linamarcela

Varje morgon är som ett helvete. fast ändå inte.
jag tar mig inte ur sängen, inte för att jag är sömning, utan för att kroppen säger NEJ.
Jag ligger minst en timma, räknar sekunder, tittar i taket och tänker "Nu ska jag upp",
men vad händer? Jag ligger kvar, nästan förvånad över mig själv.

Kom till slut upp idag, och blev en timmes promenad i solen,
det får mig att må bra, ger mig energi.
Behöver plugga, tentaångesten ligger som ett energisugande moln över mig,
men nej prio ett är faktiskt städa. Inte som dålig undanflykt uta för att det fanns ca 20 kvcm golvyta i min lägenhet,
jag överdriver inte. Golvet var bokstavligt talat täckt av saker. IKEA-påsar med tvätt som faktiskt är tvättat men som bara inte tagit sig in i garderoben än, tre stora väskor med även rentvättade kläder och annat i dom (det har bara itne tagit sig upp ur väskorna än), och sen en miljon konstiga saker, påsar från alla olika saker jag är iväg på, med allt från stetoskop till boxhanskar i. Det är pinsamt. Ändå skriver jag det här.
Men nu har det börjat städas, från grunden, sorteras, slängas, vikas, hängas, tvättas, torkas, dammsugas osv.
Ja vafan ni vet väl själva hur en städning går till..

Ska iväg till jobbet nu strax, får fortsätta ikväll och sen plugga senare än senast.
ett steg i taget eller hur var det?