linamarcela

Jag har redan börjat sakna,
det är mitt sätt att bearbeta.
Jag går liksom in som i sorg ett par dagar,
sover dubbelt så mycket som vanligt, orkar inte riktigt ta mig för någonting,

Har åtminstone tagit mig ur sängen idag,
och hela dagen står i träningens, skolans och vännernas tecken,
egentligen en helt fantastisk dag med morgonpromenad, plugg, träning med Malin och sen ev ge mig ut en kort kort testtur med pärlan innan det ev blir yoga och ev träffa tjejjorna ikväll.
Ändå är jag lam, trött, vek och jag blir så arg på mig själv,
varför kan jag bara inte stänga av en stund, njuta av allt det underbara,
sådär som jag gjort förut? Jag vet att jag kan, jag måste bara få vara ledsen en stund, ett kort tag
och sen upp på hästen igen!

Åtta dagar kvar till Turkiet nu, känns både super men just idag så är jag seg segare segaste så att hoppa omkring i 30 graders värme och sol är inte såå lockande, kanske snarare en drink i solstolen är nåt för mig? :)