linamarcela

Ibland griper den tag i mig, hårt.
rädslan.
Den där rädslan för att förlora.
för ibland blir jag påmind om hur skör allt är,
hur fort det kan förändras,
och hur det man ibland tar förgivet kan slitas ifrån en,
bara sådär.

Det gör så ont i kroppen när jag är rädd för att förlora,
och jag har tidigare funderat på om man egentligen kan förlora.
För att förlora så måste man ha haft.
och jag har ingen, äger ingen.
Då kan man ju inte förlora någon.
och inte heller förlorar man någon när denne finns kvar längst in i hjärtat,
för där finns det alltid kvar.
det där.
Vad är det då som händer?
När man förlorar någon?

Det som kanske händer är att den man fått komma nära,
fått lära känna, dela med, älska,
den lämnar allt det här,
lämnar allt vi kan se.
Men minnena och känslan kan ingen någonsin ta ifrån mig.
så då har jag inte förlorat.
inte som jag vill se det.

eller så är det bara en tröst i allt det otäcka.
vad vet jag.