfärdig av lycka över att träffa fina fina familjen, älskade mormor och vännernafrånförr.
Det ska bli så otroligt skönt att ha sovmornar, gå långa promenader och titta på alltdärhemma.
Nej jag kan inte beskriva det.

Nu är hoppet hoppat.
Just för tillfället blir det inte värre än såhär,
och det känns bra, för det här kan jag ta.
Jag tar det helt enkelt.

älskade, jag vill ligga slingrad kring dig inatt. imorgon. på torsdag.

Nu sitter jag och pillar på den där jävla tanden.
nej det är fel liknelse. ja jag vet att jag är dålig på metaforer men jag gillar dom.
Jag sitter o väntar på att hoppa, och blir så trött på att vänta,
jag vill bara hoppa, få det gjort. orkar inte bli rädd och tappa energi på vägen.
fan det orkar jag bara inte.
dags att hoppa istället! utan att blunda!

Hej hopp vad jag har finaste vänner.
fina finare finast!
hurra för dom!

återigen handlar det om balansen,
om att hitta den.
och det är inte alltid lätt mina vänner,
att varken göra det ena eller det andra för mycket.

Just nu funderar jag över drömmar, verklighet, fantasi, naivitet och realism.
För hur lägger man det lagom,
när drömmar och mål ska driva oss framåt,
skapa en mening.
Hur stannar vi kvar i verkligheten,
låter bli att tappa greppet?
Ibland vill man så gärna, så mycket, så innerligt och då skapas en vision, en dröm. fantasi. kanske av ren naivitet.
Hur målar vi upp en önskan utan att riskera att bli besvikna.
Och om man inte blir besviken, har man då önskat tillräckligt mycket egentligen?
När jag önskar och hoppas så mycket, målar jag då upp en verklighet som egentligen inte finns där,
är det kanske så att jag lurar mig själv, och i slutändan är det jag själv som riskerar att göra mig besviken? egentligen.
Vart ska jag då landa, för samtidigt som båda fötterna står stadigt. mycket stadigt,
så vill även jag kunna flyga ibland, flyga med naivitetens vingar. Men då blir det antagligen en kraschlandning, precis där verklighetens vindpust rycker tag i mig, och det visar sig att när verkligheten kommer så är fantasin inte ens luft.
Oavsett vad fantasin handlar om; en vän, en kärlek, en resa, en upplevelse,
Är det värt att testa? För att se hur långt man kan komma? värt att testa för att känna suset i magen trots att det egentligen inte susar alls?

jag är på så bra humör.
Det är så jävla skönt att känna sig lite pepp igen.
sugen på livet helt enkelt.
förkylningen har inte bara tagit den fysiska energin av mig,
hela huvudet har ju säckat ihop och nu känns det äntligen som att solen håller på
att gå upp igen..
Egentligen är det värdelöst att mannen min ska sticka iväg utomlands om bara dryga veckan,
men man får se det ljusa i situationen ( jag får låna hans extrafrys vilket är 1000% bättre än mitt nuvarande frysfack som är så litet att jag kallar det för frysveck!! ), och göra det bästa av det!
Och tänk bara så fantastiskt att tycka om någon så mycket att det kommer svida i hela mig av saknad,
det är ingenting att ta förgivet sådär. Det är lyx.
(HA påminn mig om det när jag ligger o vrider mig i sängen o tror att hjärtat ska hoppa ur kroppen av saknad ;) )
Dags för en promenad!

Har haft qualitytime med grabbarna från Norrköping.
Jag gillar deras spontanitet, det ska det bli mer av!!

Har pratat med en vän, en vän som jag tycker så mkt om att att prata med.
och jag vill bara återigen poängtera vikten av sitt eget värde.
låt aldrig någon sätta sig på er, aldrig.
men tro inte heller att stolthet kommer att hjälpa er någon längre bit.
kanske är det precis som vi lärde oss på lågstadiet,
gyllene regeln ni vet.
behandla andra så som ni själva vill bli behandlade.

Vännen du är töntigt nog fucking fabulous.
jag trodde inte jag skulle använda ett sådan uttryck
men det pirrar i hela kroppen på mig när jag känner hur mycket jag tycker om dig.
saknar dig saknar dig saknar dig,
och tack för all energi!

Vännen du är töntigt nog fucking fabulous.
jag trodde inte jag skulle använda ett sådan uttryck
men det pirrar i hela kroppen på mig när jag känner hur mycket jag tycker om dig.
saknar dig saknar dig saknar dig,
och tack för all energi!

att älska är att våga bli så sårad att man frågar sig själv om det är värt det,
och samtidigt alltid alltid svara likadant.
självklart!