Så självklart

Jag vet i tusan vad som hände. Jag var så förtvivlad över att Micke skulle åka, orkade knappt tänka på det, och nu står jag här och allt är så självklart. Som om det bara ska vara så. Jag brukar förbereda mig mentalt (läs: tjuta löjligt mycket redan innan det tråkiga hänt), och den här gången fungerade det förvånansvärt bra. Nu är jag pepp till tusen att ta tag i allt och tur är väl det för jag ligger efter i skolan och det är dags att ta tag i det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0