linamarcela

Ibland kan man inte göra det man vill.
Ibland har man inte förmågan eller möjligheten att göra det man borde,
det man skulle välja om man kunde.
Som att ta hand om sitt barn,
att hjälpa sitt barn växa upp och bli en stark människa.
Det är faktiskt inte alltid det går.
av många olika anledningar.
Ibland är det en omöjlighet.
Kanske inte en omöjlighet att ha vårdnaden om sitt barn,
men en omöjlighet att ge det allt det förtjänar.
En chans att greppa livet.

Vad händer då?
Kanske att man får sitt barn ifråntaget,
att man inte längre får chansen att försöka.
Men när man själv har valet, att behålla eller lämna bort,
är det ett val man ska få ha?
Att få välja sitt barn eller inte.
En del kan inte se hur det kan vara möjligt,
hur någon kan lämna bort sitt egna barn till någon annan.
Att låta sitt barn växa upp kanske helt i frånvaro av sina riktiga föräldrar.
Riktiga.
Det är ett så starkt ord. En nolltolerans. riktiga. eller falska.
Kan man alltså ifrånsäga sig föräldraskapet. förneka det?
Eller har man föralltid ansvaret för ett barn man skapat?

Jag har hört människor argumentera emot det,
som säger att det är fel. Att de riktiga föräldrarna är de enda som kan ge barnet allt vad det behöver.
Att blodsband inte går att ersätta. Att blod är tjockare än vatten. och        så       vidare.

Jag håller inte med.
såklart.
Det är inte bara för att jag själv, som adopterad, är ett praktexempel.
Nej det är också för att jag bland annat idag. flera gånger, har sett hur det kan vara en så osjälvisk handling.
Hur föräldrar låtit andra människor vara stöttepelare åt sina barn,
hur barn växt upp med andra förebilder än de biologiska (riktiga?) föräldrarna.
och hur otroligt bra det blivit för barnet i fråga.
För kom igen, nog handlar det inte om vad som är rätt eller fel, det handlar inte om riktiga eller oriktiga,
det handlar om barnets bästa. Det är vad som är riktigtviktigtochrätt! Det är visserligen inte alltid det lättaste att avgöra.
Men när man vet med sig att man inte kan ge sitt barn alltdetdärsomdetförtjänarochbehöver,
så kan man ändå göra det bästa man kan. ett val.
och förhoppningvis blir valet till det bästa.
Jag blir så glad av att se hur någon tagit ett så viktigt beslut, helt och hållet av omtanke.
För nog kan det vara en handling av ren kärlek. När man älskar någon så mycket att man kan släppa taget när det verkligen behövs. För någon annans bästa.
Så det behöver inte vara att överge. Det kan bara vara att ge.
Ge en chans.