linamarcela

jag är så fånig.
för jag tycker så mycket om.
så mycket att det kniper i bröstkorgen.
och jag stannar upp en stund för att sansa mig,
men sen stannar jag igen och undrar varför då?
Varför ska jag sansa mig?
Det är nu jag bara ska låta det vara så fånigt som det är,
njuta av bomull i magen och att mungiporna automatiskt hamnar vid örsnibbarna.
Och vad jag kommer njuta av det.
faktum är att jag njuter varenda sekund.
precis som det fån jag nu är!