årskrönikan såklart.
jag tänkte avrunda året med att börja skriva en ny blogg.
En ny blogg eftersom den gamla bloggen inte riktigt visade mitt rätta jag.
Så här är jag istället och här är mitt 2008 som inte alls blev ett dugg som jag tänkt det.
Jag började hela året med att sparka in det med en rejäl fest uppe i Sälen med goda vänner, mycket snö och snowboard, bättre start kan det nog knappast ha varit. Väl tillbaka i verkligheten, då Linköping, väntade lite sista tentaplugg.
Samma dag som den stora tentan skulle sättas, och nervositeten börjat krypa sig på, damp det ner ett stort kuvert i brevinkastet. Jag hade sett denna typ av kuvert så många gånger förut, och klumpen i magen infann sig precis som den skulle. intagningsbeskedet.
För trots att jag tyckte att sjukgymnastik var intressant så hade jag inte kunnat gå in för det helhjärtat, det hade inte lyckats bli min grej. Inte till 100%.
När jag sedan läste antagen så kom alla känslor, all längtan, allt hopp och all önskan. Jag hade ju så otroligt gärna velat komma in på programmet, få börja med allt det där intressanta, men aldrig hade jag fått chansen. Nu var det istället min tur, äntligen. Ja äntligen skulle jag få göra det jag ville. inte någon reservplan, jag skulle få förverkliga en av mina drömmar.
Det jag inte räknat med var att allt detta underbara skulle ske i Lund. Så som jag trivdes i Linkeboda, med vänner, lägenhet, jobb och alla trevliga löprundor runtomkring. Så skulle det bara lämnas, packas ihop på en vecka och sedan skulle jag vara någon helt annan stans, där jag inte kände en enda människa. I en stad jag inte hade några minnen av.
Som tur var handlade det bara om dagar innan skolan började, så jag fick lägga fokus på det praktiska; packa, säga hejdå till alla fina, hitta någonstans att bo (ja det var inte det lättaste) och arrangera en utflyttningsfest.
Jag fick aldrig tid att överväga, och det fanns ingenting att fundera kring. Det var helt enkelt min tur nu.
Väl på plats i Lund gick allt så fort, aldrig hade jag trott att det kunde flyta på så bra,
aldrig hade jag trott att jag skulle kunna njuta så mycket av alltihop. Med mängder av härliga människor att lära känna, platser att se, saker att göra och såklart även skolböcker att läsa, så gick våren och jag blev lundabo. Jag fick finbesök ett par gånger och träffade även sjöbokillarna lite då och då.
Med picnic i botaniska, tentaplugg på stranden, pastasallad i stadsparken, spelkvällar med punktering på pjäserna och dans till både schlager och elektriskt. Jag började lära känna helt fantastiska människor som jag inte har ord för, och trots att jag ändå trott att jag hittat mig själv tidigare så fanns det mer att se, mer av mig själv. och på något vis föll bitarna på plats.
som nybliven singel hade jag bara mig själv att bry mig om (ja på gott och ont såklart) och jag tog verkligen tillvara på det.
Det var med en liten klump i halsen som jag sa hejdå till skånelivet och åkte hem på sommarlov, förvånad över att jag redan var klar med första av elva terminer. Sommaren blev inte riktigt som planerad, men det blev en del turer till skärgården, mysiga stunder i sommarstugan med älskade mormor, och lite roliga kvällar med vännerna. Sedan väntade Norge och fem veckors intensivt jobbande tillsammans med fina Petra och Sofia. Inte trodde jag att Bergen skulle vara så vackert, men det var verkligen så att jag tappade andan. Efter fem veckors jobb kombinerat med backträning, pilates, fjällturer och en hel del gymande var jag nästan i toppform och det var dags att börja blicka mot Lund igen. Det kändes lite konstigt att det var första sommaren i mitt liv som jag inte stuckit iväg på någon resa, men samtidigt hade jag ändå njutit av det som fanns i närheten. Jag tror nog att det var nyttigt. Däremot så blir det garanterat en resa nästa sommar!
Det jag mer fick vara med om i somras var att träffa K, en väldigt fin människa. Och vi kom varandra så mycket närmre än vad jag egentligen var beredd på. Därifrån tar jag bara med mig allt det bra.
