o ja

Det är som ett enda skämt.
alltihop.
Min otur.
Fast kanske är det för att världen ska vara i balans,
man får inte ha hur mkt flyt som helst,
livet får inte leka hur mkt som helst,
och man får framförallt inte känna sig bekymmerslös.
såklart.
Alltså rättas det där till ganskla fort,
och i en handvändning känns det mesta lite småsurt.

isfläck heter det annars.
isfläck utanför dörren
och en fin landning rakt på knän.
sjävklart samma knä.
är jag bitter?
nej jag orkar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0