linamarcela

Imorgon är terminstentan,
jag är skev.
halva jag känner mig kolugn, jag har förstått det mesta,
andra halvan har panik, för det är många bitar som är svåra att förstå eller förklara, för att inte tala om memorera.
Panikhalvan får gå och lägga sig nu.

Direkt efter tentan är det gympastegning och boxövning,
Jag har verkligen sett fram emot de här dagarna som kommer,
och fruktat dom på samma gång,
ska bli så skönt att få det gjort men samtidigt kommer det säkert att känna snopet på något konstigt vis.
vad händer sen?

jodå det ska jag tala om för er,
det händer helt fantastiskt mycket härliga saker,
och jag kommer åtminstone ha lite mer tid till att njuta av andra saker i livet.
sweet.

Det har känts som ett enda stortjävlakaos senaste tiden.
för det är så mycket jag ska lära mig och prestera på en enda gång,
ja lite för mkt som sagt.
Men nu äntligen börjar bitarna falla på plats ,
gympapasset börjar sitta bättre
och boxen ska jag lösa i helgen ;)
Tentan har kännt som en evig dimma
men trots att jag inte att pluggat ens hälften så mycket som jag tänkte mig från början
så har jag ända lyckats förstå det mesta. tillräckligt förhoppningsvis.
Det är lite jobbigt att inte kunna göra det jag tar mig han helt till 100%,
men jag är ändå mkt nöjd än så länge,
tors,fre, lör och sön blir fyra mycket händelserika dagar och det kommer laddas ur ordentligt.
Det blir kanon!

förresten fick jag mail från gerdahallen idag om att jag ska skicka in en bild på mig själv som de ska sätta upp på väggen med ledarfoton. Det var ju inte så svårt tänkte jag, men sen när jag börjar kolla bilderna blev det inte så lätt,
usch och fy hur löser man nu detta? ;)

Natten har varit helt otrolig,
ibland blir det så att jag inte sover alls.
vänder och vrider mig precis hela natten.
Tänker inte på något speciellt egentligen, jag kommer bara inte ner i varv (ja eller vad tusan det nu är för fel)
så klockan hinner bli både 02, 03 och 04.
När jag slumrat till en stund och vaknar strax innan sex så är sista timmen innan klockan ringer en evighet,
för jag vill inte gå upp tidigare, jag behöver ju sömnen, verkligen.
Men sen när klockan ringer så var det en lättnad att få kliva ur sängen (troddet jag aldrig att jag skulle säga),
första gången på över en månad jag varit uppe så tidigt,
så nu sitter jag här, påklädd, frukostäten och redo att ta mig an dagen, och klockan är bara kvart över sju.
Det värsta är att jag känner hur det svider i ögonen och jag vet att det inte kommer vara lika lätt att hålla sig vaken och uppmärksam nu när jag pluggar.
kanske är det nåt fel på mitt monoaminerga system? Är det så måntro att de kolinerga kärnorna i hjärnstammen inte slutat  spotta ut Acetylkolin på mig. eller så är jag bara stressad.
konstigt det, när jag igår var så lugn, kände att jag hade den stressiga veckan under kontroll,
det kändes riktigt riktigt bra helt enkelt.

Jaja, nu ska jag ner till gerdahallen och stega ett gympapass (ganska osugen såhär dags faktiskt) och sen blir det plugg hos J.

godmorgon!

Det är konstigt hur det kan vända så fort,
igår försökte jag plugga och det gick inte alls,
spenderade hela dagen nerbäddad istället.
fick inte in en enda mening i huvudet.
Idag däremot har jag på 1½ timma lyckats åstadkomma mer än jag lyckades med på hela dagen igår.
Det gäller väl att ta tillvara och utnyttja stunderna när det flyter antar jag,
och inse när man inte fungerar som man ska.

Jag är trött på det här, så otroligt trött på det,
trött på att inte kunna slappna av, trött på att hela tiden ha någonting som ska göras,
någonting som väntar på mig, som kräver massa massa energi.
Jag älskar att ha saker att göra, misstolka mig inte,
jag njuter när det går undan och jag får använda min fysiska och mentala kapacitet,
MEN det finns en gräns även för mig, trots att jag ändå vill räkna mig till en av de där som brukar köra på i 120..
Till slut blir det lite för mycket, till slut vill jag bara vara,
och det ska bli så otroligt skönt på söndag kväll när tentan är klar, boxen och gympan är påbörjad och jag just där och då inte har någonting alls jag måste göra, inte ett enda dugg.
och snart kanske jag har ork och tid att börja skämma bort min prins tillbaka.
Jag hade inte en aning om att det är så påfrestande att inte känna att man kan göra sitt yttersta,
för jag är så mkt bättre än såhär, kan visa så mkt mer, vara så mycket mer.
Men just nu måste fokus delas till så många olika saker att det inte går.
Jag brukar inte ha problem att ge, men nu har jag det, och det är värre än jag trodde att det skulle vara.