Efter Hecter-med-resten-festen började det bli mörkare på kvällarna igen, och lika fort som våren gått tog även hösten fart. För att få lite utmaning ville jag engagera mig i någonting, det jag inte riktigt räknade med var att det skulle bli så mycket. Förutom skolan skaffade jag mig ett jobb, var försökskanin i forskningsprojekt, utbildade mig till box-och gympaledare, var hemmahemma och hade några riktigt roliga kvällar med vännernafrånförr. I ärlighetens namn blev det lite hetsigt under andra halvan av hösten, och en längre tid skulle det bli jobbigt, men just som det var så kunde jag istället njuta av det. oj vad jag njutit.
Helt plötsligt var det mörkt både när man åkte till skolan och på vägen hem, jag ramlade med cykeln och hamnade på akuten. Självklart infann sig Nina direkt vilket för henne är så självklart. Ja jag har träffat så fina vänner i Lund, och det är ingen idé att rabbla upp dom här. De är iaf helt fantastiska som jag sagt förrut, och så härliga att jag vill omfamna dom allihop!
Det som var mindre tipppat var ett En Micke också dök upp på sjukan, och med kameran i högsta hugg charmade han både sjuksyrrorna och mig. På något vänster blev även han charmad och så dök han upp hemmahemma hos mor och far i mellandagarna (för att göra en något längre historia kort så blev han istället Den Micke) efter att jag hunnit fira jul med älskade mormor och resten av fina släkten.
Och nu sitter jag här. med ont i halsen då jag egentligen skulle spelat squash.
Jag har inte alls tagit upp allt i min årskrönikasåklart men det blev ändå ett hyfsat axplock.
Ska man betygsätt året, eller hur går det till? Jag är i alla fall sjukt nöjd, och om jag minns rätt har jag uppfyllt nyårslöftena från förra året. Antagligen är 2008 ett av de år som verkligen kommer att finnas kvar i mitt minne, det är jag helt säker på. Och med den här utgångspunkten (förutom halsont) så tror jag att även nästa år kan bli helt fantastiskt.
Gott nytt år och kul att ni hittat till min nya blogg
Lina
En ny blogg eftersom den gamla bloggen inte riktigt visade mitt rätta jag.
Så här är jag istället och här är mitt 2008 som inte alls blev ett dugg som jag tänkt det.
Jag började hela året med att sparka in det med en rejäl fest uppe i Sälen med goda vänner, mycket snö och snowboard, bättre start kan det nog knappast ha varit. Väl tillbaka i verkligheten, då Linköping, väntade lite sista tentaplugg.
Samma dag som den stora tentan skulle sättas, och nervositeten börjat krypa sig på, damp det ner ett stort kuvert i brevinkastet. Jag hade sett denna typ av kuvert så många gånger förut, och klumpen i magen infann sig precis som den skulle. intagningsbeskedet.
För trots att jag tyckte att sjukgymnastik var intressant så hade jag inte kunnat gå in för det helhjärtat, det hade inte lyckats bli min grej. Inte till 100%.
När jag sedan läste antagen så kom alla känslor, all längtan, allt hopp och all önskan. Jag hade ju så otroligt gärna velat komma in på programmet, få börja med allt det där intressanta, men aldrig hade jag fått chansen. Nu var det istället min tur, äntligen. Ja äntligen skulle jag få göra det jag ville. inte någon reservplan, jag skulle få förverkliga en av mina drömmar.
Det jag inte räknat med var att allt detta underbara skulle ske i Lund. Så som jag trivdes i Linkeboda, med vänner, lägenhet, jobb och alla trevliga löprundor runtomkring. Så skulle det bara lämnas, packas ihop på en vecka och sedan skulle jag vara någon helt annan stans, där jag inte kände en enda människa. I en stad jag inte hade några minnen av.
Som tur var handlade det bara om dagar innan skolan började, så jag fick lägga fokus på det praktiska; packa, säga hejdå till alla fina, hitta någonstans att bo (ja det var inte det lättaste) och arrangera en utflyttningsfest.
Jag fick aldrig tid att överväga, och det fanns ingenting att fundera kring. Det var helt enkelt min tur nu.
Väl på plats i Lund gick allt så fort, aldrig hade jag trott att det kunde flyta på så bra,
aldrig hade jag trott att jag skulle kunna njuta så mycket av alltihop. Med mängder av härliga människor att lära känna, platser att se, saker att göra och såklart även skolböcker att läsa, så gick våren och jag blev lundabo. Jag fick finbesök ett par gånger och träffade även sjöbokillarna lite då och då.
Med picnic i botaniska, tentaplugg på stranden, pastasallad i stadsparken, spelkvällar med punktering på pjäserna och dans till både schlager och elektriskt. Jag började lära känna helt fantastiska människor som jag inte har ord för, och trots att jag ändå trott att jag hittat mig själv tidigare så fanns det mer att se, mer av mig själv. och på något vis föll bitarna på plats.
som nybliven singel hade jag bara mig själv att bry mig om (ja på gott och ont såklart) och jag tog verkligen tillvara på det.
Det var med en liten klump i halsen som jag sa hejdå till skånelivet och åkte hem på sommarlov, förvånad över att jag redan var klar med första av elva terminer. Sommaren blev inte riktigt som planerad, men det blev en del turer till skärgården, mysiga stunder i sommarstugan med älskade mormor, och lite roliga kvällar med vännerna. Sedan väntade Norge och fem veckors intensivt jobbande tillsammans med fina Petra och Sofia. Inte trodde jag att Bergen skulle vara så vackert, men det var verkligen så att jag tappade andan. Efter fem veckors jobb kombinerat med backträning, pilates, fjällturer och en hel del gymande var jag nästan i toppform och det var dags att börja blicka mot Lund igen. Det kändes lite konstigt att det var första sommaren i mitt liv som jag inte stuckit iväg på någon resa, men samtidigt hade jag ändå njutit av det som fanns i närheten. Jag tror nog att det var nyttigt. Däremot så blir det garanterat en resa nästa sommar!
Det jag mer fick vara med om i somras var att träffa K, en väldigt fin människa. Och vi kom varandra så mycket närmre än vad jag egentligen var beredd på. Därifrån tar jag bara med mig allt det bra.
Efter Hecter-med-resten-festen började det bli mörkare på kvällarna igen, och lika fort som våren gått tog även hösten fart. För att få lite utmaning ville jag engagera mig i någonting, det jag inte riktigt räknade med var att det skulle bli så mycket. Förutom skolan skaffade jag mig ett jobb, var försökskanin i forskningsprojekt, utbildade mig till box-och gympaledare, var hemmahemma och hade några riktigt roliga kvällar med vännernafrånförr. I ärlighetens namn blev det lite hetsigt under andra halvan av hösten, och en längre tid skulle det bli jobbigt, men just som det var så kunde jag istället njuta av det. oj vad jag njutit.
Helt plötsligt var det mörkt både när man åkte till skolan och på vägen hem, jag ramlade med cykeln och hamnade på akuten. Självklart infann sig Nina direkt vilket för henne är så självklart. Ja jag har träffat så fina vänner i Lund, och det är ingen idé att rabbla upp dom här. De är iaf helt fantastiska som jag sagt förrut, och så härliga att jag vill omfamna dom allihop!
Det som var mindre tipppat var ett En Micke också dök upp på sjukan, och med kameran i högsta hugg charmade han både sjuksyrrorna och mig. På något vänster blev även han charmad och så dök han upp hemmahemma hos mor och far i mellandagarna (för att göra en något längre historia kort så blev han istället Den Micke) efter att jag hunnit fira jul med älskade mormor och resten av fina släkten.
Och nu sitter jag här. med ont i halsen då jag egentligen skulle spelat squash.
Jag har inte alls tagit upp allt i min årskrönikasåklart men det blev ändå ett hyfsat axplock.
Ska man betygsätt året, eller hur går det till? Jag är i alla fall sjukt nöjd, och om jag minns rätt har jag uppfyllt nyårslöftena från förra året. Antagligen är 2008 ett av de år som verkligen kommer att finnas kvar i mitt minne, det är jag helt säker på. Och med den här utgångspunkten (förutom halsont) så tror jag att även nästa år kan bli helt fantastiskt.
Gott nytt år och kul att ni hittat till min nya blogg
Lina