Nu är min 5-minuters paus slut, så nu ska jag fortsätta lära mig om minnet.
om jag bara kunde komma ihåg hur det fungerade.. ;)

jag vill inte ta det här.
inte just nu.
inte inte inte just nu.

men bara att bita ihop, ta en alvedon, låtsas som ingenting
och försöka fortsätta.
att plugga då. för det är det enda jag kan ta tag i.
resten får vara, vänta på mig tills senare.

har lyckas med en hel del idag,
men när det roligaste återstår,
vad händer då?
jo akut huvudvärk såklart,
nästan åt migränhållet men ändå inte.
mensnällaförihelveteintenu tänkte jag då,
men jo det är precis nu huvudet ska värka så att det känns som en smärre bergsspängning där inne.
typiskt.

får bli en promenad eller en tablett.
och sen tacopaj kanske?

jag har försökt varva tentaplugg, gympastegning, boxövning och mys,
det är inte det lättaste att ha fyra högprioriterade saker man vill göra
men igår blev det nog en perfekt dag

sovmorgon med mys
plugg
boxövning
plugg
gympastegning
plugg med tjejjorna (= räknas nästan lite som mys)
plugg
filmmys

skapligt nöjd faktiskt.

ja nu börjar jag förstå innebörden av ordspråket.
hade lite svårt att förstå vad de menade förut.
men så självklart ändå.

Blev film igår med två riktigt sköna killar,
bruges lr nåt. en romantisk dramathrillerkomedi, eller hur var det?
okejdå jag hade velat ha mer romantik i den
men det var intressant att se hur de faktiskt lyckats göra en dramathrillekomedi, vilket jag tycker verkar lite smått svårt att få ihop. frågan är nu om filmen ska rekomenderas eller inte..
äh den kan vara värd att se en gång, men antagligen inte två.
rättvis kritik.

jag fryser.
fryser ända in i benmärgen,
i det spongiösa benet alltså.
fryser så att jag inte någonsin vill resa mig ur sängen.
men nu ska jag snart ta mig iväg i mörkret
men det ska boxas o då får jag alltid energi :D

Har faktiskt pluggat lite nu.
berömmer mig själv för varenda minut jag åstadkommer,
det är inte lätt när det är 2 minusgrader och solen skiner, träden glittrar av frost och livet leker.
Så nu ska jag ut och gå en sväng och sen fortsätta plugga.
Blir box ikväll, för första gången på allt för länge.
och det ska bli superkul att gå på alex första pass också :)

Nur har jag packat ihop allting,
det blev mycket packning.
men aldrig att jag trodde att jag skulle få plats med allting,
jag har med mig allt från kuddar till vinterjackor, squashracket, dator, julklappar och halva skolan.
Det är nästan så att jag packat lika bra som Melkerus,
han är nog mästaren av packare,
men nu är jag tydligen riktigt bra packare jag med.
Jag reser nu hem 100,3 kg tung,
alltså en viktökning med 5 kg sen jag åkte hit innan jul.
jag får hoppas att jag har mer packning med mig
så att det inte är jag som lagt på mig de fina fem..;)

Ikväll saknar jag honom.
lite mer än igår.
jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är,
men någonting gör mig svagare idag,
lite vekare.
så idag saknar jag honom mer än igår.
eller så är jag kanske starkare idag,
som vågar känna efter mer?
jaja jag är ändå för trött för att orka packa klart.
för lat för att plugga eller så är jag bara inte riktigt frisk än.
i vilket fall som helst är det sovdags strax.

och söta drömmar.

jag var sisådär 50 cm från att krocka idag, 50 cm kanske inte låter sådär jättenära,
men i hyfsade farter är 50 cm inte så mkt, och speciellt inte om idiotföraren inte har kontroll på sin bil,
utan istället är ute och leker tuff och sladdar omkring i snömodden.
Då är 50 cm inte kartigt.
och kartig var inte heller jag.
med glansiga ögon körde jag skakis hem till mor och far där maten väntade,
ibland är den där tryggheten på tornvägen lite extra skön!

har förresten en tågbiljett Norrköping - Lund onsdag 7/1 på förmiddagen,
som jag nu inte kommer att använda,
så om någon har lust att köpa den för 95 kr eller helt enkelt få den av mig,
så hör av er!

har gått en riktigt lång prompanix och pratat med en av mina bästaste vänner.
Det var riktigt skönt att ventilera lite,
skönt att kunna lyssna och fundera igenom alltihop.
Det var helt enkelt skönt att få prata ordentligt.
Önskar bara att jag kunde ge mer svar, mer råd, mer liksom.
Men å andra sidan tror jag att jag ändå ger en hel del,
för jag lyssnar. och jag är glad att jag kan lyssna och verkligen verkligen lyssna.
En del har nämligen svårt för det, svårt för att lyssna,
för de vill inte höra.
Men jag vill.

ett perfekt sätt att maska från pluggandet är att följa med mams och paps ut på göta kanal och försöka åka skridskor.
Med betoning på försöka.
Men efter lite om och men, några kärringskrik och hjärtarytmier så lyckades jag ändå ta mig ända fram till Mem och även hela vägen tillbaka (en runda på nästan en mil). Måste jag påpeka extra hur stolt jag är?
Ja om ni hade sett mig de första minutrarna så skulle ni utan tvekan tro på mirakel för jag var inte kaxig till en början,
konstigt nog gick det riktigt bra på slutet.
Det är vad som kallas procedurminne (hej och hå jag lyckas till och med få in plugget i skridskoåkningen),
dvs hur man minns hur man tex cyklar eller som i det här fallet åker skridskor.

Ibland griper den tag i mig, hårt.
rädslan.
Den där rädslan för att förlora.
för ibland blir jag påmind om hur skör allt är,
hur fort det kan förändras,
och hur det man ibland tar förgivet kan slitas ifrån en,
bara sådär.

Det gör så ont i kroppen när jag är rädd för att förlora,
och jag har tidigare funderat på om man egentligen kan förlora.
För att förlora så måste man ha haft.
och jag har ingen, äger ingen.
Då kan man ju inte förlora någon.
och inte heller förlorar man någon när denne finns kvar längst in i hjärtat,
för där finns det alltid kvar.
det där.
Vad är det då som händer?
När man förlorar någon?

Det som kanske händer är att den man fått komma nära,
fått lära känna, dela med, älska,
den lämnar allt det här,
lämnar allt vi kan se.
Men minnena och känslan kan ingen någonsin ta ifrån mig.
så då har jag inte förlorat.
inte som jag vill se det.

eller så är det bara en tröst i allt det otäcka.
vad vet jag.

Masade mig ur sängen och tog mig till stan för en sminkning på Make Up Store,
och det var verkligen roligt att bli sminkad av någon som har ett helt annat synsätt på
make up än vad jag har.
Resultatet då?
mjo, nån kombination av dramatiskt och otäckt tror jag jag vill kalla det.
Men jag blev nöjd.

Har pratat med min fina vän Nina, och jag blev helt varm i kroppen av det,
har saknat mina Lundavänner inser jag,
och det ska bli toppen att komma ner dit igen
trots att en stor tenta väntar.

Nu väntar sängen och fortsatt spännande deckar-läsning,
jag tänker maska från pluggandet idag också för hjärnan är inte med mig riktigt än.

nyår firades sådär lagom,
först med trerätters och sedan med lite umgänge med vänner,
otippat nog så blev det en tur ut på dansgolvet när jag egentligen var som tröttast.
men efter att ha svängt på de lurviga ett tag så mådde jag genast bättre.
Tills jag vaknade.
Försöker tänka igenom kvällen igår men kan inte minnas att jag blivit påkörd av en ångvält,
ändå är det precis så det känns. Nu har jag åtminstone lyckats äta lite men annars har jag bara legat och yrat i sängen precis hela dagen. feber, huvudvärk, och ont i kroppen. låter som influensa, men nej den har jag ju vaccinerat mig emot,
visst borde jag få slippa då? snälla?
Nej det var inte riktigt såhär jag tänkt starta året,
med feberyra och en täppt näsa.
Men å andra sidan kunde det varit mkt värre. och om man ser allt från den ljusa sidan så får jag chansen att bara ligga helt stilla nu, det händer väldigt sällan annars.

Igår fick jag mig en funderare,
jag gillar oftast funderare.
men igår fick jag mig två funderare som jag inte var riktigt beredd på.
och en sak jag undrar efteråt är de där med svaga sidor.
ja för alla har vi dom, sidor vi är mindre stolta över,
sidor som vi gärna inte visar först.
men som vi ofta är väl medvetna om.
Och min grundtanke är att när man verkligen verkligen tycker om någon, så
tycker man även om (eller åtminstone kan leva med) dennes svaga sidor.
frågan är om det stämmer.
jag börjar undra.
eller jag har snarare ändrat mig.
jag kan inte leva med vilka svaga sidor som helst.
jag har sett så många exempel på det här,
alldeles för många exempel hos vänner och bekanta och nej jag kan inte utsätta mig för det.
tack o lov har jag träffat en människa som jag är helt övertygad om att jag kan ta även de svagare sidorna hos.
men bara om jag verkligen vill.
och det vill jag.

Visst var det drygt att knappt kunna sova inatt,
att hosta så att det kändes som att lungorna skulle gå sönder,
men drygare är det ändå att inse att nyår inte kommer firas av mig i år.
Det blir inte bättre än såhär just nu. Det är bara att inse.
Istället för att hoppas på en snabb förbättring och sedan bli besviken.
Nä nu ska jag ställa klockan, så att jag vaknar lagom för en dusch innan middagen,
och sen får jag ta allt som det kommer, oavsett om jag orkar vara med en timma eller hela natten.
nytt år blir det i vilket fall som helst,
och gott ska året bli!